Tystnadsplikt och resande

Någon hyschar

Tystnadsplikt

Eva är van vid att assistenterna vill berätta för föräldrar eller anhöriga vart de ska resa. Hon brukar därför ibland ta upp frågan själv. Hon brukar fråga vad för information de vill ge sina anhöriga och vad den är till för. Oftast så kommer de fram till att det räcker med att veta vilket land det gäller och att det går att ringa varandra via mobilerna. Vid något tillfälle har Eva skrivit en lapp med hotellets namn, kontaktuppgifter, flightnummer och land. Hon har sedan lagt lappen i ett kuvert som klistrats igen och som assistenten fått ge till en anhörig. Om det händer något i landet som resan äger rum i får kuvertet öppnas. Det har alltid lämnats tillbaka oöppnat. Ibland blir anhöriga lugna av att veta att Eva har kontaktuppgifter till dem ifall det skulle hända assistenten något.

Förhållningssätt till djur

hund och katt

hund och katt

Caroline har en katt och tar ofta hand om sina föräldrars hund. Caroline har en pärm för assistenterna där det finns information och rutiner bland annat för hur assistenten ska sjukanmäla sig, hur det fungerar med friskvård och hur Caroline vill att assistenterna ska förhålla sig till djuren. Hon har dessa förhållningsregler för att hon vill känna att det är hon som tar hand om och bestämmer över djuren. Assistenterna har så lite kontakt som möjligt med djuren och tillrättavisar dom aldrig. Hon har även pratat med assistenterna om detta på ett personalmöte så att alla tydligt vet vad som gäller.

Detta står i pärmen under avsnittet ”Djuren”:
”Jag vill inte att du tar kontakt med djur jag har hemma eller kommer i kontakt med, varken genom att prata med dom eller klappa dom. Om de kommer fram till dig ska du ignorera dom eller putta bort dom.
Då jag har hand om Buster vill jag inte att du rör honom, pratar med honom, tillrättavisar honom eller tar/söker ögonkontakt med honom. Det gäller att ge extra tydliga signaler till djur. Om jag ger ett kommando vill jag inte att du ska peka eller på något sätt ”försöka hjälpa till” hur han ska göra, han blir lätt förvirrad då. Undvik att ha hundgodis i fickan, han kommer då automatiskt gå fram till dig och lukta.”

Hur kan man förebygga osäkerhet i yrkesrollen?

osäkerhet

osäkerhet

De flesta konflikter jag har med mina assistenter om assistans, handlar om att man är otrygg förklarar Veronica. Man är osäker som assistent för man inte vet vad som gäller. Att man får dubbla budskap eller man får göra på olika sätt eller man vet inte vad personen som har assistans vill. Då skapar det en osäkerhet i yrkesrollen som blir en osäkerhet hos en själv.

Genom att vara tydlig med hur man vill ha det och hela tiden prata så kan man förebygga detta. Den assistent som har jobbat längst hos Veronica, använder Veronica som bollplank innan hon tar upp saken med de övriga assistenterna. Veronica säger att ”den personen är klok och vågar vara väldigt rak mot mig”. De kan diskutera och assistenten har en förmåga att spegla Veronica och kan påtala att Veronica kan ge oklara budskap ibland.

Det är bådas ansvar att se till att det blir bra. Men det ligger kanske lite mer ansvar hos assistenten kan Veronica tycka. Att klara av att utföra det jag ber om, för när den här assistenten går hem, då har jag nästa assistent att förklara för. Veronica är aldrig ”ledig”. Där kan hon tycka att det är en väsentlig skillnad, så därför tycker Veronica också att hon kan ställa lite högre krav på assistenterna än på sig själv.

När det inte känns bra med en assistent

Reda ut tankarna

Reda ut tankarna

Anna tycker att det ibland är svårt att definiera vad det är som inte känns bra med en assistent, oavsett om den är ny eller har jobbat länge. Lite svårare kan det förstås vara med en person man inte alls har lärt känna. Hon tycker nämligen att det är viktigt att skilja på om det handlar om personlighet eller beteende eftersom hon inte vill att någon ska behöva ändra sin personlighet. Däremot beteendet vill hon att en assistent är beredd att ändra på.

Det kan vara många saker, ibland riktigt små detaljer, som gör att jag inte känner mig bekväm med en assistent säger Anna. Då behöver hon först kunna ”sätta fingret på” för sin egen del innan hon pratar med assistenten. Exempelvis kan det handla om en upplevelse av att assistenten frågar henne saker av nyfikenhet, att någon gör saker så snabbt att det blir slarvigt eller är oförsiktig när hon hjälper henne på och av med kläder.

Anna tycker feedback är väldigt viktigt, särskilt för någon som nyss börjat. Hur ska de annars kunna veta hur jag vill ha det? säger Anna. De flesta är ju inte bra på att läsa tankar och jag vill ge seriösa och ambitiösa människor en ärlig chans.

Första utlandsresan

flygplan över molnen

– på utlandssemester

Det var som att det var två världar som krockade när Louise hade med en utomstående assistent på en utlandsresa tillsammans med familjen. Tidigare hade Louise alltid rest med bara familjen. När hon bestämde sig för att ta med en assistent på resan trodde hon att det skulle vara som tidigare resor. Det märkte hon snart att så skulle det inte bli. Assistenten hade föreställningar om hur resan skulle bli och den bilden stämde inte överens med Louise.

