En väg till en professionell relation

Anna berättar i ett tidigt skede för sina assistenter, gärna redan under anställningsintervjun, att det är viktigt för henne att inte prata så mycket. Att berätta och prata om det tidigt är viktigt för att se och höra hur personen reagerar på det. Kanske har den en föreställning om att vi ska ”umgås” vilket inte fungerar för mig, säger Anna. Hon vill inte att hennes assistans tar fokus från hennes övriga liv.

Anna säger att hon inte väljer assistenter utifrån vilka som verkar trevligast att umgås/göra saker med, hon väljer de som hon tror är mest intresserade av att ge bra service på ett professionellt sätt.
En stor anledning till att hon väljer att inte prata så mycket är just att hon inte vill bli privat med sina assistenter. Anna tror att ju mer man pratar med en person (inte bara assistenter) desto mer lär man känna personen och ju närmare kommer man varandra. Hon undviker att prata om det mer personliga och privata så mycket som möjligt. Det gäller för båda håll, Annas personliga/privata får ju hennes assistenter veta mycket om oavsett. När de pratar är det mest om jobbet; med vad och hur hon vill ha sin assistans och kanske lite vardagliga saker.
Ytterligare anledningar är att, i många situationer, finns inte utrymme för att prata med sin assistent; Anna kanske pratar med någon annan samtidigt som hon får assistans eller hon kanske bara vill sitta tyst i sina egna tankar.

Be inte assistenten, be mig!

Lotta gillar inte att andra personer ger arbetsorder till hennes assistenter istället för att be Lotta själv, så att hon kan planera sin tid och ge uppgifterna till sina assistenter. Lottas assistenter jobbar för henne och det är hon som har ansvaret för hennes assistenters arbete.

Mest handlar det om att för Lotta slå vakt om sin egen integritet, att få behålla sin självkänsla och värdighet. Men hon anser också att assistenterna inte ska behandlas som några slags ”passupp”. Lotta har en överenskommelse med assistenterna att när de blir ombedda att göra ärenden på det sättet svara: ”du får höra med Lotta”. På det viset slipper assistenterna också känslan att vara lat eller otrevlig, i fall de tycker att de inte ska utföra arbetsuppgifter som inte Lotta har bett om.

Om hon får tillfälle kan hon i lugn och ro ta upp saken med personen ”som felar”. Hon säger också att hon har en förståelse för att de gör så.

En professionell relation

Anna berättar att det fungerar bäst att ha en professionell relation med sina assistenter. Hon vill skilja på sina assistenter, sin assistans och sitt liv som den hon är och det hon gör. Hon har lärt sig att det är vad som fungerar i långa loppet. Det har hon gjort genom sina erfarenheter, misstag och genom att se hur andra gör.

Det här fungerar bäst eftersom hon både har assistans och ska arbetsleda den. Anna sitter ju på två roller. Hon tänker att dessa roller hamnar alltför långt ifrån varandra om hon ena stunden är vän/kompis med sin assistent och nästa dennes chef/arbetsledare. Det blir inte lika långt steg att skifta mellan när hon pendlar mellan att vara ”kollega” och chef/arbetsledare, säger hon. ”Kollega” är den närmaste och mest lättförståeliga benämning, att beskriva det som, när relationen är mer professionell.

För att underlätta till att kunna ha en professionell relation till sina assistenter är en del att inte prata så mycket annat med dem än vad som behövs för jobbet. Anna märker att det fungerar bäst om hennes förhållningssätt är ”arbetsledarens” så mycket det går, hela tiden.

Skulle det sen ändå bli så, av någon anledning, att de kommer varandra nära och det känns mer som en kompis/vän än en assistent så tycker hon att de måste välja det ena eller andra. Hennes assistenter är ”hennes redskap” för att kunna leva sitt liv och hon har inte anställt dem för att de är trevliga, även om de också är det, säger Anna.

Det som är viktigt för mig är viktigt

Lotta tycker det är viktigt att bejaka det som är viktigt för henne och i det avseendet inte ta hänsyn till sina assistenter. ”Det som är viktigt för mig är viktigt” säger hon. Med det menar hon att det blir fel om man som assistentanvändare undviker att göra det man själv tycker om för att man är medveten om att assistenten som jobbar tycker att det är en tråkig arbetsuppgift.

Lotta säger att det förhållningssättet till en början gav henne en del skuldkänslor men att hon med hjälp av tips och stöd från andra samt sina egna erfarenheter kommit över det.

Assistenternas aktivitetsschema: arbetsuppgifter som ska göras

Johan har en lista för vad assistenterna ska göra under veckan, så det bara är för dem att läsa och han behöver inte säga till.
De två assistenter som är ordinarie hos Johan jobbar ena veckan måndag, tisdag, fredag, lördag och söndag; andra veckan onsdag och torsdag. Eftersom han har speciella dagar med till exempel dammsugning får båda assistenterna göra allt varannan vecka.

