Kommunikation

Hur Annika och hennes assistenter löser konflikter, säger hon, beror väldigt mycket på vilka som är inblandade. Generellt försöker hon mota Olle i grind, ta det så tidigt som möjligt och sträva efter att hon och assistenten ska sätta sig in varandras situationer.

När Annika tycker att något börjar kännas fel, att det kanske ligger en irritation i luften frågar hon assistenten och startar ett samtal om det. Assistenten får delge sin version och därefter beskriver Annika själv hur hon upplever det. Det brukar oftast gå ”förvånansvärt” bra, säger hon.

Inte sällan, säger hon, ser hon katastrofscenarier framför sig och tänker att, ”shit, nu tänker hon eller han säga upp sig”, men oftast så löser man det ”utan vidare” och allting blir bättre efteråt.

Redaktörens kommentar

För mer information om konflikthantering se tipsen, undvika konflikt genom att prata och stämma av, kommunikationsmissar uppstår men är lättare att ta när man har haft sin paus, eget ansvar för kommunikation, dialog och information undviker missförstånd, rätta till en händelse.

Ofta är det de sociala situationerna som är svåra. Annika funderar mycket på det och för henne är grundregeln att personer hon möter inte ska känna att de behöver anpassa sig till att hon har en personlig assistent vid sin sida. Att det är hennes och assistentens ansvar att mötet blir bra och att de kan anpassa sig efter situationen.

Annika säger hon ”kan känna sig beklämd” när hon möter människor, som inte har någon vana av personlig assistans, blir osäkra och viskar i hennes öra ”hur ska jag göra?”. Hon menar att de ska kunna känna sig bekväma när de träffar henne och aldrig behöva fundera på hur man gör. ”Vill de hälsa eller prata med min assistent är det upp till dem, och då får ju assistenten såklart svara, det är ju mycket trevligare”. Men initiativen måste komma från den eller de som Annika träffar eller umgås med, inte från hennes assistenter. Hon vill inte att de startar konversationen. Det är upp till hennes assistenter att förhålla sig till det, att det ingår i deras jobb.

Mötena måste anpassas till den/de hon möter. Om hon träffar sin bästa kompis och hon vill anförtro sig till Annika så måste hon få göra det till bara henne och inte till assistenten också, en annan främmande människa. ”Det har hon liksom inte bett om”. Det är annorlunda med till exempel hennes familj. De är ”superrutinerade”, lika vana som hon själv är vid hennes assistans, ”de har ju sett det från dag 1”. Hennes mamma, till exempel pratar, gärna med assistenterna.

Gun-Britt har haft personlig assistans sedan lagen tillkom 1994 men har sällan haft några konflikter med sina assistenter. Själv tror hon att det beror på att hon är flexibel.

Hon har assistans fyra timmar och har en dialog med sin assistent när det passar att jobba. De planerar långsiktigt cirka två veckor framåt men tiderna kan ändras om det skulle behövas. Gunbritt säger att det har underlättat att hennes assistent bara arbetat med henne och inte haft andra arbetstider att ta hänsyn till men att assistenten nu ska få en annan brukare på halvtid och att det då kan bli svårare att få tider som stämmer med hennes. Vissa tider går inte att rucka på. Gun-Britt är blind och har mest behov av assistans när hon går på läkarbesök eller på möten, och de tiderna är svåra att ändra på. Hon tror därför att hon kommer att bli tvungen att ta in en vikarie om det till exempel gäller en läkartid i fortsättningen.

Å andra sidan har hon en sambo som kan hjälpa henne hemma om det skulle behövas. Om inte så vore fallet, om hon skulle ha varit ensamstående, tror hon att hon skulle  vara mer beroende av att få hjälp hemma och det skulle vara svårare att ta hänsyn till assistentens önskemål om arbetstiderna.

Redaktörens kommentar

För mer information om konflikthantering se tipsen, undvika konflikt genom att prata och stämma av, mota Olle i grind vid konflikter, eget ansvar för kommunikation, dialog och information undviker missförstånd, rätta till en händelse.

Gun-Britt är helt blind och använder sina assistenter till att beskriva miljön runt omkring henne. Inte bara av praktiska skäl – det blir lätt tråkigt annars, säger hon.

Det finns förstås många tillfällen då Gun-Britts assistenter av praktiska orsaker måste beskriva miljön för henne, till exempel när för att hon ska hitta eller när hon prövar kläder. Men även i andra sammanhang låter hon assistenterna beskriva det de ser, till exempel då de är ute på stan eller i en affär. Hon får då en uppfattning av hur omgivningen ser ut och det blir liter roligare att vara ute.

