Kort introduktion

Resa i rullstol

Lasse har nästan ingen introduktion utan räknar helt kallt med att det kommer att bli en ganska jobbig första månad. Ett tecken på att det börjat fungera tycker han är när de inte känner att de måste prata med varandra.

Lasse har inte ”så mycket till introduktion”, som han säger. ”Vi brukar ses och skriva kontrakt i en timme och med hjälp av en av mina ordinarie assistenter går vi igenom hur man gör en förflyttning och visar var alla grejer ligger.”

Lasse själv vet att det kommer att bli en ganska jobbig första månad och det säger han också till den nye assisteten. ”Det tar sin tid att komma in i vardagslunken så jag säger: ’jag kommer att vara sur för att du gör fel, och du kommer att vara osäker för du vet inte vad du ska göra’. Det funkar ju väldigt sällan direkt.”

I början brukar Lasse och den nye assistenten prata mycket för att lära känna varandra. Ett tecken på att det börjar fungera är att man inte känner sig tvungen att prata. ”Man ska inte behöva sitta och babbla i bilen, då ska man kunna vara bekväm med tystnad. När man kan vara tysta med varandra utan att känna ett behov av att babbla, då vet man att det funkar”, säger han.

Lasses krav på assistenterna

MendekotasunaLasse vill ha assistenter som kan fungera med alla hans vänner och han vill att de ska vara ”diskreta”. De ska också ha förmåga att kunna ”sitta och avvakta”.

De krav Lasse ställer på sina assistenter är bland annat att de fungerar tillsammans med alla hans vänner, och att de har förmågan att inte ta så mycket plats, de ska vara diskreta, lite av kameleonter. De måste kunna känna hur mycket plats de ska ta.”

En annan viktig sak är att de måste kunna sitta och avvakta, ”när de är klara med en arbetsuppgift så vill jag vara själv”. Lasse gillar heller inte att de tar egna initiativ och börjar göra sakar som han inte bett om

Vad betyder självbestämmande?

Att få bestämma själv

Att få bestämma själv

Att jag får göra saker när jag vill och hur jag vill, förklarar Veronica. Att det inte är någon som talar om hur jag ska leva mitt liv när det gäller assistansen, att inte assistenterna gör det, fortsätter Veronica. ”Om andra personer gör det skiter jag i, men det är inte en assistents uppgift”.

Det är det som gör att jag kan bestämma själv över mitt liv, avslutar Veronica.

Personkemin viktigast på intervjun

arbetssökande i en intervju med sin arbetsgivare

När Lasse rekryterar sina nya assistenter har han en ganska kort intervju och fokuserar då mest på personkemin.

Lasse börjar med att annonsera, oftast genom arbetsförmedlingen. Sedan har han en intervju ”rakt upp och ner” i 20 -30 minuter. Lasse säger att han inte strukturerar intervjuerna utan mest vill ”se vad det är för människa” och att de är på samma våglängd.

Först berättar Lasse lite kort vad jobbet går ut på sedan vill han veta vem personen är: ”vem är du, berätta om dig!” Personkemin är viktigast: ”man måste känna från början att det kommer att funka för varje gång jag har chansat och känt ’sådär… det funkar nog’ så har det aldrig blivit bra”.

Arbetsrelation till assistenten

Susanne vill att relationen med assistenten ska vara en arbetsrelation. Så här beskriver hon den: ”Vi brukar ha en relation som om vi vore arbetskamrater. Vi pratar kanske om privata saker men liksom till en viss gräns. Ungefär; ’har du gått på någon bra film?’ och sånt. Inte några djuplodande grejer.”

Susanne försöker också undvika att få veta för mycket om sina assistenter, om vad de gör och inte gör. Hon berättar att hon har haft ganska många unga assistenter bland annat för att hon känner att hon kan ”distansera sig lättare”, och inte ”riskera” att bli vän. Susanne förklarar: ”Om jag vet jättemycket om någon så kan det lätt bli så att jag blir för snäll och kanske tar mer hänsyn till henne eller honom än vad jag tar till mig själv, att mina behov kan bli sekundära. Det kan bli en massa konstiga hänsynstaganden som inte blir bra. Och då tycker jag det är bra att ha en viss distans”.

En kvinna ger en annan kvinna ett papper.

 

Egenskaper som Maria vill att hennes assistenter har

En streckgubbe med en stor penna bockar av saker på en lista.

Saker som bockas av på en lista.

Maria tittar efter några speciella egenskaper när hon rekryterar nya assistenter.