Nedan är en bild på assistenternas aktivitetsschema. De angivna veckonumren inom parentes motsvarar veckorna i assistenternas sexveckorsschema.

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
Vattna orkidéerna Vattna blommorna Städa köksbordet (vecka 1, 4) Vattna blommorna
Rengör badrummet Dammsuga Städa vardagsrumsborden (vecka 1,4)
Byt handdukar Dammtorka (vecka 2, 5) Städa nattduksbordet (vecka 1, 4)
Skura golven (vecka 1, 4) Städa skrivborden (vecka 1, 4)

assistenternas aktivitetsschemaMer sällan:

  • Putsa fönstren
  • Rengör perkulatorn
  • Rengör vattenkokaren
  • Rengör termos

 

Vid behov:

  • Ta ut soporna (gäller alla kärl)

Sidenlakan

SidenlakanFör ett par år sedan kom en av Jessicas assistenter med idén om att använda lakan av siden.

Hon testade och upptäckte flera fördelar med sidenlakan. Det fungerade enklare med förflyttningar. Jessica kunde hjälpa till själv på ett helt annat sätt än tidigare och kände sig också mer delaktig i arbetsmoment såsom påklädning.

Det blir heller inte svettigt som glidlakan i syntet.

Inköpsställe

Lakan från sidenSelma.se

Bra med egna initiativ

Johan ser gärna att assistenterna tar egna initiativ – men till en viss gräns. Det är bra att de till exempel rengör en smutsig spisfläkt eller byter ut en trasig glödlampa. Men samtidigt gillar han inte när de möblerar om eller bokar en utflykt utan hans godkännande.
Han inser att gränsdragningen kan vara svår för nya assistenter men att det brukar lösa sig genom att han själv är tydlig med vad han vill att de ska göra och inte.

Vid dubbel assistans och på resor, vilken assistent ska ”jag” kalla på?

När Lotta reser har hon med två assistenter. Det händer att hon behöver hjälp av bägge samtidigt. För att slippa hålla reda på vem av dem som ska tillkallas så är alltid en av dem 1.a assistent och den andra 2.a assistent.

Lotta gör först en ”resebeskrivning”. Hon delar upp dygnet så att de två assistenterna turas om att vara 1.a eller 2.a assistent. Den som är 1.a har huvudansvaret och har alltid mobiltelefonen, så att Lotta kan nå denna person för att kommunicera. När hon vill ha hjälp skickar hon ett sms: ”kom” eller ”kom båda”. 2.a assistenten kan vara ”lite mer ledig” men måste ändå hålla sig i närheten.

När hon ska ut och äta följer alltid 1.a assistenten med medan 2.a assistenten kan följa med om hon eller han har lust.

Om assistenterna vill byta av varandra så kan de göra det. Men den som har ansvaret har alltid mobiltelefonen.

Manuellt ryggstöd

Ställbart SängryggstödLotta kan inte ligga ”platt” i sängen utan måste komma upp lite och ”halvsitta”. Särskilt viktigt är det om hon till exempel behöver hosta. Hemma har hon förstås höj- och sänkbart ryggstöd i sängen men problem kan uppstå när hon är på resande fot. Därför har hon har ett mobilt ”manuellt ryggstöd”, som det heter, som man höjer och sänker med handkontroll.

Ryggstödet Lotta har på resor heter ”Manuellt ryggstöd till säng” och finns i Säker seniors webbutik med artikelnummer: 09250.

Ryggstödet i bilden heter ”Ställbart Sängryggstöd” och finns hos Hjälpmedelsteknik

Vän med assistenten

Johan förstår inte alls synpunkten, som han hör i olika sammanhang, att man ska akta sig för att bli vän med assistenten. ”Det kanske fungerar för en del, men för mig skulle det bara kännas onaturligt”, säger han. För Johan är det viktigt att ha socialt utbyte med sina assistenter och de pratar mycket, om vädret, politik, musik, film och även om deras inbördes relation. Han tycker det är viktigt att man kan diskutera när man umgås så många timmar i sträck.

Därför trivs han bäst med ”någorlunda jämnåriga” assistenter. Att de är ”jämlikar” uppfattar han som en förutsättning för ett bra samarbete och en ömsesidig respekt.
Johan vill dock inte ha en och samma assistent mer än fyra dagar i sträck. Han menar att risken annars är stor att man börjar irritera sig på varandra och värsta fall får ”slut på saker att prata om”. Han säger att han har haft assistenter som han inte haft socialt utbyte av och att han tycker att det är hemskt.

En poäng med de dubbla rollerna är att om man skiljs åt som assistent/assistansanvändare har man kvar varandra som vänner.