Kommunikation är viktigt

Kommunikation

Kommunikation

Hanna har provat hundratals olika metoder som hon uttrycker det. ”Först var det ´ta saker när du har dom´, då var det bara att ta saker rätt ut, jag kände inte att det påverkade mitt liv eller min tid på det sättet. De första åren 8 åren hade jag en fruktansvärt stabil assistans och hade då inte varit med om något som hotade min existens. Ingen hade gjort något elakt mot mig, en assistent bytte vi ut för att hon inte var lämplig men det var det enda jag varit med om under de åren. Och så hade jag en som sade upp sig pga hon skulle börja studera”.

Hanna berättar att hon efter det varit med om att assistenter kommenterat saker om henne och efter långa anställningar sagt upp sig via mail eller lämnat ett brev i brevlådan. Det har påverkat och kommunikationen har inte blivit lika lätt. Hanna har haft svårt för och blivit rädd för olika situationer. Hon är inte rädd för att säga vad hon tycker utan mer rädd för vad assistenterna ska säga.

”Sen provade vi att man skulle boka tid om man ville säga något och då gick jag bara runt och var rädd för att det skulle vara något stort och livsavgörande. Och då var jag rädd för att det skulle komma hela tiden. Sen hade vi att de skulle prata med medarbetsledaren jag hade då, men då blev jag rädd för henne och vad hon kanske skulle säga”.

Efter det så skulle assistenterna prata med Hanna men respektera också att hon inte alltid kan ta det just då utan att det går bra i eftermiddag eller i morgon kväll. ”Den respekten måste de ju ändå ha för mitt liv men tyckte inte att det fungerade. Det kändes inte bra i magen. Då fick jag ett tips att de ska ta saker på mail för jag ville inte att de ska ta min tid. Verkade som en kanon idé men har inte så bra erfarenhet av mail då jag bland annat tidigare fått uppsägning på mail.

Assistenterna ska nu prata med medarbetsledaren när det inte passar att prata med Hanna. Om en assistent exempelvis vill säga upp sig så ska personen ta det med medarbetsledaren. Medarbetsledaren kan i sin tur prata med arbetskamrater för att lösa olika typer av situationer.

Allt praktiskt som rör assistansen som hur Hanna vill ha saker och ting och hur assistansen ska fungera pratar assistenterna med Hanna om. Hanna är då rak i sin kommunikation och säger exakt hur hon vill ha det på ett vänligt men bestämt sätt. Hon accepterar inte att en assistent inte följer det som Hanna bestämt. ”Om regeln är att mobilen ska vara på vibrator i assistentrummet, då går det inte att boka telefontider i arbetspasset, då får man säga till mig om det är en extra ordinär situation. Och så är det bara”

En rad ”regler”

En streckgubbe med en stor penna bockar av saker på en lista.

”regler”

Dennis har en rad ”regler” för sina assistenter. De är inte nedskrivna men de upprepas muntligen då och då, när de behövs.

För Dennis är det viktigt att assistenterna:

  • kommer i tid
  • att respektera andra
  • inte bråkar med varandra
  • att de tar problemen med varandra och inte med honom
  • inte kommer när de är sjuka
  • ringer och sjukanmäler sig i tid
  • att man förstår vad man gör här
  • att man lämnar sina egna problem hemma

”Det kan låta hårt”, säger Dennis, ”men det är viktigt att de förstår att det är ett jobb, att de faktiskt har betalt för att vara här. Men det gäller förstås att säga ifrån på ett bra sätt.”

Våga vara tydlig

Tydlighet

Tydlighet

För att få en bra assistans gäller det enligt Dennis att vara tydlig.

I tidigare tips har Dennis beskrivit hur han redan i anställningsintervjun (se Långa intervjuer) pratar om vikten att assistenten förstår sin roll (se Makten över sitt eget liv) och att inte komma för nära varandra (se Inte för djup relation till assistenten). Han menar också att det är viktigt att vara rak och tydlig. ”Det gäller att kaxa till sig men utan att bli dominant… bara vara tydlig och säga ifrån på en gång om man tycker att något blivit fel. Det låter hårt men det funkar”, säger han”.

Dennis betonar också kravet han ställer på sig själv, att vara konstruktiv då han säger ifrån. ”Det är viktigt att sätta ord på det som blivit fel och kunna beskriva pedagogiskt hur jag vill att det ska vara”.

Han betonar också vikten av positiv feedback och att ge beröm. ”När de gör saker som är bra så är det viktigt att säga det. Annars blir det lätt så att de tappar motivationen och tänker att ’den där jäveln, han bara gnäller’. Det som är bra måste komma fram”.

