När assistenter vill ”umgås” på ett mer privat plan

en god arbetsrelation

en god arbetsrelation

Anna har så många människor omkring sig att umgås med privat och är därför väldigt tydlig med de som börjar jobba hos henne att hon inte vill bli vän med dem på ett privat plan eller prata mycket ”socialt” när de jobbar. Anna har inte behov av den delen i sin assistans och har lång erfarenhet av att det heller inte är en del som behövs för att kunna ha en välfungerande assistans.

De flesta förstår och respekterar detta men eftersom människor är väldigt olika så håller det inte alltid i längden. Då får Anna ge feedback och återkoppla till hennes tidigare information. Fungerar det ändå inte på bästa sätt så finns två alternativ enligt Anna: att ”koppla bort sig” emellanåt eller, som sämsta alternativ, avsluta anställningen.

Arbetsrelation till assistenten

Susanne vill att relationen med assistenten ska vara en arbetsrelation. Så här beskriver hon den: ”Vi brukar ha en relation som om vi vore arbetskamrater. Vi pratar kanske om privata saker men liksom till en viss gräns. Ungefär; ’har du gått på någon bra film?’ och sånt. Inte några djuplodande grejer.”

Susanne försöker också undvika att få veta för mycket om sina assistenter, om vad de gör och inte gör. Hon berättar att hon har haft ganska många unga assistenter bland annat för att hon känner att hon kan ”distansera sig lättare”, och inte ”riskera” att bli vän. Susanne förklarar: ”Om jag vet jättemycket om någon så kan det lätt bli så att jag blir för snäll och kanske tar mer hänsyn till henne eller honom än vad jag tar till mig själv, att mina behov kan bli sekundära. Det kan bli en massa konstiga hänsynstaganden som inte blir bra. Och då tycker jag det är bra att ha en viss distans”.

En kvinna ger en annan kvinna ett papper.