– Generellt har det gått bra. Jag tror att jag varit ganska omtyckt, att de liksom känt tillit till mig. Jag är ganska noggrann och har inga problem med att ta ett steg bakåt och ”ta order”. Men jag är inte så rolig, så de som velat bli underhållna har kanske varit besvikna.
– på utlandssemester
Det var som att det var två världar som krockade när Louise hade med en utomstående assistent på en utlandsresa tillsammans med familjen. Tidigare hade Louise alltid rest med bara familjen. När hon bestämde sig för att ta med en assistent på resan trodde hon att det skulle vara som tidigare resor. Det märkte hon snart att så skulle det inte bli. Assistenten hade föreställningar om hur resan skulle bli och den bilden stämde inte överens med Louise.
Det Louise lärde sig var att tydligt tala om vad assistenterna kan förvänta sig, att det är Louise som åker på resan och att det är hennes vilja som styr. Hon lärde sig också att det är viktigt att tänka på vilken assistent man tar med sig, någon som är tålig och vill ta i. På resan blev assistenten även sjuk vilket fick Louise att tänka på att ha två assistenter med sig om möjligt.
Andra resan var hon ännu tydligare och inför tredje resan gjorde Louise klart arbetsschemat innan hon åkte vilket var väldigt skönt. Då behövde inte assistenterna undra och hela tiden fråga och Louise kunde göra det hon ville.
– Jag har sett dåliga assistenter. Som inte kan någonting, inte koka potatis, som förstör tvätten eller inte förstår vad assistansanvändaren säger. Men jag tror det är värre med assistenter som tar över. Jag var inte så bra på att minnas saker… alltså detaljerna, alla ”grepp”, ta på kläder, hur man gör alla processer… det tar lite tid att lära sig.
Fråga!
Maria beskriver sitt självbestämmande som en ständigt pågående process. Hon vill inte att assistenterna ”tar över”. Så även om hon föredrar assistenter som är något sånär självgående och tar egna initiativ så känner hon att det är viktigt att assistenterna samtidigt respekterar att det handlar om hennes liv och att det är hon som bestämmer över vad som ska göras. Hon vill därför att de ska ha en ständigt pågående kommunikation med henne: ”att de frågar innan de gör saker och ting, att de förstår att det är jag som bestämmer vad jag ska göra”.
Genom att fråga om saker behöver göras kan assistenten ta egna initiativ. Sedan är det upp till Maria att bestämma om hon vill det eller inte.