Dagar utan assistenter

En ensam man sittande på en sten, sett snett nerifrån. Mannen i siluett mot en himmel med några vita moln.

Lasse gör schemat för assistenterna själv. För att slå vakt om sin integritet är han utan assistans vissa dagar i veckan.

Lasses behov att vara ensam är stort vilket gör att han en dag i veckan väljer att klara sig på egen hand utan assistenter. Så här förklarar han: ”Jag måste få ha min integritet, jag måste få vara ensam. Då offrar jag vissa dagar, då jag kanske inte kan vara så aktiv mot att få vara ifred. Då är det värt att ägna hela förmiddagen åt att göra sig i ordning, just för att få känna att jag fixar att vara ensam.”

Han säger också att han har familjemedlemmar som kan hoppa in och hjälpa till om det skulle behövas.

Inga administrativa frågor på privat tid

en kalender med blå penna

På Susannes privata tid får man inte prata med henne om administrativa frågor eller schemafrågor. Sådant får tas via mejlen, eller får man boka en tid för samtal.

Susanne vill helt enkelt inte att hennes privata tid ska tas upp av sådana frågor. ”Jag har till exempel barn och då vill jag ägna min tid åt honom och inte åt att svara på frågor som har med assistansen att göra. Då har jag till slut inte mycket tid kvar till honom eller mig själv”.

Om man tar frågorna via mejlen vinner man dessutom fördelen att det blir nerskrivet och på det sättet lättare att hantera. Det är oftast så att det ändå ska checkas av i kalendern, resonerar hon. Det man kommer överens om muntligen, ”spontant”, är också lätt att glömma. ”Jag tycker att det fungerar ganska bra faktiskt”, säger Susanne.

Koordinator – assistent med utökat ansvar

Intervjusituationen

Susanne har en koordinator – en assistent i gruppen som har utökat ansvar. Koordinatorn uppdaterar rutinerna och hjälper till med introduktion och viss schemaläggning.

Susanne tycker visserligen att schemaläggning är roligt men tidskrävande och anser att hon själv inte har den tiden. Det är en av orsakerna till att hon, sedan några år tillbaka, låter en av assistenterna vara koordinator. Det kan dock vara svårt att hitta rätt person för uppgiften och Susanne har provat flera. Så här beskriver hon den ”ultimata koordinatorn”: ”Koordinatorn ska vara bra på både att prata och skriva. Det ska vara en person som har organisationsförmåga och är noga med detaljer. Det är bra om och koordinatorn kan jobbet bra och att det är en person som jag trivs med. Då blir det mest likt som jag själv vill ha det, det känns tryggt att veta att det som ska förmedlas, förmedlas bra.

Att ha en koordinator kan innebära nackdelen att de andra assistenterna vill lämna över ansvar och det måste man förebygga. ”Man måste ha koll på att de förstår att koordinatorn inte är en fixare, att de inte inte ringer honom eller henne hur som helst. Det handlar mycket om vett och etikett och att visa respekt för varandra”, säger Susanne.

Katrine om lönen

En rund skär spargris i plast fotograferad ovanifrån. Runt om ligger en massa mynt.– Jag har verkligen ingen koll på vad jag tjänar, jag har inte lagt det på minnet. Men jag kan betala räkningar och barnen klarar sig så jag vet att det funkar. Det är ju inte bra betalt men jag skulle aldrig välja ett annat yrke bara för att få en bättre lön men sen inte trivas. Viktigast är att man trivs, om man har en lön som man kan leva på.

Lena vill inte bli kompis med den hon jobbar för

– Egentligen tror jag inte att det är bra för henne heller. Risken är att hon förlorar sina andra vänner om hon bara umgås med oss assistenter. Vi är ju trots allt inga äkta kompisar, vi har ju betalt. Jag är lite orolig för den dagen man slutar, att hon ska bli sårad, ”varför slutar du?” (axelryckning) ”för att det är ett jobb och jag vill fortsätta utvecklas”. Men hon är nöjd med det jag gör – tycker att jag är väldigt professionell, eftersom jag inte går in i jobbet på det där kompisviset.

Lena om yrkets sociala status

– Jag tycker inte att yrket har så låg status. Jag är ganska stolt över att vara assistent. Jag har jobbat inom vården och inget vårdyrke över huvud taget är ju välbetalt. Så är det ju bara. Men det här jobbet är nog det som jag är mest stolt över och det säger jag gärna till andra. Min man har ett typiskt högstatusyrke, så när man umgås med hans vänner så förväntas man ha något liknande. Men jag är ändå stolt över att säga att jag är assistent, bättre det än att jobba i hemtjänsten, för när jag jobbade där kunde jag känna att det var ”lågt”. Hemtjänsten är ett slitigt jobb och väldigt få som trivs med. Det jobbet har man för att man inte får något annat. Det är mycket svårare att få assistansjobb. Här känner jag mig personligen utvald. Jag har sökt många jobb och har varit på flera intervjuer utan att ha fått det för att personkemin inte stämt eller för att de inte fastnat för mig personligen. Så det är högre status att vara assistent för man är personligen utvald.

