Berättar inte allt

Teckning på någon som viskar i någon annans öra.

För att behålla sin integritet säger Vicki att hon ”inte berättar mer än det jag vill att de ska veta”.

För Vicki är det viktigt att assistenterna respekterar tystnadsplikten även mellan varandra. ”Det jag berättar för den ene vill jag kanske inte att den andre ska veta. En assistent är kanske den enda som vet något och då vill jag att det ska vara så.”

Assistenterna får heller aldrig läsa hennes post eller använda hennes dator. ”Och de lämnar mig när jag vill vara i fred eller pratar i telefon”.

Har redan en mamma

Tecknad äldre kvinna som rättar och pekar i "rätt" riktning.

Vicki säger att hon inte tolererar någon som skulle komma och försöka ”ta hand om henne”. Hon har också i hög grad i förhand lärt sig se vilka det är och de gallrar hon bort redan i rekryteringsprocessen.

Vicki känner själv att hon bestämmer över sitt eget liv och hon accepterar inte assistenter som försöker ta hand om henne. ”Det fungerar ju inte alls, det är jag som bestämmer vad som ska göras och vad jag behöver hjälp med”, säger hon.

Oftast kan hon identifiera sådana personer redan på anställningsintervjun. ”Så de får inte jobbet alls”, säger hon. ”Jag tycker många människor gör bort sig och säger det ganska tydligt, att de pratar i termer att de ska ’ta hand om mig’. Man hör på deras sätt att prata”.

Det har ändå hänt att vissa sådana assistenter slunkit igenom nätet. I så fall kallar Vicki personen ifråga till ett samtal där hon är tydlig med hur hon vill ha det: ”vi hade missförstått varandra, jag märker att du vill ta hand om mig, att du vill styra men det funkar inte hemma hos mig. Du jobbar här för jag behöver assistans rent fysiskt. Mer är så inte. Och vill du jobba på det här viset så måste vi gå skilda vägar. Jag har en mamma och det räcker gott och väl”.

Balans mellan att styra och att låta assistenterna jobba på egen hand

Händer lägger ut stenar med ett vitt sträck. Flera stenar på rad skapar en vit linje.

Vicki säger att hon oftast är bredvid sina assistenter och talar om vad de ska göra. Men inte alltid. Det handlar om att hitta balansen mellan att styra och att låta assistenterna jobba på egen hand.

Om Vicki till exempel ska laga mat så talar hon om hur de ska göra. Men ibland handlar det också om att lita på att assistenterna själva ska kunna ta hand om ett göromål. ”Ska jag koka makaroner så förväntar jag mig att alla kan det och då står jag inte och hänger över dem. Vill jag däremot ha en köttfärssås kryddad står jag bredvid och hjälper till med det.”

Det handlar i hög grad om vad det är för sysslor det rör sig om. ”Man växer med ansvar”, säger hon, ”så ska jag dammsuga så ber jag de göra det och då springer jag inte efter och kollar. Man måste kunna lita på människor, det är nästan A och O om man har assistans. Sen får man väl gå in och rätta till efteråt om det inte blev som man tänkt”.

Se sig själv

mirror

Kvalitet i assistansen enligt Vicki är att ha bra assistenter som trivs med att göra ett bra jobb. För att få det måste man fråga sig själv vad man vill.

För att få kvalitet i assistansen gäller det, enligt Vicki, att ha rätt personal, ”bra assistenter som trivs med att göra ett bra jobb och förstår vad allt innebär”. På frågan hur man lyckas med det svarar hon: ”Att försöka titta på sig själv och fråga sig vad för människor som passar hemma hos mig? Att man verkligen rannsakar sig själv: ‘vad behöver jag för att må bra? Vad för egenskaper och kompetenser behöver mina assistenter? Hur bör de vara för att jag ska vara bekväm i att ha assistans?’ Sedan försöka hitta de människorna”.

Men så lägger hon till att man också måste lita på sin magkänsla och att det är något hon lärt sig av erfarenhet: ”känns det fel i min mage så ska jag inte anställa den personen, det spelar ingen roll hur duktig personen är, det kommer aldrig att bli bra”.

Lånar armar och ben

Laga mat tillsammans

Vicki säger att hon har lite svårt för uttrycket att assistenternas är hennes armar och ben. Men när hon vill tala om hur hon vill att hennes assistenter ska vara så säger hon att hon behöver låna deras armar och ben.

Hon tycker inte att det är så lätt att i korta ordalag säga vad personlig assistans egentligen handlar om, eller vad assistenterna är för henne. ”Jag behöver hjälp av dem med det jag inte kan göra. Men jag vill att mina assistenter ska tänka till med hjärnan själva också”, säger hon.

Uppfostra hundar

uppfostra hundar

uppfostra hundar

Louise har instruerat sina assistenter att inte ta egna initiativ kring hennes hundar. Till exempel ska assistenterna inte påminna om när hundarna ska gå ut eller inte, hur mycket de ska äta osv. Louise säger vad som ska göras och sen ska det göras utan att ifrågasättas eller diskuteras för det är hennes djur och hennes ansvar.