Dennis har inga problem med att assistenterna gör sporadiska misstag men att upprepa samma misstag gång på gång ser han som tecken på att de inte lyssnar och egentligen inte vill jobba hos honom.

Ording och reda?

Oordning på skrivbordet

Oordning på skrivbordet

Har du ordning och reda för att veta var saker är?

”Nej, jag gillar oordning jag gillar lite kaos runt omkring mig då hittar jag saker och ting bättre. Christina blir irriterad om hennes assistenter flyttar runt på diverse olika saker vare sig det är i hemmet eller på jobbet utan hennes kännedom. Är det nödvändig att en viss sak måste flyttas så vill Christina att assistenterna meddelar henne direkt efteråt så hon kan hitta saken utan att behöva vända ner på hem och kontor när nästa assistent börjar sitt pass.

Tydlighet och rutiner

En streckgubbe med en stor penna bockar av saker på en lista.

Rutiner

”Jag tror att det är viktigt med tydlighet och rutiner. Jag orkar inte med när det är luddigt. Jag försöker alltid styra upp så att det är tydligt, att man har en kommunikation. Det är hemskt vad folk är dåliga på att kommunicera och även bland de assistenter jag har. Förespråkar alltid en rak och öppen kommunikation och det är a och o” berättar Hanna.

Hanna beskriver att hon har en förmåga att överarbeta saker och ting för att återta kontrollen, att alla ska vara så nöjda och glada med bland annat schemat. ”Men det hjälper inte, jag kan inte styra över andra människors beteende, jag kan göra så gott jag kan men det hjälper inte att jag pillar med schemat hela nätterna. Tidigare anpassade jag mig helt efter assistenterna med schemat. En egenskap som jag har är att alla ska bli nöjda och anpassar mig efter de önskemål jag får in exempelvis lät jag då en assistent börja sitt pass kl 7 fast passet egentligen är från kl 6. Det har jag lärt mig nu. Jag anpassar mig inte lika mycket. Visst kan jag lägga ett schema så man får jobba de helger man inte har sitt barn varannan vecka men där går gränsen typ. De anpassar ju inte sitt liv 100% efter mig. Det handlar hela tiden om ett givande och tagande”.

Följande är hämtat från Hannas arbetsbeskrivning:

  • När arbetspasset börjar går man in genom ytterdörren och hänger av sig ytterkläderna och tar av sig skorna. Sedan går man in i rummet och väntar tills Hanna larmar. När Hanna har hört av sig går man och tvättar händerna, sedan vidare till Hanna. Instruktioner kring nycklar och låsning av dörr ges muntligen.
  • När Hanna är på arbetet (kontoret på Regementsgatan eller håller en föreläsning t ex), ska man finnas tillgänglig för att hjälpa till med det som behövs. Det kan röra sig om att packa upp dator, koppla in sladdar och projektor, eller att ge vatten att dricka.
  • Gällande arbetstider; ring ALLTID till någon medarbetare vid försening, även om det bara gäller en kort stund. Kom hellre lite för tidigt än för sent.
  • Mobiltelefoner; Ska vara inställda på vibration eller ljudlös och får inte användas när man är aktiv utan endast när man har paus eller inte är mitt uppe i något. När det gäller laddning av mobiltelefoner, fråga Hanna om hur och var detta kan ske.
  • Rökning; Hanna vill att assistenterna är rökfria under sina arbetspass, eftersom två av hennes barn är astmatiker. Snus är tillåtet.
  • Sysslor i hemmet; Även om Hanna inte kan delta fysiskt i en aktivitet vill hon ändå vara delaktig. Därför är det viktigt att aldrig göra något i hemmet utan att fråga först.
  • Kommunikation; Om något är fel eller dåligt på arbetsplatsen, kräver Hanna att man tar upp det med till diskussion. Speciella riktlinjer kring detta finns att tillgå i arkivvagnen i rummet där assistenterna vistas. Det är viktigt så att det inte blir missförstånd i assistansutförandet, att assistenterna tror en sak och Hanna en annan. Det är bättre att fråga en gång för mycket än en för lite. VIKTIGT! Skicka inte SMS om saker som rör arbetet! Det är bättre att ringa. SMS kan lätt leda till missförstånd och därmed onödig stress hos Hanna.

Föredrar självgående

självgående assistenterRobert vill ha självgående assistenter. Vissa hushållssysslor vill han att de fixar utan hans närvaro.

Många andra assistansanvändare menar Robert vill vara med och till exempel laga mat, städa och tvätta men Robert vill ha assistenter som kan sköta det på egen hand. Han vill också att de ska vara självständiga och till exempel kunna se eller förstå vad som ska göras.

