Personkemi är det viktigt?

Ja, jag tycker det är viktigt till viss del, säger Veronica. Om man har assistenter 40 timmar i veckan som jag har. Veronica säger att hon skulle ha väldigt svårt att vara med en person så mycket om hon inte kände att de skulle gå ihop. Sedan beror det på hur man definierar gå ihop.

För Veronica är det viktigt att hon känner att assistenten och hon kan ha trevligt och att det finns någon slags värdegrund som man delar. Som ett exempel säger Veronica att hon inte skulle kunna ha en assistent som var nazist, om det inte var så att hon inte visste det såklart.

Om en assistent skulle uttrycka väldigt olika saker som inte stämde med Veronicas värdegrund skulle hon känna att, nej det här är inte okej. Sedan har det ju hänt att hon faktiskt har fått gett upp folk för att Veronica har känt att det inte går. Då handlar det ofta om kommunikation. Att Veronica inte når fram, det spelar ingen roll hur mycket hon vrider och vänder på saker.

Det ska flyta

”Bra flyt” är något av nyckelord för Tina. Det gör att hon vill ha assistenter som kan ta egna initiativ.

Tina säger att hon vill ha bra flyt, att hon helt enkelt vill ha det som människor i största allmänhet. Det innebär att hon vill ha assistenter som förstår vad som ska göras och kan ta egna initiativ. Hon vill till exempel inte säga till sina assistenter att ta ut soporna utan de ska själva se att det ska göras. Och när hon kommer innanför dörren vill hon inte vara tvungen att be de att ta av henne jackan. ”Nej, det ska bara flyta. För det gör det för icke-funktionshindrade och så vill jag också ha det. Jag vill inte hålla på och tjata, dessutom tycker inte assistenterna om det heller – de vet ju att de ska ta av mig jackan”.

Själv är hon väldigt nöjd med sin assistans och hon tycker att hon har flytet som hon strävar efter. Mycket handlar om att hon har assistenter som jobbat länge och som delar hennes intressen. ”I dagsläget känner ju vi varandra så extremt väl så jag behöver inte tänka så mycket utan det flyter på helt fantastiskt och det är så jag vill ha det”, säger hon.

Namn på kläderna

Tina har olika namn på sina kläder. Det förenklar mycket när hon klär sig.

Många av Tinas kläder har fått namn, till exempel: David Bowie-tröjan, Ullisbyxorna eller Barbrotröjan. Det gäller de flesta av hannes plagg, säger hon. ”Oftast så har jag döpt dem till nånting”. Att ha namn på kläderna förenklar påklädningen eftersom assistenterna har lärt sig namnen och det gör också att det blir lättare att hitta i garderoberna.

Namnen kommer till logiskt och spontant. ”Det finns oftast en koppling”, säger hon ”som Ullisbyxorna till exempel, det är ett par byxor som en assistent, Ulrika, sydde till mig. En tröja jag fick av svärmor fick heta Barbrotröjan”.

Lena om sin framtid i yrket

– Jag blir nog kvar. Jag är rätt nöjd. Det är planen just nu, sen får vi se. Jag är inte någon som vill rota mig resten av livet. Jag tycker om utmaningar, sen får vi se om det är ett assistentjobb hos nån annan, för att bara att byta person gör ju att man måste byta hela sitt sätt att göra saker på. Sen får vi se. Just nu är jag väldigt nöjd med att jobba som personlig assistent.

Helénas egen ”utbildning” räcker

Heléna tycker att den utbildning och den handledning hennes assistenter får av henne räcker.

Heléna säger att det tar minst ett år att lära sig arbeta hos henne, att förstå vad hon behöver och lära känna hennes identitet. Men själv anser hon att det inte går fortare eller bättre med en extern handledare eller att assistenten har en utbildning. Hon tycker heller inte att det är någon fördel med att assistenten har tidigare erfarenhet av att jobba som personlig assistent eftersom de tar med sig värderingar från de tidigare assistansanvändarna.