Hundarna får inte vara inne i assistentrummet men om hundarna tyr sig eller tar initiativ mot en assistent är det okej att vara aktiv. Kommer hunden fram och vill mysa eller leka får assistenterna på hundens initiativ klappa eller leka. ”Jag har såhär för att eftersom assistenterna hjälper till så mycket med hundarna vill jag att hundarna ska känna sig trygga med de personer som hanterar dem mycket.” säger Louise.

Hundarna påverkas av vilka som hanterar dem, ett exempel är när de ska duschas. Det gör Louise alltid med samma assistent. Just den assistenten är väldigt lugn vilket skapar trygghet både för Louise och hundarna.

 

 

Resa dit tillgängligheten är sämre

Öppen resväska av äldre modell, packad med många saker.

Om Tina vill resa någonstans där tillgängligheten är sämre tar hon först ett snack med assistenterna.

Tina reser ibland till platser som är dåligt anpassade till personer med funktionsnedsättningar. Men när hon gör det pratar hon först med sina assistenter – hon frågar vad de tror, om det går att genomföra. ”De har aldrig sagt nej faktiskt. Jag tycker att man ska våga chansa lite. När man har en funktionsnedsättning och är ute och reser så går det ju aldrig att få det helt perfekt. Jag förstår att man vill ha det och jag är lite trygghetsmänniska själv men då får man ju inte chansen att uppleva lika mycket heller.”

Om hon föredrar att resa dit anpassningen är bra rekommenderar hon Paris och Barcelona, se Paris och Barcelona – städer med hög tillgänglighet.

Medarbetarsamtal

Medarbetarsamtal

Medarbetarsamtal

Under medarbetarsamtalet brukar Veronica ta upp saker som gäller bara den personen, som inte är generella. De brukar ofta ha ett möte med alla innan, så att assistenter får skärpa sig med sopsorteringen eller vad det nu kan vara för något. Eller om det är något nytt som gäller.

Sedan har Veronica ett papper med fem påståenden där assistenten har fått gradera sig från ett till fem beroende på hur bra man tycker att man är.

Veronica gör sedan samma sak för varje assistent. Och så pratar man utifrån de pappren. Om assistenten t.ex. har satt en tvåa och Veronica har satt en trea, då kan vi diskutera varför assistenten har satt en tvåa och hon har satt en trea. Veronica tycker det kan vara ett bra sätt för assistenten att se att här behöver jag förbättra mig. Samtidigt är det viktigt att få personen att inse att på det här området behöver jag faktiskt inse att jag är bra.

 

 

Paris och Barcelona – städer med hög tillgänglighet

Vy över Paris

När Tina reser föredrar hon för närvarande Paris och Barcelona.

Tinas erfarenhet är att anpassningen i Paris och Barcelona i regel är bra. I Barcelona har de till exempel samma typ av taxibilar som i Stockholm, alltså ”caddy-bilar” i vilka man spänner fast rullstolen på samma sätt. ”Man får dock betala fullt pris, men det fungerar väldigt smidigt”, säger hon.

Tina säger att det även går bra att ta sig fram i rullstol i de städerna.

När det gäller hotellen menar hon att storleken på badrummet är viktigt ”och det får man ju ta reda på när man ringer till hotellen. Och sen att rummen ligger så nära som möjligt.”

Redaktörens kommentarer

Att ta sig fram med Metron i Barcelona är ett snabbt färdsätt. Däremot kan det vara svårt att ta sig in med elrullstol. Ofta är det en stor glipa mellan perrongen och Metron. Det kan också vara bra att känna till att längst fram brukar perrongen vara upphöjd för att komma upp i samma höjd som vagnen.

Schema med tre pass per dygn

Två kalendrar och en penna på et bord

Tinas har fem assistenter som jobbar på schema runt 90 procent plus tre som jobbar vid behov. När någon är sjuk ringer hon först och främst in någon av de ordinarie.

Tina har assistans dygnet runt och har ett rullande schema där alla de fem ordinarie jobbar alla tider på ett rullande schema: 7-16, 16-22, 22-07. Tina säger att hon alltid haft det så, att hon föredrar en på dagen, en på kvällen och en på natten, framför att de till exempel jobbar hela dygnspass.

På helgerna har hon däremot bara två pass per dygn. Fördelen med det är att hon inte behöver byta mitt i någon aktivitet. ”Sen är det så att assistenterna är bra på olika saker så jag styr lite vad jag hittar på beroende vem som jobbar”, säger hon (se tipset Nyttja assistenternas olika personligheter).

Eftersom de bara jobbar 90 % finns möjligheten att rycka in när någon är sjuk. Men Tina har även tre assistenter som jobbar vid behov. De tre har arbetat för henne tidigare och kan arbetsuppgifterna.