Arbetsmöten

Det finns olika typer av arbetsmöten i min vardag. Det finns dem som är korta och okomplicerade och så finns det dem som är längre och mer komplicerade. Jag har någorlunda koll på hur mötena kommer utspela sig, vad min roll är och såvidare. På så sätt kan jag avgöra hur nära jag behöver placera assistenten. Ibland kan assistenten sitta utanför lokalen med telefonen och larmet som jag använder för att kunna kommunicera och nå assistenten. Ibland kan assistenten sitta med i rummet och ibland behöver assistenten sitta bredvid mig. Om jag ska visa saker eller rösta med handuppräckning behöver jag ha assistenten nära mig. Behöver jag inte ha assistenten i min närhet brukar det underlätta både för mig, assistenten och de andra närvarande att assistenten sitter lite längre bort. Många verkar ha svårt att förhålla sig till assistenterna, ibörjan iallafall. De vill gärna samtala mycket, fråga frågor och det gör att jag hamnar i skymundan vilket ingen annan utan personlig assistent gör. Dessutom så tycker jag att det ibland begränsar min förmåga att ha en obruten kommunikation med assistenten. Den får svårare att ha fokus på mig och mina signaler om det är fler som vill ha assistentens uppmärksamhet.

Genom att ha större fysiskt avstånd till assistenten har jag märkt att människor inte har samma behov av att samtala eller interagera med dem. Sen är det såklart hela tiden en avvägning av mitt behov av assistenten. Är jag osäker har jag alltid assistenten nära tills jag har koll på situationen. Först då kan jag be assistenten att ta lite avstånd. Det sker hela tiden i samtal med assistenten så att vi två är överens och vet var vi har varandra.

Introduktion

Pusselbitar på plats

När jag har introduktion har jag alltid en erfaren assistent tillsammans med den som går introduktionen. Jag har en slags mall som jag följer för att se till att alla nödvändiga moment kommer med. Då vet jag att personen kan eller har sett de moment jag vill att de ska känna till när de börjar jobbet. Jag har en nedskriven arbetsbeskrivning som förklarar praktiska saker i hemmet, på jobbet och hur jag vill att assistansen ska fungera.

De får prova vissa hjälpmedel och andra moment på varandra. Jag börjar med en eftermiddag/kväll och sen morgon/dag. Då får de uppleva ett dygns händelser utan att behöva ta in allt på en gång. Jag hinner även vila mellan passen. Sen pratar vi om passen som varit och efter de två passen pratar vi om förlängning och hur vi vill att den ser ut. Efter ytterligare några pass pratar vi igen om hur det känns, hur vi tycker att det fungerar. Jag frågar alltid om de tycker att intervjun stämmer överens med jobbet de nu provat på. Om vad de tycker är mest utmanande och överraskande. Försöker stämma av och kolla om de behöver mer stöd i någon uppgift och poängterar att de alltid kan maila om de kommer på något mellan våra samtal.

Jag påminner och pratar också mycket om min känsla/upplevelse av situationen för att personen ska få en förståelse för hur jag tänker och känner i de olika situationerna. Det tror  jag gör att vi snabbare kan hitta varandra och lättare hitta ett sätt att samarbeta på. Det kan tex vara att jag alltid vill vara över permobilen eller toalettstolen när jag är i liften. Så kort tid som möjligt där i mellan då det känns tryggare att falla ner i permobilen ifall något skulle hända med liften eller selen. Jag brukar också säga att jag klär på mig på detta sätt för det gör att det känns minst som att bli påklädd utan känns mer som det gjorde när jag själv kunde klä på mig. Sånna småsaker men som är väldigt viktiga för mig och min känsla av trygghet och bekvämlighet i situationen.

Kommunikation via mail

kommunikation via mail

kommunikation via mail

Vicki kommunicerar mycket via mejl med sina assistenter. ”Om jag behöver ändra på något skickar jag ut ett mail till alla och berättar vad som gäller ’från och med nu’. Det är bra att ha fått det skriftligt och de kan läsa igenom det och ta informationen till sig”.

Hon tycker det är bra att alla fått samma information samtidigt. ”De som eventuellt inte förstod kan höra av sig och vi kan sätta oss ner och prata om det. Jag tycker det är ett väldigt bra sätt att kommunicera på.”

Om hon inte är nöjd med en assistents agerande skickar hon i ett tidigt skede ut ett meddelande via mejlen till alla assistenter. ”Är det någonting jag ser håller på att ’barka iväg’ med en assistent och jag känner att, det här skulle kunna hända med flera assistenter kan jag börja med att skicka ut ett allmänt mail och säga att ’jag vill att ni ska tänka på det här’. Då får alla det mailet.

Om sedan assistenten ifråga ändå inte ändrar sig så tar hon ett samtal just med henne eller honom, bokar en tid och säger att de behöver prata. ”Då tar jag upp det det handlar om och säger ’ni fick det här mailet där jag tog upp det här med er och jag ser att du inte tar till dig det jag har skrivit. Jag vill veta varför’. Då har de fått en chans att inte bli utpekade. En del gånger har det gått väldigt bra.”