Samtidigt säger hon att det skulle kunna ändra sig om ett behov skulle uppstå, till exempel om något skulle hända henne så att assistenterna skulle ha nytta av handledning. ”Men än så länge känner jag att jag kan ta hand om det själv”, säger hon.

Heléna är inte skeptisk till utbildning men hon betonar att den ska vara ”adekvat”.  Många utbildningar för personliga assistenter menar hon är rena vårdutbildningar, ”och det är inte vad personlig assistans handlar om”. Hon tycker heller inte att det är någon fördel att assistenten har en utbildning i till exempel handikappkunskap.

Finn fem fel

Pether har delade turer, dels assistans på morgonen men också på eftermiddagen. När assistenten ska gå, är det viktigt att kontrollera så att Pether kommer att klara sig tills att assistenterna är tillbaka. Därför har Pether kommit på systemet med finn 5 fel. Är telefonen på plats? Har Pether fått påfyllning av vatten? Är kaffebryggarsladden uttagen? Har medicinen tagits fram? När allt detta är kontrollerat så är det okej för assistenten att gå.

Låta assistenterna delta på läkarbesöken

I tipset Har inget nedskrivet utan vill ”involvera” assistenterna beskriver Pernilla hur hon vill skapa största möjliga förståelse för henne och hennes funktionsnedsättning för assistenterna.

Ett sätt att göra det är att ta med dem och låta de delta på läkarbesök. Hon ser en rad fördelar med det. För det första för att det, som hon säger: ”är bättre med fyra ögon än med två, läkare idag kan ju vara väldigt svåra att förstå”. För det andra får de lära sig om hur muskelsjukdomen fungerar och för det tredje kan de ibland, när hon själv är mycket trött, föra Pernillas talan.

Höga krav på närvaro

Redan i anställningsintervjun pratar Heléna om att det är viktigt att assistenterna tar ansvar för sitt jobb och hon betonar vikten av en hög närvaro.

Helena är väldigt nöjd med de assistenter hon har nu. ”Att ha personlig assistans är så pass sårbart att jag är ganska hård på den punkten”, säger hon, ”det skulle aldrig funka att det kom in nån strulpelle och det är jag otroligt tydlig med när jag anställer någon. Med en sån person skulle det inte funka”.

En av de viktigaste orsakerna är att det är svårt att få tag i vikarier, men, som hon säger ”det är tack och lov sällan det behövs”. Alla hennes assistenter jobbar heltider men schemat är lagt så att de har långa ledigheter. Det gör att om någon är sjuk får någon av hennes ordinarie personal hoppa in och jobba extra. Det brukar gå bra. Vid sådana tillfällen är det inte säkert att de jobbar hela pass utan delar det med någon annan.

Har inget nedskrivet utan vill ”involvera” assistenterna

Pernilla har ingen manual – inget nedskrivet för hur hennes assistenter ska jobba. Hon vill istället att de ”involveras” i hennes liv och sin funktionsnedsättning.

Pernilla säger att hon är öppen gentemot sina assistenter och vill att de ska få en förståelse för hur hon vill ha det: ”jag involverar mina assistenter i den här funktionsnedsättnings-bilden så de vet vad ska göra i olika situationer”, säger hon.

När det gäller hennes muskelsjukdom, som gör att hon stundtals mår riktigt dåligt, gäller det att teoretiskt förbereda oerfarna assistenter på situationer som kan uppstå. Så här beskriver Pernilla det: ”Jag kan ha ont och kanske inte orkar, kanske är trött och helt slut, och då är det viktigt att mina assistenter vet vad de ska göra och vad de ska säga till exempel till en läkare. Det brukar räcka med att jag beskriver det en gång för de nya assistenterna så brukar det fastna. Och när de varit med om de situationerna en eller två gånger förstår de mig och min muskelsjukdom.”