Med första barnet var Ninnie orolig att omgivningen skulle tro att det var assistenternas barn. I det gjorde assistenterna ett väldigt bra jobb i att verkligen markera att det inte var deras barn. Ninnie ger ett exempel: ”När jag var i en lekpark och barnen höll på och busade eller nåt sånt där och om någon förälder tittade snett, då skulle ju inte assistenten bry sig, alltså de bara är.” Det var också alltid Ninnies ord som gjorde att det hände saker exempelvis om filten skulle läggas på eller tas bort i vagnen.
Med andra barnet var Ninnie mycket tryggare i sin roll som mamma i förhållande till assistansen och allt har gått mycket enklare. De flesta assistenter har jobbat när båda barnen varit små och Ninnie och hennes man har hittat ett samspel i sitt föräldraskap.