Väga intressen mot andra kvaliteter

Samspel

Samspel

Conny ser relationen mellan honom och assistenten som ett samspel och han är mån om att hans assistenter trivs. Generellt tycker han att det är viktigt att hans assistenter delar hans intressen, till exempel att mecka med bilar eftersom det borgar för en ömsesidig trivsel.

Men när han rekryterar ny personal väger han de intressena mot andra kvaliteter.

”Att anställa någon på heltid som inte intresserade av att mecka med bilar kan ju verka lite galet men den personen å andra sidan kanske är jättebra på något annat så då jämnar det ut sig, man får känna in det.”

I nästa steg anpassar Conny det han gör i viss mån efter vad assistenten är intresserad av. Conny älskar till exempel att gå på bio, men gör det helst med en assistent som också tycker det är kul.

Conny säger också att det inte är lätta frågor eller några enkla val. Den personliga assistenten menar han är trots allt anställd så han tycker inte det är givet att han själv anpassar sig.

Tydlighet och rutiner

En streckgubbe med en stor penna bockar av saker på en lista.

Rutiner

”Jag tror att det är viktigt med tydlighet och rutiner. Jag orkar inte med när det är luddigt. Jag försöker alltid styra upp så att det är tydligt, att man har en kommunikation. Det är hemskt vad folk är dåliga på att kommunicera och även bland de assistenter jag har. Förespråkar alltid en rak och öppen kommunikation och det är a och o” berättar Hanna.

Hanna beskriver att hon har en förmåga att överarbeta saker och ting för att återta kontrollen, att alla ska vara så nöjda och glada med bland annat schemat. ”Men det hjälper inte, jag kan inte styra över andra människors beteende, jag kan göra så gott jag kan men det hjälper inte att jag pillar med schemat hela nätterna. Tidigare anpassade jag mig helt efter assistenterna med schemat. En egenskap som jag har är att alla ska bli nöjda och anpassar mig efter de önskemål jag får in exempelvis lät jag då en assistent börja sitt pass kl 7 fast passet egentligen är från kl 6. Det har jag lärt mig nu. Jag anpassar mig inte lika mycket. Visst kan jag lägga ett schema så man får jobba de helger man inte har sitt barn varannan vecka men där går gränsen typ. De anpassar ju inte sitt liv 100% efter mig. Det handlar hela tiden om ett givande och tagande”.

Följande är hämtat från Hannas arbetsbeskrivning:

  • När arbetspasset börjar går man in genom ytterdörren och hänger av sig ytterkläderna och tar av sig skorna. Sedan går man in i rummet och väntar tills Hanna larmar. När Hanna har hört av sig går man och tvättar händerna, sedan vidare till Hanna. Instruktioner kring nycklar och låsning av dörr ges muntligen.
  • När Hanna är på arbetet (kontoret på Regementsgatan eller håller en föreläsning t ex), ska man finnas tillgänglig för att hjälpa till med det som behövs. Det kan röra sig om att packa upp dator, koppla in sladdar och projektor, eller att ge vatten att dricka.
  • Gällande arbetstider; ring ALLTID till någon medarbetare vid försening, även om det bara gäller en kort stund. Kom hellre lite för tidigt än för sent.
  • Mobiltelefoner; Ska vara inställda på vibration eller ljudlös och får inte användas när man är aktiv utan endast när man har paus eller inte är mitt uppe i något. När det gäller laddning av mobiltelefoner, fråga Hanna om hur och var detta kan ske.
  • Rökning; Hanna vill att assistenterna är rökfria under sina arbetspass, eftersom två av hennes barn är astmatiker. Snus är tillåtet.
  • Sysslor i hemmet; Även om Hanna inte kan delta fysiskt i en aktivitet vill hon ändå vara delaktig. Därför är det viktigt att aldrig göra något i hemmet utan att fråga först.
  • Kommunikation; Om något är fel eller dåligt på arbetsplatsen, kräver Hanna att man tar upp det med till diskussion. Speciella riktlinjer kring detta finns att tillgå i arkivvagnen i rummet där assistenterna vistas. Det är viktigt så att det inte blir missförstånd i assistansutförandet, att assistenterna tror en sak och Hanna en annan. Det är bättre att fråga en gång för mycket än en för lite. VIKTIGT! Skicka inte SMS om saker som rör arbetet! Det är bättre att ringa. SMS kan lätt leda till missförstånd och därmed onödig stress hos Hanna.