Det Louise lärde sig var att tydligt tala om vad assistenterna kan förvänta sig, att det är Louise som åker på resan och att det är hennes vilja som styr. Hon lärde sig också att det är viktigt att tänka på vilken assistent man tar med sig, någon som är tålig och vill ta i. På resan blev assistenten även sjuk vilket fick Louise att tänka på att ha två assistenter med sig om möjligt.

Andra resan var hon ännu tydligare och inför tredje resan gjorde Louise klart arbetsschemat innan hon åkte vilket var väldigt skönt. Då behövde inte assistenterna undra och hela tiden fråga och Louise kunde göra det hon ville.

Skapa egentid

Bild på timglas i solnedgång

Christina är alltid ärlig, hon är alltid rak på sak. Hon säger alltid vad hon tycker. Känner Christina att hon behöver ha egen tid då ber hon assistenten sätta sig i köket eller i vardagsrummet.

Till exempel kan hon säga: ”Skulle du kunna gå och sätta dig i köket jag tror att jag skulle behöva lite tid för mig själv. Men var lyhörd för när jag behöver din hjälp ropar jag, sms eller ringer jag till dig”.

Har redan en mamma

Tecknad äldre kvinna som rättar och pekar i "rätt" riktning.

Vicki säger att hon inte tolererar någon som skulle komma och försöka ”ta hand om henne”. Hon har också i hög grad i förhand lärt sig se vilka det är och de gallrar hon bort redan i rekryteringsprocessen.

Vicki känner själv att hon bestämmer över sitt eget liv och hon accepterar inte assistenter som försöker ta hand om henne. ”Det fungerar ju inte alls, det är jag som bestämmer vad som ska göras och vad jag behöver hjälp med”, säger hon.

Oftast kan hon identifiera sådana personer redan på anställningsintervjun. ”Så de får inte jobbet alls”, säger hon. ”Jag tycker många människor gör bort sig och säger det ganska tydligt, att de pratar i termer att de ska ’ta hand om mig’. Man hör på deras sätt att prata”.

Det har ändå hänt att vissa sådana assistenter slunkit igenom nätet. I så fall kallar Vicki personen ifråga till ett samtal där hon är tydlig med hur hon vill ha det: ”vi hade missförstått varandra, jag märker att du vill ta hand om mig, att du vill styra men det funkar inte hemma hos mig. Du jobbar här för jag behöver assistans rent fysiskt. Mer är så inte. Och vill du jobba på det här viset så måste vi gå skilda vägar. Jag har en mamma och det räcker gott och väl”.

Balans mellan att styra och att låta assistenterna jobba på egen hand

Händer lägger ut stenar med ett vitt sträck. Flera stenar på rad skapar en vit linje.

Vicki säger att hon oftast är bredvid sina assistenter och talar om vad de ska göra. Men inte alltid. Det handlar om att hitta balansen mellan att styra och att låta assistenterna jobba på egen hand.

Om Vicki till exempel ska laga mat så talar hon om hur de ska göra. Men ibland handlar det också om att lita på att assistenterna själva ska kunna ta hand om ett göromål. ”Ska jag koka makaroner så förväntar jag mig att alla kan det och då står jag inte och hänger över dem. Vill jag däremot ha en köttfärssås kryddad står jag bredvid och hjälper till med det.”

Det handlar i hög grad om vad det är för sysslor det rör sig om. ”Man växer med ansvar”, säger hon, ”så ska jag dammsuga så ber jag de göra det och då springer jag inte efter och kollar. Man måste kunna lita på människor, det är nästan A och O om man har assistans. Sen får man väl gå in och rätta till efteråt om det inte blev som man tänkt”.

Uppfostra hundar

uppfostra hundar

uppfostra hundar

Louise har instruerat sina assistenter att inte ta egna initiativ kring hennes hundar. Till exempel ska assistenterna inte påminna om när hundarna ska gå ut eller inte, hur mycket de ska äta osv. Louise säger vad som ska göras och sen ska det göras utan att ifrågasättas eller diskuteras för det är hennes djur och hennes ansvar.

Hundarna får inte vara inne i assistentrummet men om hundarna tyr sig eller tar initiativ mot en assistent är det okej att vara aktiv. Kommer hunden fram och vill mysa eller leka får assistenterna på hundens initiativ klappa eller leka. ”Jag har såhär för att eftersom assistenterna hjälper till så mycket med hundarna vill jag att hundarna ska känna sig trygga med de personer som hanterar dem mycket.” säger Louise.

Hundarna påverkas av vilka som hanterar dem, ett exempel är när de ska duschas. Det gör Louise alltid med samma assistent. Just den assistenten är väldigt lugn vilket skapar trygghet både för Louise och hundarna.

 

 

Resa dit tillgängligheten är sämre

Öppen resväska av äldre modell, packad med många saker.

Om Tina vill resa någonstans där tillgängligheten är sämre tar hon först ett snack med assistenterna.

Tina reser ibland till platser som är dåligt anpassade till personer med funktionsnedsättningar. Men när hon gör det pratar hon först med sina assistenter – hon frågar vad de tror, om det går att genomföra. ”De har aldrig sagt nej faktiskt. Jag tycker att man ska våga chansa lite. När man har en funktionsnedsättning och är ute och reser så går det ju aldrig att få det helt perfekt. Jag förstår att man vill ha det och jag är lite trygghetsmänniska själv men då får man ju inte chansen att uppleva lika mycket heller.”

Om hon föredrar att resa dit anpassningen är bra rekommenderar hon Paris och Barcelona, se Paris och Barcelona – städer med hög tillgänglighet.