Rekrytering

Vem passar?

Någon som inte har ett behov av att känna mig, förklarar Stefan. Han behöver inte någon form av vän, bara någon som kan göra praktiska saker.

Jag har gått igenom allt, berättar Stefan. Han har haft kompisar som jobbat. Vet man att de inte gillar att göra en sak så hoppar man över det. Eller att de blir för ”modiga” och säger ifrån saker som jag vill bara för att de vill göra något annat.

Han vill heller inte ha så mycket gemensamt med assistenten, vi ska ju bara jobba ihop, säger Stefan. Han har ganska distanserat förhållanden men sina assistenter.

Stefan ringer alltid på referenser. Han vill veta vad personen har för brister. Stefan brukar fråga assistenten på intervjun vad som är den sämsta sidan hos dig själv, han frågar även referenspersonen. Det kommer alltid något. En sak man vet säkert med människor är att man inte alltid kan vara vänner. Man kommer alltid hamna i konflikt. Det gör man även med sin familj.

Från början tror jag att alla personer är goda och att det ska fungera, säger Stefan. ”Jag tycker det är först efter 3-6 månader som man vet vem man anställt. Jag tror man har en ömsesidig smekmånad, själv visar man sig från sin bästa sida och inte alla avigheter som man har. Den som jobbar gör likadant”.
Stefan upplever att efter tre månader vågar vi visa vårt verkliga jag. ”Det är som att börja på ny arbetsplats för varje ny assistent, eftersom man jobbar så nära varandra. Man drar sig för att ställa samma krav som på en erfaren men man är nyfiken på vem den här personen är, vem har jag anställt?” avslutar Stefan.

Stefan har en intervjumall, till exempel vill han veta om assistenten har någon speciell religion. Stefan har inget emot religioner men bara det inte blir svårt för assistenten att göra vissa saker. Eller om assistenten är vegan och vägrar laga kött. Det är många praktiska saker man måste kolla av, konstaterar Stefan.

Vid en intervju blir det så konstlat, båda är lite nervösa och uppe i varv. Att fånga vilka värderingar assistenten har är svårt. Ofta märker man det efterhand, det är den där magkänslan, klargör Veronica. Det viktiga är att personen har samma tanke kring assistansen, sedan får det andra komma av sig självt.
Veronica tror alltid man har någon slags hum om att den här personen kommer inte gå ihop med mig eller den här personen skulle gå ihop med mig. Ibland så slår det fel. När det slår fel då ska man ta tag i det direkt, inte vänta, avslutar Veronica.

Cirka 40 min. Veronica brukar säga att när du jobbar som assistent så är du i bakgrunden. Att hon behöver praktisk hjälp, inte hjälp att tänka. Veronica brukar berätta att hon är gift och var hon bor, inte exakt men vilket område. Veronica brukar inte beskriva en vanlig dag, för det finns inte. I stället brukar Veronica säga att hon lever ett ganska normalt liv, som alla andra. Sen brukar folk få fråga. Det brukar inte bli så mycket frågor, det kan vara frågor om anställningsform, bra frågor. Veronica brukar säga att det ingår reseersättning. Sedan så säger Veronica också att hon reser mycket och hur de ställer sig till det. Så går vi igenom schemat. Veronica har varit med om att folk har sagt att schemat inte är något problem. När de ska börja så visar det sig att det är problem, det vill Veronica undvika.