Sålla bland ansökningarna

sålla bland ansökningar

sålla bland ansökningar

Idag har Hanna höga krav på de assistenter hon anställer. Hon har anställt en person som administratör och på hennes hemsida finns ett formulär som hon även skickar ut till dom som sökt jobb hos henne. Hon beskriver vad som är viktigt för henne att få reda på av den sökande innan själva anställningsintervjun:

”De saker som jag frågar efter är det jag tycker är det elementära i assistansen och som egentligen borde framgå av deras ansökan men som jag inte alltid får svar på av de som söker. Bara för att man svarar på ett visst sätt så är det inte säkert att man får komma på intervju utan jag vill få en bild av personen. Jag frågar bland annat om rökning, körkort, allergi eller hälsotillstånd som kan vara till vikt för anställningen, nuvarande anställning, första tillträdesdag om det blir aktuellt, flexibilitet gällande arbetstider, inhopp med kort varsel, vilken sysselsättningsgrad personen önskar, vad personlig integritet betyder för personen, hur det skulle vara att arbeta i familj (den personen assisterar har partner och barn), hur länge personen kan tänka sig att ha arbetet under förutsättning att det funkar mellan den och den assistansberättigade. De frågorna har jag redan svar på när de lämnar in CV och personligt brev. Förut gick jag mest på personliga kontakter och jag ville helst ha ett CV också men fick jag inte det så var inte det avgörande. Nu ska den som söker jobbet lämna CV och ansökan ska också ha substans, den behöver inte vara lång men den ska vara innehållsrik. Och referenser, nu vet jag också att referenser inte alltid är av vikt eftersom man inte lämnar en dålig referens. Den här ön är så liten också så att det går att luska reda på saker om folk om man vill det”.

När det är dags för själva intervjun utgår Hanna från en mall utarbetad av Ifa (Intressegruppen för assistansberättigade) och som Hanna utformat så att den passar henne.

Hanna brukar fråga personerna hon intervjuar om det skulle vara några problem att lämna utdrag från belastningsregistret och oftast är det inga problem. ”En person svarade att hon hade en p-bot för några år sen och det kan ju hända alla. Och en annan hade en fortkörning men det är ju inget som registreras i belastningsregistret eftersom det endast är tyngre brott”.

Engagerad i Handikapprådet

Robert sitter i det Handikapprådet i sin kommun och får extra assistanstimmar för möten.

Robert säger att det finns mycket att göra i det kommunala Handikapprådet. Och han tycker att de gör skillnad – ”det är mycket som inte funkar som det ska, om ingen engagerades sig skulle inget hända”. Mycket handlar om att göra saker och ting tillgängliga: ”vi i rådet har genomfört en inventering av tillgängligheten i centrum och dess butiker. Där visade det sig att många av butikerna inte är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.”

Robert får extra assistanstimmar, som ligger utanför schemat, för möten, ungefär 10 timmar i månaden. På frågan om hur han använder assistenterna på mötena svarar han att de antecknar och att de ”bara är med så att allting funkar som det ska, pratar gör jag ju själv”.

Uppdraget kräver dock ett visst tålamod: ”Saker och ting tar lång tid. Vi i rådet får inte ta beslut själva, utan fungerar som rådgivare till kommunen” säger han.

Föredrar självgående

självgående assistenterRobert vill ha självgående assistenter. Vissa hushållssysslor vill han att de fixar utan hans närvaro.

Många andra assistansanvändare menar Robert vill vara med och till exempel laga mat, städa och tvätta men Robert vill ha assistenter som kan sköta det på egen hand. Han vill också att de ska vara självständiga och till exempel kunna se eller förstå vad som ska göras.

När nya assistenter börjar jobba för Robert börjar han träna upp dem så att de själva ska förstå vad han vill att de ska göra på egen hand. På frågan om han därmed vill ha ”pigga och alerta” assistenter svarar han att det på sätt och vis är självklart men att det är viktigt att de inte ska vara för energiska, att det ska finnas en balans: ”när det gäller mer personliga val är jag så klart med, det är ändå i mitt hem assistenten arbetar”, säger han.

På frågan om han redan i rekryteringsprocessen kan se att de sökande har ta-egna-initiativ-potential svarar han att man ser det ganska snabbt.

Träningen sker muntligt, han är med och förklarar och det finns inte några skriftliga instruktioner.

Robert säger att det är väldigt individuellt hur lång tid det tar för en assistent att kunna jobba självständigt på det sätt som han önskar, ”det kan skilja väldigt mycket beroende på person, vissa vågar ta egna initiativ snabbare än andra”.