Vicki vill på det sättet ge personen en chans att rädda ansiktet. ”Får man ett mail som gäller alla så kanske de kommer på att, ’oj då det här måste jag tänka på’. Och så kan man göra något åt det innan det blir en konflikt.

Första intryck

KommunikationBritt tycker det är viktigt att känna att hon får kontakt med de assistenter som ska jobba hos henne. Att de kan möta och hålla ögonkontakt. Hon vill ha gemensamma intressen så att de tycker om att göra liknande saker. Britt tycker om att kunna prata med varandra om vardagliga saker, hon känner då att de är på samma nivå och hon har då lättare att tala om vad och hur hon vill ha saker. Hon tycker också det är lättare att få assistans av en person som hon känner en koppling till. Britt tycker att det är genom samtalen som hon får och ger respekt gentemot assistenten. Kan hon inte småprata med dem kan hon inte heller be dem om mer intima saker.

Feedback

samtalEftersom Magnus själv betonar för sina assistenter att de ska vara ärliga tycker han att det ska gälla honom också. Om det är något han behöver ta upp med assistenten, till exempel om de gjort något fel eller missat något, tar han alltid upp det med assistenten först. De sätter sig då tillsammans och pratar igenom det som inte fungerat så bra. Magnus brukar göra det då assistenten jobbar och de pratar alltid ensamma eftersom det kan upplevas som kritik och därför vara känsligt om någon annan skulle höra. Han berättar vidare att ”om det inte blir bättre och om det är något som dom slarvar med då ber jag assistansföretaget gå in och ta det med assistenten igen. Jag tar det i första hand, det tycker jag är mest ärligt”. Magnus kan också ta hjälp av sin arbetsledare i detta om han vill.

Magnus berättar vidare att det är minst lika viktigt att berömma assistenterna och tala om då de gjort något bra, ”tycker jag att dom gör något bra så säger jag det, tycker det är jätteviktigt att inte bara komma med dom negativa grejerna”.

Tala om när man mår dåligt

ibland mår man dåligtChristina har perioder då hon hamnar i en svacka och har det väldigt jobbigt. Är man ny som assistent hos Christina så kan man tro att man som assistent har gjort något fel. Att man har begått något misstag, sagt något fel eller gjort någonting fel. Då brukar Christina påpeka de dagarna hon inte mår dåligt att så här kan det bli under perioder och då vill Christina att de ska veta att det har ingenting med assistenterna att göra. Det brukar handla om ungefär 3-4 dagar i månaden som hon behöver att assistenterna är mindre sociala och hålla sig mer i bakgrunden men ändå utföra sina jobb precis som vanligt.

Kommunikation är viktigt

Kommunicera är viktigt

Kommunicera är viktigt

Svante tycker det är viktigt med en dubbelriktad kommunikation där både han och assistenten kan komma med synpunkter och förslag. Vid en nyanställning, då assistenten inte känner Svante så väl, får han självklart större ansvar att berätta hur och när han vill/behöver ha hjälp menar Svante.

”Jag säger vad jag behöver hjälp med och assistenten hjälper mig med det. Har i huvudsak bara en assistent så det är inte så komplicerat. Egna initiativ uppskattas eftersom jag själv har studier och annat att tänka på också vilket i sin tur innebär att jag kan glömma bort att be om hjälp”.

Svante behåller sin integritet genom att återigen vara tydlig i kommunikationen. Genom att han är tydlig har han inte haft några konflikter att tala om eller fått sin auktoritet ifrågasatt.

”För att assistansen ska fungera på bästa sätt ser jag till att vara tydlig i kommunikationen samtidigt som jag försöker se till assistentens behov och önskemål gällande till exempel arbetstider och arbetsmiljö. Det uppstår väldigt sällan situationer mellan mig och assistenter men om det gör det så löser vi oftast dem själva. I något enstaka fall har hjälp av assistansbolaget behövts” berättar Svante.

Kommunikation

Mail som kommunikation

Mail som kommunikation

Ninnie beskriver sin kommunikation med sina assistenter som ”väldigt öppen och väldigt tydlig, åt båda hållen”. Hon kommunicerar både i tal och skrift med sina assistenter, beroende på vad man är bekvämast med. När Ninnie har en ny assistent då har hon efter ett eller två arbetspass sammanställt vad hon tycker assistenten gör och vad hon tycker assistenten behöver jobba mera på. Hon skriver också alltid konkreta exempel från de passen som har varit. Ninnie tycker att mail är ett bra komplement till att ta ett samtal öga mot öga då det inte alltid finns tid och tillfälle till det. Ninnie talar alltid om för assistenten innan hon mailar så att denne är beredd på att få ett mail som handlar om arbetet.

 

Samtal med assistenterna

Samtal

Samtal

När det är något som Ninnie vill ta upp med sina assistenter gör hon det så fort som möjligt. Helst inte då assistenterna arbetar utan hon brukar ta det över telefon eller då assistenten är ledig. Detta för att Ninnie tycker det är svårt att ha ett samtal om någonting och att assistenten sedan ska fortsätta jobba och assisterna Ninnie på exempelvis toaletten.

Då en assistent är ny har Ninnie täta uppföljningssamtal just för att ta tag i saker och ting på en gång.