Att få den assistans Anna vill och på det sätt hon vill kan ibland innebära att balansera mellan hennes egna behov och vilja och assistentens arbetsmiljö. Det kan också finnas individuella skillnader hos hennes assistenter, vad de tycker är okej att göra både fysiskt och mentalt eller socialt; det som är okej för en kanske inte är det för en annan assistent. Exempelvis kan någon tycka att det är otäckt att skära i rått kött eller gräva i jord medan någon annan tycker det är jobbigt att ”vara utanför” i en social situation. Någon annan tycker det är obehagligt med djupt vatten eller med höga höjder. De kanske då kan tycka att arbetsmiljön blir dålig om Anna ändå vill göra dessa saker.

Anna menar att det framförallt handlar om att lära sig vad det är viktigt att fråga om eller berätta redan i ett tidigt skede, gärna redan vid anställningsintervjun. Det handlar både om att veta vad som är viktigt för henne själv och vad hon själv vill men också vad som skulle kunna dyka upp med tanke på hur olika alla människor är. Det är ju heller ingen garanti att alla människor verkligen berättar när man börjar en anställning, som exempelvis personlig assistent, vad som kanske är just den personens brister eller svårigheter.

Erik förordar en tydlig dialog med assistenterna. Hans erfarenhet är att det är viktigt att man talar om hur man vill ha det och han pratar gärna med sina assistenter om sitt funktionshinder. Han menar att man på det viset kan undvika missförstånd som kan leda till irritation och konflikter med assistenterna.

Förutom detta ständigt pågående informella samtal så har Erik även formella möten med assistenterna ungefär en gång i månaden. Även assistenterna har formella interna möten med varandra då Erik själv inte är med.

Också information till assistenterna är viktigt menar Erik. När han vill sprida viktig information till sina assistenter skickar han ett mejl till alla och sätter även upp anslag i personalrummet.

Redaktörens kommentar

För mer information om konflikthantering se tipsen, kommunikationsmissar uppstår men är lättare att ta när man har haft sin paus, undvika konflikt genom att prata och stämma av, raka rör undviker konflikter, mota Olle i grind vid konflikter, genom dialog och flexibilitet undviks konflikter, eget ansvar för kommunikation, rätta till en händelse.

Erik säger att han vill ha en viss professionell distans till sina assistenter. Han tror inte att det är bra att bli för nära eller för personlig med assistenterna. Samtidigt menar han att ”vi är ju människor allihop så det är ju omöjligt att det alltid funkar felfritt” och att det måste finnas ett visst utrymme för en friare mänsklig relation.

Erik säger att det gäller att hitta en balans: att det å ena sidan finns en risk att komma varandra för nära så att rollerna assistansanvändare och assistent suddas ut. Assistenten ska inte ersätta en vän, resonerar han, ”i så fall blir som att man köper sina vänner”. Han säger även att risken finns att man ”lägger sig i varandras liv och de egna besluten försvinner utan att man märker det”. Men samtidigt måste man kunna skämta och vara öppen, det får inte vara stelt, med bara regler och strama strukturer.

För Erik är det viktigt att hitta luckor och andrum från assistansen. Assistansen är absolut nödvändig för att hans vardag ska fungera men/och är det jobbigt att jämt ha folk runt sig. Han vill få möjlighet att kunna släppa tanken på assistansen en stund genom att gå på stan, på bio, lyssna på musik eller träna.

Han säger att det inte alltid lätt att, när man har personlig assistans, skilja på arbete och det privata och att det gäller både assistansanvändaren och assistenten. Med jämna mellanrum uppstår en osäkerhet om han ska agera som ”brukare” eller som ”person”. Som ”brukare” tvingas han vara extra tydlig och markant i vad han säger, gör och menar.

Genom dessa avbrott kan han, som han säger, återhämta sig och samla energi så att han kan komma tillbaka mer samlad och orka fokusera igen på vardagsbestyren. Risken för kommunikationsmissar är mindre efter en paus och att det är lättare att hålla humöret om det blir missförstånd mellan honom och assistenten.

Redaktörens kommentar

För personer som har mycket assistans finns ett behov av att uppleva en mental paus från den. Den mentala pausen kan handla mer om vilket fokus vi har. Det vill säga som på bio då vi ”släpper” vår vanliga värld och får vila i någonting annat. Någonting som är allmänmänsklig för oss alla. Som assistansanvändare finns ett stort fokus på just assistansen. Att bryta det fokuset genom att lyssna på musik eller göra något kreativt kan skapa en bättre arbetsledare.