Går det att fortsätta leva ett rikt liv efter en olycka?

En film om Nina Muhonens förhållningssätt till syskonbarn och assistenter.

Ska vi måla naglarna Siiri?

Jaa Nina ska måla!

Hon vet ju det, även om hon är sådär liten, att Nina ska måla nagellack. Hon vet att det är jag som utför kommandona och så, men att mina assistenter gör, och det är så häftigt att barn kan förstå en sådan sak.

Jag tycker att det är så himla viktigt det här med att ha assistans, det är att till exempel kunna vara faster fullt ut. Att kunna leka med mina brorsbarn och kunna vara barnvakt. Jag brukar komma en gång i veckan och hjälpa till. Så då brukar vi vara här några timmar, och sist så nattade vi också.

Det är viktigt att skilja på att jag får ha mitt privatliv och min integritet, men att jag samtidigt kan ha en bra relation med mina assistenter. Jag tycker det är viktigt att man ska kunna skratta tillsammans, man ska kunna ha kul och sådär, men ändå så är det skillnad. Jag pratar inte om precis allting utan jag särskiljer på det.

Hur skapar Robert en bra relation till assistenterna?

En film om Roberts syn på sin assistans.

Igår så bakade dom en morotskaka och så käkade vi lite tacos och så fikade vi med morotskakan efteråt. Min assistans driver jag på det sättet att dom är nästan mina kompisar, alltså, på kvällarna sitter vi tillsammans och kollar på tv. Vi diskuterar liksom politiken. Ja, men som man gör med kompisar! Så att, det har har blivit så att jag kallar mina assistenter ”mitt lilla gäng”. När jag har folk på anställningsintervju lägger jag inte så stor vikt vid själva svaren utan hur dom gör när dom besvarar frågorna. Jag vill få liksom, en liten bild hur personen är, hur personligheten är. Eftersom jag själv är ju ganska glad och positiv så vill jag ju ha folk som är sådana.

Annonserar i lokaltidningarna

Ewy söker inte efter nya assistenter via Arbetsförmedlingen utan annonserar istället i de lokala dagstidningarna.

Ewy jobbar själv som assistansanordnare och de flesta assistenter anställer hon genom kontakter hon har där. Och när hon annonserar gör hon det i de lokala tidningarna.

Arbetsförmedlingen däremot tycker hon är ”hopplösa”. ”Det är ju det här med att folk är tvungna att söka så många jobb. För oss innebär det att man får hur många ansökningar som helst från personer som egentligen inte vill jobbet.”.

För mer tips som handlar om att anställa; magkänsla när man anställer assistenter, krav på att assistenterna ska vara över trettio, vem passar som assistent till mig? tittar efter personlig touch på arbetsansökningen, återanvända annonsen.

Redaktörens kommentar

De flesta som söker personliga assistenter annonserar hos arbetsförmedlingen. För att sortera bort de personer som inte verkar intresserade gäller det att hitta ett system som fungerar.

Ett sätt kan vara att göra tre högar, alternativt mappar med ”intressanta ansökningar”, ”kan vara intressanta” eller ”inte intressanta”. När alla ansökningar har kommit in är det dags att gå igenom den intressanta mappen (eller så fort ansökningarna har kommit in, beroende på hur bråttom du har). Ibland kan det visa sig att en person som har hamnat i ”kan vara intressant” mappen fungerar bättre än ansökningen visade. Att ringa på referenser kan vara avgörande mellan att kalla till en intervju eller inte.

En film om PA-tips

Personlig assistanstips (PA-tips) upplyser, ger tips och sprider information om personlig assistans. I filmen berättar projektledaren Nina Muhonen om PA-tips.

Film PA-tips

Här kan man få tips, idéer och råd om hur man kan leva ett bra liv med assistans. Det är jätteviktigt att få sådana här tips för ibland så håller man på och spinner runt kring ett problem och genom att gå in på den här sidan och få de här tipsen så kan man få sin vardag att fungera på ett mycket smidigare och enklare sätt, det är en jätteviktig sida.
Tipsarna kan ju vara alla möjliga personer och de finns överallt i Sverige så jag reser runt och träffar de här personerna och när jag då är där så dokumenterar jag och fotar eller filmar beroende på vad som då är lägligt, och sen kommer det upp på den här sidan då som är PA-tips.se.
Vi vänder oss till assistansanvändare och andra, det handlar om funktionshinderorganisationer och assistansanordnare, vi vänder oss även till Sveriges kommuner och landsting och till försäkringskassan för att man ska kunna se och få en större bild utav vad assistans handlar om. Att den ena personens assistans inte alls behöver se ut som den andras. Jag hoppas att projektet ska få en så stor spridning som möjligt, att människor överlag ska få en större förståelse för dels hur det är att leva med assistans men också att man kan se att om man själv drabbas så finns det vägar att kunna leva, genom assistansen.