Arbetsmöten

Det finns olika typer av arbetsmöten i min vardag. Det finns dem som är korta och okomplicerade och så finns det dem som är längre och mer komplicerade. Jag har någorlunda koll på hur mötena kommer utspela sig, vad min roll är och såvidare. På så sätt kan jag avgöra hur nära jag behöver placera assistenten. Ibland kan assistenten sitta utanför lokalen med telefonen och larmet som jag använder för att kunna kommunicera och nå assistenten. Ibland kan assistenten sitta med i rummet och ibland behöver assistenten sitta bredvid mig. Om jag ska visa saker eller rösta med handuppräckning behöver jag ha assistenten nära mig. Behöver jag inte ha assistenten i min närhet brukar det underlätta både för mig, assistenten och de andra närvarande att assistenten sitter lite längre bort. Många verkar ha svårt att förhålla sig till assistenterna, ibörjan iallafall. De vill gärna samtala mycket, fråga frågor och det gör att jag hamnar i skymundan vilket ingen annan utan personlig assistent gör. Dessutom så tycker jag att det ibland begränsar min förmåga att ha en obruten kommunikation med assistenten. Den får svårare att ha fokus på mig och mina signaler om det är fler som vill ha assistentens uppmärksamhet.

Genom att ha större fysiskt avstånd till assistenten har jag märkt att människor inte har samma behov av att samtala eller interagera med dem. Sen är det såklart hela tiden en avvägning av mitt behov av assistenten. Är jag osäker har jag alltid assistenten nära tills jag har koll på situationen. Först då kan jag be assistenten att ta lite avstånd. Det sker hela tiden i samtal med assistenten så att vi två är överens och vet var vi har varandra.

Politiska uppdrag och assistans

Hantera tankar och känslor

Politiska uppdrag och assistans visade sig inte lätt att kombinera men inte omöjligt. Jag kom ihåg mina första uppdrag och de problem som uppstod.

Första problem blev att assistenten klagade. Han tyckte inte om Miljöpartiet och ville helst slippa vara assistent på möten. Mina principer har varit att det är jag som bestämmer vilken assistent jag ska ha för mina pass och att det inte är assistenterna som själv säger vilken typ av pass de vill ha. Men jag har också förstått med tiden att det blir problematisk om någon inte trivs. Jag bestämde att inte ha med personen i frågan på Miljöparti möten.

Sedan valde jag en person som själv var med i partiet. Detta visade sig också vara problematisk. Personen var tillräckligt känd och började bidra i debatten vid möten. Hon blev så engagerad att det var svårt att få henne att förstå när jag behövde min assistans och skulle till exempel på toa. Att skilja på roller fick jag påminna henne om.

Det tredje problem blev när jag fick ett förtroendeuppdrag med mer känsliga beslut. Det blev svårt att veta när assistenten förväntades vistas utanför rummet. Det var så att vissa ärenden innehöll känslig information och innebar att tystnadsplikten skulle respekteras. Assistenten fick lämna rummet eller satt ute i hallen hela mötet. Detta var innan mobiltelefonenstid där man kan ringa för att signalera att assistenten behövdes. Jag undrade också om inte assistenten som skulle enligt sin tjänst respektera tystnadsplikten skulle kunna vara kvar i rummet men det fanns skilda meningar om detta.

Ett annat problem var de dubbla kostnaderna. Partiet täckte inte assistentens kostnader som kunde vara bl.a. transport och hotell vid resorna. Till slut hade inte jag råd att vara politiker det kostade för mycket.

Vad lärde jag mig av erfarenheten som politiker med assistans?

  • Att välja en assistent som skulle trivas med arbetet inom politik som kräver tålamod att sitta still vid möten och ork för att komma till alla möten.
  • Att förklara tydligt rollen att vara assistent vid möten.
  • Att förstå och klargör hur det ska fungera vid möten angående tystnadsplikten.
  1. Att förhandla med partiet om omkostnader för assistents, annars kan man inte vara med.

Introduktion

Pusselbitar på plats

När jag har introduktion har jag alltid en erfaren assistent tillsammans med den som går introduktionen. Jag har en slags mall som jag följer för att se till att alla nödvändiga moment kommer med. Då vet jag att personen kan eller har sett de moment jag vill att de ska känna till när de börjar jobbet. Jag har en nedskriven arbetsbeskrivning som förklarar praktiska saker i hemmet, på jobbet och hur jag vill att assistansen ska fungera.

De får prova vissa hjälpmedel och andra moment på varandra. Jag börjar med en eftermiddag/kväll och sen morgon/dag. Då får de uppleva ett dygns händelser utan att behöva ta in allt på en gång. Jag hinner även vila mellan passen. Sen pratar vi om passen som varit och efter de två passen pratar vi om förlängning och hur vi vill att den ser ut. Efter ytterligare några pass pratar vi igen om hur det känns, hur vi tycker att det fungerar. Jag frågar alltid om de tycker att intervjun stämmer överens med jobbet de nu provat på. Om vad de tycker är mest utmanande och överraskande. Försöker stämma av och kolla om de behöver mer stöd i någon uppgift och poängterar att de alltid kan maila om de kommer på något mellan våra samtal.