  • De ska helst vara i hennes egen ålder, mellan 26 – 36 år. Av två olika skäl: de är lättare att ”hitta på” saker tillsammans med. Och assistenter i den åldern stannar längre.
  • Hon vill att de har erfarenhet.
  • Att de kan ta egna initiativ så att de själva till exempel ser om det ska städas och tar initiativ till det.
  • Hon vill inte att de bor för långt bort eftersom arbetstiden är så kort.
  • De ska ha förmågan att var flexibla, det vill säga lätt ändra på arbetsrutinerna, exempelvis gå ut om det är fint väder istället för att tvätta eller städa.
  • Ytterligare en sak som hon uppskattar är att de inte ska ta en tillsägelse så hårt.

Hur kan man förmedla att assistenten gör ett värdefullt jobb?

Tummen upp för ett bra jobb

Tummen upp för ett bra jobb

Våga säga det, våga prata om sin relation, berättar Veronica. Att få assistenten att se små saker, som att ”vad bra att du gjorde det där” och att fokusera väldigt mycket på det positiva, framförallt i början för att assistenten ska känna sig säker.

Våga säga att jag blir faktiskt väldigt trött när du gör så… att våga säga det.

I början är det så lätt att bara fokusera på det som inte fungerar, jag tror inte på att det fungerar, säger Veronica. Det kan man behöva göra ibland, men inte på varje arbetspass.

Man måste få höra att man gör ett bra jobb. Jag tycker att man kan säga tack för ett bra pass, avslutar Veronica.

Vill att assistenterna frågar henne

Streckgubbe frågar streckflicka. Mannen har ett stort frågetecken över huvudet och kvinnan ett utropstecken.

Fråga!

Maria beskriver sitt självbestämmande som en ständigt pågående process. Hon vill inte att assistenterna ”tar över”. Så även om hon föredrar assistenter som är något sånär självgående och tar egna initiativ så känner hon att det är viktigt att assistenterna samtidigt respekterar att det handlar om hennes liv och att det är hon som bestämmer över vad som ska göras. Hon vill därför att de ska ha en ständigt pågående kommunikation med henne: ”att de frågar innan de gör saker och ting, att de förstår att det är jag som bestämmer vad jag ska göra”.

Genom att fråga om saker behöver göras kan assistenten ta egna initiativ. Sedan är det upp till Maria att bestämma om hon vill det eller inte.

Olika relationer med olika assistenter

Olika relationer med olika assistenter

Olika relationer med olika assistenter

Veronica tror att det beror på att man får olika relationer. Vissa människor är man mera lik och då är det lättare att våga släppa saker för hon vet att det blir rätt. Eller att någon har jobbat så pass länge att den vet hur Veronica gör pannkakor eller vet hur hon gör olika saker.

Hon gillar inte personer som vill ta initiativ, till exempel lutar Veronica åt sidan utan att hon säger det. Veronica förklarar ”det är ändå mitt val, annars blir jag bara irriterad”.

När hon är med andra personer, då vill Veronica att assistenten ska vara i bakgrunden. Däremot om hon är själv med assistenten då kan Veronica babbla på rätt bra och snacka och skoja rätt mycket. Det tror jag också är en grej som gör att det blir roligare att jobba, säger Veronica.

Våga vara rak

Att vara tydlig

Att vara tydlig

I mötet mellan assistenten och den assistansberättigade är det viktigt att vara rak, tydlig och sann. När man är det kan man få mer integritet och respekt. Båda parter tjänar på att vara tydliga. Assistanssitutionen är ett givande och tagande mellan två människor. Det går inte heller undkomma konflikter trots att man är rak och tydlig.

T.ex. Assistenten plockar in disk i skåpen trots att Mika vill sitta i fred och läsa tidningen. När han ställer frågan ”Hur tänkte du nu?” får Mika många intressanta svar. T.ex. att assistentens behov att vara effektiv kolliderar med hans lugna stund med kaffe och tidningen. Assistenten vill vara duktig och göra rätt för sig, medan Mika vill få en lugn stund.

Konflikter generar utveckling och ska leda till fördjupat samförstånd. Assistans är levande och kan aldrig tvingas in i regler och system.

”Det jag ville ha igår gäller inte idag”, förtydligar han. När konflikt uppstår ställer Mika alltid frågan: ”Hur blev det såhär? Hur kan vi göra nästa gång?” Men oftast inleder vi med ett ”varför” som bara låser in konflikten i en onödig bubbla. Börjar man frågan istället med ett: ”hur” istället för ”varför” så öppnar man för en dialog. ”Hur” för dialogen framåt och fördjupar samtalet kring den aktuella konflikten.