Påtala fel på ett positivt sätt

en god arbetsrelation

en god arbetsrelation

Christina informerar alla assistenter, då det är något hon tycker ska vara på ett annat sätt, för att det inte ska upplevas som personangrepp. Hon tar det som ett problem om hon vet att de kan känna igen sig i frågan. Christina tar inte och pekar finger och säger att det här gjorde du fel eller så, utan hon säger mer att jag vill att ni ska tänka på det här för att jag har märkt att det har gått fel och sådär.

För det mesta så känner personen igen sig och då kommer hen till Christina eller hör av sig efteråt och frågar om det var riktat mot hen. Då brukar Christina vara ärlig och säga ja det var det. Christina vill inte ta upp det framför alla men hon är glad om assistenten förstod att hen hade gjort fel eller vad det nu var.

Närvara på olika sätt

Nöjd streckgubbe som pekar med en pekpinne på ett blädderblock med en tumme upp.

Närvara på olika sätt

Det finns skillnader mellan hur olika assistenter fungerar när det gäller att närvara. Anna tycker att det fungerar bäst med personer som klarar att närvara fysiskt och praktiskt med fokus på det som hon vill ha assistans med. Hon tycker det blir jobbigt och fel och vill därför inte att hennes assistenter blir sociala och ”allierade” med henne, att de exempelvis kommenterar eller värderar det hon gör. Undantaget är om det direkt berör assistenten, exempelvis som arbetsmiljö. Vill hon veta vad en assistent tycker i en annan situation frågar hon.

Andra barnet

Två barn som leker i kartonger

Två barn som leker i kartonger

När Hannas son föddes blev det helt naturligt att ha ett helt annat förhållningssätt. De assistenterna var inte så injobbade hos Hanna. ”Jag hade aldrig problem med anknytning till mina barn. Assistenterna lyfte på det sättet som jag ville och sonen fick och har ingen relation till assistenterna. Eller en viss relation fick dom det är som att assistenterna är lite som en arbetskamrat till mig. Med äldsta dottern är det samma sak. Förutom den assistenten som var med från när hon var liten eftersom jag var nära henne blev dottern också automatiskt nära henne, hon jobbade ungefär i 9 år hos mig”.

Hanna pratar och frågar mycket kring assistansen med barnen. Hon frågar hur dom vill ha det, och hur dom upplever olika situationer och deras åsikt om assistenterna är jätteviktig för henne. Hanna berättar att hennes barn är kloka och hennes sons inställning är att ”mamma det är inte så lätt att göra allt rätt precis så som du vill ha det, du kan ju inte vara sur på det”. Han tar det även lugnt om någon slutar, säger: ”Mamma, du har ju många kvar”. Hanna berättar vidare ”sonen bryr sig inte om assistansen men däremot kan han tycka det är jobbigt om hans lärare i skolan säger till barnen att inte trycka på dörröppnaren för att det är till för sådana som hans mamma. Jag säger då att han kan säga att det är till för dom som inte kan öppna dörren själv så att han inte känner sig utpekad. Han är jätteirriterad på när folk frågar om mig. Han tycker jag är en helt vanlig mamma bara att jag sitter i rullstol. Han tycker det är bra att jag har en rullstol för då kan han köra med den fast han inte får. Han är jätteduktig på att köra den och det är liksom hans bus”.

Inte för djup relation till assistenten

Person som står vid fyra pilar i olika riktningar

Person som står vid fyra pilar i olika riktningar

Dennis menar att man inte ska ”komma för nära assistenten”, så att man får en djup vänskapsrelation.  Då kan det bli svårt för assistenten att skilja på arbete och det privata.

Kommer man för nära kan det bli så att man får förväntningar på varandra som vore man först och främst vänner. ”Det kan lätt bli: ‘men kommer du inte ihåg den gången då jag var så snäll emot dig då kan väl du vara snäll mot mig och låta mig komma en timme senare idag för vi gjorde ju det där tillsammans och det var ju så roligt.’ Sånt ska man akta sig för”.

Dennis säger att han haft provanställda assistenter som tänkt så, att de börjar tro att det är en ömsesidig vänskapsrelation ”att bara för att jag har fått bestämma har de också rätt att bestämma lika mycket”.

Numer tar Dennis upp det redan i anställningsintervjun. ”I början gjorde jag inte det för jag trodde det var givet, men det är det inte för alla”, säger han.