Jag påminner och pratar också mycket om min känsla/upplevelse av situationen för att personen ska få en förståelse för hur jag tänker och känner i de olika situationerna. Det tror  jag gör att vi snabbare kan hitta varandra och lättare hitta ett sätt att samarbeta på. Det kan tex vara att jag alltid vill vara över permobilen eller toalettstolen när jag är i liften. Så kort tid som möjligt där i mellan då det känns tryggare att falla ner i permobilen ifall något skulle hända med liften eller selen. Jag brukar också säga att jag klär på mig på detta sätt för det gör att det känns minst som att bli påklädd utan känns mer som det gjorde när jag själv kunde klä på mig. Sånna småsaker men som är väldigt viktiga för mig och min känsla av trygghet och bekvämlighet i situationen.

Förhållningssätt i vardagen med barn och djur

Assistenten

Assistenter

Jag håller en väldigt professionell relation till mina assistenter. För mig underlättar det i min vardag och dem jag delar vardagen med. Mina anhöriga, vänner och familj behöver aldrig fundera på mina assistenter. De behöver inte fundera på vem som jobbar eller om de behöver något för det tar jag och assistenten hand om. Assistenten vet att den alltid kan vända sig till mig om den har tankar eller frågor och det gör dem tryggare i sin arbetsroll. Jag är ofta barnvakt och djurvakt åt familj och vänner och jag har valt att ha samma förhållningssätt kring assistansen även kring dem. Assistenterna svarar inte på frågor från barnen utan hänvisar till mig. De gör inga små ljud. Inga grimaser eller något för att påkalla eller dra uppmärksamhet till sig.

De korrigerar aldrig eller kallar på djuren för jag tror att det förvirrar djuren. De har nu lärt sig att även om det är någon annans hand som ställer fram mattskålen så är det jag som säger: Var så god. Att det är jag som initierar promenader och lek även om någon annan håller i kopplet och pinnen som kastas. Samtidigt ska allt flyta på så smidigt som möjligt så det räcker oftast med en blick, en nick eller ett hmmm från mig så vet assistenten vad den ska göra. Vi vet båda två att det är jag som är huvudpersonen i mitt liv och de runt mig ska inte behöva påverkas eller behöva stå tillbaka mer än nödvändigt för att jag har assistans.

Att resa med assistans

Balans

Att resa med assistenter kan både vara en befrielse och ett stressmoment. Första gången jag reste utomlands hade jag samtal med assistenten innan resan. Vi skrev ner vad den fick berätta om resan och inte för sina anhöriga. Vi skrev ner arbetstider och bestämde traktamenten. Jag talade om att jag ville ha en avslappnad resa utan att behöva ”ta hand” om assistenten. Jag var också tydlig med att de behöver vara lite avslappnade i sociala situationer men ändå visa hänsyn och inte ta för mycket utrymme. Jag talade också om att assistenten kommer bo i eget rum och hur ersättningar ser ut såsom restid. Jag ville också poängtera vad jag behöver lite extra ögon på vid flygplatsen och vad jag tycker känns okej att flygbolagets personal gör och vad jag vill att assistenten gör. Resan gick jätte bra och efteråt pratade jag och assistenten om det så att jag fick veta vad den tyckte var bra, vad som kunde gjorts annorlunda och vilken information som var överflödig.

Nu tycker jag att resor med assistenter ger mig en frihet och självständighet som jag inte kan få om jag endast reser med anhöriga. Det går bra ett dygn eller två och då kan jag se det som avlastande och skönt att slippa arbetsleda. Men det går lite i perioder vilket jag föredrar mest. Jag tror att vetskapen om att båda sätten fungerar och att det är jag som väljer gör det lättare.

Semester kontra vardagsrutiner

Efter sommar och semester är det oftast en omställningsperiod när jag går från slappa, lediga dagar till möten, arbete och andra åtaganden. Det blir lite annorlunda nu när jag lever med assistans. Som assistansanvändare behöver jag fortfarande arbetsleda och guida en annan person för att få saker på mitt sätt även under semestern. När jag har extra behov av att känna mig ledig talar jag om för assistenterna att ”under denna period kommer jag vara ledig”. Jag talar om för assistenterna att akuta frågor och situationer är okej att höra av sig om. Allt annat som tillexempel att byta pass eller andra saker/frågor som kan vänta tills efter min semester får vänta. Vill de ha kontakt med mig får de maila och de vet om att jag tittar på den sporadiskt. Eftersom jag också driver min assistans i eget företag behöver jag vara tillgänglig till viss del men en vecka eller två kan jag vara ledig utan att det påverkar. Så länge assistenterna vet om det har det gått bra.

