Christina är alltid ärlig, hon är alltid rak på sak. Hon säger alltid vad hon tycker. Känner Christina att hon behöver ha egen tid då ber hon assistenten sätta sig i köket eller i vardagsrummet.
Till exempel kan hon säga: ”Skulle du kunna gå och sätta dig i köket jag tror att jag skulle behöva lite tid för mig själv. Men var lyhörd för när jag behöver din hjälp ropar jag, sms eller ringer jag till dig”.
En av de jobbigare sakerna med att ha assistans är de konflikter och de problem som kan uppstå med assistenterna. Lasse har nu en extern anordnare – bland annat för att slippa ta hand om konflikterna. ”Jag kan ringa till dem och säga ’se till att den här människan inte kommer hit mer. Betala av honom liksom så slipper jag sköta det’.”
Samtidigt säger Lasse att han inte haft så många konflikter. ”Det är bara de gånger jag anställt någon och sen efter två pass känt att ’det här aldrig kommer gå, helt fel av mig’. Och då har jag ringt och sagt att de får ta bort personen ifråga.”
Ett sätt för Lasse att behålla sin integritet är att undvika att få kompisrelationer med sina assisten
ter. ”De är ju här för att göra ett jobb”, säger han.
Ett sätt att slippa hamna i kompisrelationer med assistenterna är att undvika vissa privata samtalsämnen, bland annat sådant som har med förhållanden och sex att göra. ”Den biten är jag väldigt hemlig med”, säger han.
Ett annat sätt att slå vakt om sin integritet är att försöka vara ensam så mycket som möjligt och har därför exempelvis inga assistenter vissa dagar, se tipset Dagar utan assistenter.
Lasse gör schemat för assistenterna själv. För att slå vakt om sin integritet är han utan assistans vissa dagar i veckan.
Lasses behov att vara ensam är stort vilket gör att han en dag i veckan väljer att klara sig på egen hand utan assistenter. Så här förklarar han: ”Jag måste få ha min integritet, jag måste få vara ensam. Då offrar jag vissa dagar, då jag kanske inte kan vara så aktiv mot att få vara ifred. Då är det värt att ägna hela förmiddagen åt att göra sig i ordning, just för att få känna att jag fixar att vara ensam.”
Han säger också att han har familjemedlemmar som kan hoppa in och hjälpa till om det skulle behövas.
Lasse har nästan ingen introduktion utan räknar helt kallt med att det kommer att bli en ganska jobbig första månad. Ett tecken på att det börjat fungera tycker han är när de inte känner att de måste prata med varandra.
Lasse har inte ”så mycket till introduktion”, som han säger. ”Vi brukar ses och skriva kontrakt i en timme och med hjälp av en av mina ordinarie assistenter går vi igenom hur man gör en förflyttning och visar var alla grejer ligger.”
Lasse själv vet att det kommer att bli en ganska jobbig första månad och det säger han också till den nye assisteten. ”Det tar sin tid att komma in i vardagslunken så jag säger: ’jag kommer att vara sur för att du gör fel, och du kommer att vara osäker för du vet inte vad du ska göra’. Det funkar ju väldigt sällan direkt.”
I början brukar Lasse och den nye assistenten prata mycket för att lära känna varandra. Ett tecken på att det börjar fungera är att man inte känner sig tvungen att prata. ”Man ska inte behöva sitta och babbla i bilen, då ska man kunna vara bekväm med tystnad. När man kan vara tysta med varandra utan att känna ett behov av att babbla, då vet man att det funkar”, säger han.
Lasse vill ha assistenter som kan fungera med alla hans vänner och han vill att de ska vara ”diskreta”. De ska också ha förmåga att kunna ”sitta och avvakta”.
De krav Lasse ställer på sina assistenter är bland annat att de fungerar tillsammans med alla hans vänner, och att de har förmågan att inte ta så mycket plats, de ska vara diskreta, lite av kameleonter. De måste kunna känna hur mycket plats de ska ta.”
En annan viktig sak är att de måste kunna sitta och avvakta, ”när de är klara med en arbetsuppgift så vill jag vara själv”. Lasse gillar heller inte att de tar egna initiativ och börjar göra sakar som han inte bett om
När Lasse rekryterar sina nya assistenter har han en ganska kort intervju och fokuserar då mest på personkemin.
Lasse börjar med att annonsera, oftast genom arbetsförmedlingen. Sedan har han en intervju ”rakt upp och ner” i 20 -30 minuter. Lasse säger att han inte strukturerar intervjuerna utan mest vill ”se vad det är för människa” och att de är på samma våglängd.
Först berättar Lasse lite kort vad jobbet går ut på sedan vill han veta vem personen är: ”vem är du, berätta om dig!” Personkemin är viktigast: ”man måste känna från början att det kommer att funka för varje gång jag har chansat och känt ’sådär… det funkar nog’ så har det aldrig blivit bra”.
Erik skulle vilja ge några allmänna goda råd: låt inte någon annan, dina föräldrar eller dina assistenter bestämma hur du ska leva ditt liv. Pröva ta tag i ditt eget liv.
Han förklarar, ”det är du som är herre över ditt eget liv. En assistent ska inte gå in och göra moraliska beslut åt dig. Frågar du assistenten vad den tycker i en moralisk fråga då kan han/hon ge dig råd tycker jag, men inte kunna bestämma åt dig. Han/hon ska bara hjälpa, så att du ska kunna göra vad du än vill, till och med om det är fel eller rätt beslut.”
Av egen erfarenhet vet Erik att det är svårt att hitta sådana personer men när man gör det ska man vara rädd om dom. Man ska inte ta någonting för givet, säger Erik. Man kan klaga på försäkringskassan men man ska inte vara otacksam eller klaga på att man faktiskt har assistans. Jag har varit runt i världen och träffat så mycket folk, berättar Erik och många har det väldigt svårt när det gäller att leva med en funktionsnedsättning.
Det är en dubbel kommunikation, berättar Erik, jag skulle kunna likna det vid ett förhållande. Assistenten ska lyssna på dina behov och alltid hjälpa dig och du måste också lyssna på assistenten om det är något som inte känns bra eller om assistenten är irriterad på en. Man måste våga ta emot kritik, inte ta skit utan bara lyssna, man kanske kan göra något bättre. Respekt mot varandra är väldigt viktig. Kommunikation är också nyckelordet åt båda håll.
En del personer behöver mer integritet och en del behöver inte det på samma sätt. Beror på vad man är för personlighetstyp. Erik är uppvuxen i ett hus där det alltid varit fyra familjemedlemmar och andra människor man knappt kände som har sprungit i huset så han var van att alltid ha mycket folk omkring sig och han besväras inte av det.
En del kanske har andra sätt att leva. Det har mycket med det att göra, att hitta sin egen väg liksom. Just integritetsbiten är svår att ge råd om. Det handlar mycket om kommunikation, man får förklara för sina assistenter att ”det känns jobbigt när du gör det här och det här och det känns jobbigt när jag inte får vara själv här och här”. Man är ju ändå herre över sitt eget liv.