Lenas förre arbetsgivare var egen men nu jobbar hon för ett större företag

– Märker inte så stor skillnad men på ett vis var det bättre förut eftersom hon jag jobbade för också var min chef.  Det var hon som anställde mig och det var hon som satte min lön. Hon såg vad jag gjorde och hon visste om jag gjorde ett bra jobb eller inte, istället för att ha en chef som sitter på ett kontor i en annan stad och inte vet vad jag gör på dagarna. Han kan inte värdera mitt arbete. Då får jag säga ”jag gör ett bra jobb” när jag träffar honom och hoppas att han tror mig.

Cecilia om kommunikation i termer av personlig och privat

– Det har väl hänt att jag tänkt ”det där hade jag ju inte behövt säga”. Det är klart att sånt händer, när man lärt känna varandra väldigt bra och jobbat ihop i flera år. Att man kan känna att nu har jag tjattrat på lite för mycket. Men då har jag inte pratat om privata saker utan mer allmänna, och att jag borde ha hejdat mig lite grann. Jag vet ju ändå vart gränsen går för mig. Jag skulle inte dela med mig av för privata saker och jag skulle inte fråga heller.

Vissa assistenter tar för mycket plats

Heléna tycker det är viktigt att assistenten förstår sin yrkesroll och inte tar för stor plats hos personen hen jobbar för.

Heléna har ett mycket respektfullt sätt att se på assistansyrket, som hon beskriver i tipset Personlig assistans – ett avancerat yrke. Samtidigt inser hon att det ibland ”kan gå fel”. Ett problem som hon emellanåt ser är när assistenterna vill ta för mycket plats och bli en del av assistansanvändarens liv på ett sätt som inte fungerar. ”Att man egentligen vill vara med i Idol”, som hon säger. Hon menar att om man ska jobba som personlig assistent måste man göra det med utgångspunkten att man tycker om sitt arbete, och inse att det går ut på att serva den man jobbar för.

Å andra sidan tror Heléna att detta är något som den assistansberättigade själv medverkar till. Att det bottnar i att inte våga vara tydlig och inte inse att assistenten har en yrkesroll.

Lena om yrkets sociala status

– Jag tycker inte att yrket har så låg status. Jag är ganska stolt över att vara assistent. Jag har jobbat inom vården och inget vårdyrke över huvud taget är ju välbetalt. Så är det ju bara. Men det här jobbet är nog det som jag är mest stolt över och det säger jag gärna till andra. Min man har ett typiskt högstatusyrke, så när man umgås med hans vänner så förväntas man ha något liknande. Men jag är ändå stolt över att säga att jag är assistent, bättre det än att jobba i hemtjänsten, för när jag jobbade där kunde jag känna att det var ”lågt”. Hemtjänsten är ett slitigt jobb och väldigt få som trivs med. Det jobbet har man för att man inte får något annat. Det är mycket svårare att få assistansjobb. Här känner jag mig personligen utvald. Jag har sökt många jobb och har varit på flera intervjuer utan att ha fått det för att personkemin inte stämt eller för att de inte fastnat för mig personligen. Så det är högre status att vara assistent för man är personligen utvald.

Går det att fortsätta leva ett rikt liv efter en olycka?

En film om Nina Muhonens förhållningssätt till syskonbarn och assistenter.

Ska vi måla naglarna Siiri?

Jaa Nina ska måla!

Hon vet ju det, även om hon är sådär liten, att Nina ska måla nagellack. Hon vet att det är jag som utför kommandona och så, men att mina assistenter gör, och det är så häftigt att barn kan förstå en sådan sak.

Jag tycker att det är så himla viktigt det här med att ha assistans, det är att till exempel kunna vara faster fullt ut. Att kunna leka med mina brorsbarn och kunna vara barnvakt. Jag brukar komma en gång i veckan och hjälpa till. Så då brukar vi vara här några timmar, och sist så nattade vi också.

Det är viktigt att skilja på att jag får ha mitt privatliv och min integritet, men att jag samtidigt kan ha en bra relation med mina assistenter. Jag tycker det är viktigt att man ska kunna skratta tillsammans, man ska kunna ha kul och sådär, men ändå så är det skillnad. Jag pratar inte om precis allting utan jag särskiljer på det.

Personlig assistans – ett avancerat yrke

Heléna anser att personlig assistans är ett komplicerat yrke och för henne är det viktigt att ha ett respektfullt förhållande till assistenterna. ”De är ju det viktigaste jag har i mitt liv”, säger hon.

Hon tycker illa om vissa uttryck som sägs om assistenterna, till exempel att de är mina armar och ben eller de ska vara som en fluga på väggen. Hon tycker att det speglar ett ”nervärderande sätt att se på medmänniskor som har en så otroligt viktig uppgift. I det här yrket går det verkligen inte att ’ta av sig huvet och lägga det på hyllan’ – det är ett väldigt komplicerat yrke men det är få som fattar det”, säger hon. ”De måste vara lyhörda för signaler och stämningar. Och den man jobbar hos kan ju vara som en berg- och dalbana, det är ju så livet är för en del.”

Lisa om hur Ingrid säger till

– Om vi till exempel är ute så undviker jag ju att få kontakt med såna jag känner. Men om det ändå kommer fram någon och pratar med mig… Då kan jag och Ingrid prata om det efteråt och hon säger ungefär ” det här blev lite konstigt, men du kunde ju inte göra så mycket annat, hon kom ju fram och började prata med dig”. Vi resonerar och jag får liksom ett tips på hur jag kan göra nästa gång.

Cecilia om känslan att göra ett bra jobb

– Ja, ibland kan jag absolut känna att ”idag har jag gjort mitt bästa”. Eller egentligen: ”idag har jag gjort mitt bästa och varit positiv”. För om ska jag känna att jag gjort ett bra jobb räcker det inte med att jag gjort det jag ska, om jag samtidigt varit negativ. Jag tror det lyser igenom att jag varit trött och känt mig allmänt hängig och då, när jag åker hem, kan jag känna ”varför var jag så… jag har varit negativ idag, jag kunde gjort ett mycket bättre jobb…” Det räcker inte med att göra det jag ska.

Hur skapar Robert en bra relation till assistenterna?

En film om Roberts syn på sin assistans.

Igår så bakade dom en morotskaka och så käkade vi lite tacos och så fikade vi med morotskakan efteråt. Min assistans driver jag på det sättet att dom är nästan mina kompisar, alltså, på kvällarna sitter vi tillsammans och kollar på tv. Vi diskuterar liksom politiken. Ja, men som man gör med kompisar! Så att, det har har blivit så att jag kallar mina assistenter ”mitt lilla gäng”. När jag har folk på anställningsintervju lägger jag inte så stor vikt vid själva svaren utan hur dom gör när dom besvarar frågorna. Jag vill få liksom, en liten bild hur personen är, hur personligheten är. Eftersom jag själv är ju ganska glad och positiv så vill jag ju ha folk som är sådana.

Mer flexibelt med golvlyft

Conny föredrar att ha en golvlyft hemma istället för att ha en taklyft. Golvlyften går att använda mer flexibelt, när han till exempel ska till andra sängar och när han ska över till duschstolen.  Och den går att ta med sig.

Han använder golvlyften ibland även för att ta sig in i bilen. ”Det går lätt när det är en cabriolet annars kan det vara lite knöligt”, säger han.

Ett problem kan även vara när han ska ner i en soffa och den har korta ben: ”då får man se upp, det hänt ett par gånger att lyften tippat när den inte gått in under soffan”.