Jag gillar inte rutiner. Jag tycker inte om att fastna i ett mönster och känna att varje dag ser likadan ut. Jag kan tänka mig att för vissa så är det dessa rutiner som gör livet oavsett om man har assistans eller inte lättare. Samtidigt så kan jag konstatera att jag har rutiner utan att jag tänker på det. Jag tvättar ansiktet varje morgon och det gör jag på liknande sätt. Ett sätt som känns behagligt och effektivt för mig. Varje morgon klär jag på mig och det fungerar istortsett likadant oavsett om jag har byxor, klänning eller kjol. Dessa saker vill jag ska gå snabbt och smidigt utan att behöva förklara varje moment. Jag vill bara inte känna att det förväntas något av mig. Jag mår inte bra av tanken eller känslan av att någon står och väntar på att jag ska gå upp för att jag brukar gå upp vid kl 8. Jag vill inte behöva känna känslan av att behöva förklara varför jag låg kvar till kl 10 imorse. Jag vill leva utan påtryckningar eller förväntningar från mina assistenter och det gör jag idag.

Jag har haft så mycket samtal med assistenterna under åren att jag vet att de inte värderar saker jag gör eller inte gör. Jag har testat mina egna bekvämlighetsgränser på vad ska jag eller behöver jag förklara, berätta eller som det känns ibland försvara mina handlingar och val. Vissa dagar är lättare än andra men med åren kommer det en trygghet och styrka i vem jag är och hur jag vill ha assistansen och det gör det lite lättare att veta när jag fungerar med en assistent.

Rutin vid tillsättning av vikarie

Tillsättning av vikarie vid sjukdom.

Rutiner vid sjukdom och tillsättning av vikarie

Personalfrågan löses enligt följande ordning vid sjukdom:

  1. Sjukanmälan sker i första hand till Assistansakutens telefon: 070XXXXXXX (telefonen ska vara påslagen mellan 08.00 och 16.00). Vid sjukdom som inträffar under kväll/natt och en ska arbeta dagen efter, kontaktas någon arbetskamrat. Viktigt! ALLA måste ta eget ansvar och se till att de har varandras telefonnummer, kolla lista i personalmapparna.
  2. När en tjänstgörande assistent tar emot en sjukanmälan kan hon, om det finns tillfälle, kolla hur personalen arbetar i kalendern som finns hemma hos Hanna i låst dokumentskåp.
  3. Att tänka på vid vikarietillsättning: Vad är mest korrekt rent schemamässigt? Vem har arbetat mest/minst under veckan? Ring den som är mest lämpad enligt arbetstidslagen i första hand. Finns ingen personal att tillgå? Om tjänstgörande assistent INTE har möjlighet att lösa personalfrågan under arbetspasset ska någon annan i personalgruppen kontaktas.
  4. X kontaktas ENBART om ovanstående inte fungerar, företrädesvis vardagar 8.00–16.00. Övrig tid kontaktas hon endast vid akuta situationer.
  5. Efter överenskommelse, när X inte kan eller ska arbeta (planerad ledighet/frånvaro eller sjukdom), löser assistenterna personalbortfallet gemensamt, och meddelar Hanna först när arbetspasset/passen är lösta.
  6. Ring INTE Hannas privata telefoner!

(Detta är hämtat från Hannas arbetsbeskrivning)

 

Vad kan man göra med sin assistans egentligen?

Chatharina berättar att hon i början tyckte det var lite svårt att veta vad man ska ha assistenterna till och vad man får göra. Vad man kan använda dom till och om det fanns några begränsningar. Det var funderingar kring om det var okej att skaffa en kolonilott och om assistenten får hjälp till då? Och om man vill skriva en bok kan man be assistenten hjälpa en att skriva då?

Redaktörens kommentarer: Det kan vara en omställning att få assistans om man är van att hitta sätt för att få sin vardag att fungera exempelvis genom att anhöriga och vänner ställer upp. Personlig assistans handlar om att kunna leva det liv man vill leva och få möjlighet till självbestämmande och inflytande över sitt liv. Allt som du har tänkt eller vill göra själv kan man be assistenten göra så länge det inte är farligt eller förbjudet. De två F:en är de enda begränsningarna som finns, för övrigt så kan du leva det liv du vill och göra det du vill göra med hjälp av assistansen.

Sommarschemat

”Jag mår inte bra av att ha för mycket folk som kommer och går så jag försöker undvika vikarier så mycket som möjligt. Oftast löser jag sommarschemat genom att de ordinarie är lediga olika veckor. Genom att assistenterna arbetar längre arbetspass så det färre tillfällen de arbetar på vilket underlättar. Jag tar in vikarie om det behövs men då under en begränsad tid, förra sommaren hade jag en under juli månad. Det får mig att slappna av lite och kan njuta mer av sommaren och semestern.” säger Eva som schemaplaneringen inför sommaren.

Två personer per dygn

Dennis har assistans dygnet runt, med sovande jour på nätterna.

Två assistenter per dygn avlöser varandra. Den ene arbetar kl 7 – 16, den andra kl 16 – 7 (inklusive sovande jour). Dennis föredrar att ha det så framför att ha dygnet uppdelat i tre pass eftersom det då blir ytterligare ett byte vilket han menar stör möjligheterna att planera aktiviteter.

Att ha hela dygnspass, alltså byte bara en gång per dygn, menar han riskerar att trötta ut assistenterna.