När nya assistenter börjar jobba för Robert börjar han träna upp dem så att de själva ska förstå vad han vill att de ska göra på egen hand. På frågan om han därmed vill ha ”pigga och alerta” assistenter svarar han att det på sätt och vis är självklart men att det är viktigt att de inte ska vara för energiska, att det ska finnas en balans: ”när det gäller mer personliga val är jag så klart med, det är ändå i mitt hem assistenten arbetar”, säger han.

På frågan om han redan i rekryteringsprocessen kan se att de sökande har ta-egna-initiativ-potential svarar han att man ser det ganska snabbt.

Träningen sker muntligt, han är med och förklarar och det finns inte några skriftliga instruktioner.

Robert säger att det är väldigt individuellt hur lång tid det tar för en assistent att kunna jobba självständigt på det sätt som han önskar, ”det kan skilja väldigt mycket beroende på person, vissa vågar ta egna initiativ snabbare än andra”.

Påtala fel på ett positivt sätt

en god arbetsrelation

en god arbetsrelation

Christina informerar alla assistenter, då det är något hon tycker ska vara på ett annat sätt, för att det inte ska upplevas som personangrepp. Hon tar det som ett problem om hon vet att de kan känna igen sig i frågan. Christina tar inte och pekar finger och säger att det här gjorde du fel eller så, utan hon säger mer att jag vill att ni ska tänka på det här för att jag har märkt att det har gått fel och sådär.

För det mesta så känner personen igen sig och då kommer hen till Christina eller hör av sig efteråt och frågar om det var riktat mot hen. Då brukar Christina vara ärlig och säga ja det var det. Christina vill inte ta upp det framför alla men hon är glad om assistenten förstod att hen hade gjort fel eller vad det nu var.

Leva det liv han vill

Kvinna på äng med händerna uppsträcka i luften

Kvinna på äng med händerna uppsträckta i luften

Dennis behöver assistans dygnet runt och när han beskriver hur han vill ha det med sin assistans poängterar han själva idén med personlig assistans, att han ska kunna leva det liv han skulle ha gjort om han inte hade haft en funktionsnedsättning. Han förväntar sig därför ett hans assistenter ska se på assistansyrket just som ett arbete, med allt vad det innebär.

Han säger ”det kan låta hårt” men han hänvisar till sin egen rätt och att assistenterna som jobbar hos honom har betalt just för att de ska hjälpa honom att leva det liv han själv vill ha.

Dennis åskådliggör det med ett exempel. Han har en kanin och skulle kaninen bli sjuk klockan tre på morgonen måste de åka till veterinären med honom. ”Så är det bara, och en assistent måste ställa upp på det. En assistent sa ’jag är här för att hjälpa dig men inte dina djur.’ Jag svarade: ’Men du är ju här för att hjälpa mig och nu hjälper du mig med att hjälpa mina djur’. Hade jag inte en funktionsnedsättning hade jag själv åkt till veterinären mitt i natten för att rädda livet på kaninen.”

Ett annat exempel är då han till exempel ska göra något utan att behöva assistenterna precis bredvid sig. Då är det upp till dem att själva att förströ sig. Själv informerar han i förväg och säger: ”ta med dig vad du vill: bok, padda, korsord, papper och penna eller vad du vill, jag tänker inte sysselsätta dig. Jag är klar om två timmar och slår en signal på mobilen.”

Dennis fortsätter med ytterligare ett exempel:

”Det värsta jag varit med om i hela mitt liv var när jag skulle ragga upp en tjej. Assistenten satt då precis bredvid och hörde allt vad jag sa. Jag bredde på som fan för att verka intressant inför tjejen och sa att min rullstol hade kommit till följd av en motorcykelolycka. Ja ni vet hur det funkar. Precis när jag trodde att ljuv musik skulle uppstå mellan mig och tjejen så säger min assistent `Så här säger han till alla och det där med olyckan är inte sant.´
I det ögonblicket ville jag bara krypa ner i skorna och försvinna. Det är ett klockrent exempel på när assistenten ska finnas men inte synas.”

Instruktioner och information

Hur avgör du mängden av information när du ska förklara?

”Det är jättesvårt, dels är det en känsla, och så märker man när saker börjar gå fel”, förklarar Veronica. Då vet hon att hon sagt för mycket. Om Veronica har gett någon tre instruktioner och två blir rätt, då backar hon ett steg. Här är ju folk olika. Det roliga är säger Veronica jag har haft assistenter med olika bokstavskombinationer som fungerat jättebra. ”Då fick jag bara ta bort alla småord, inte säga ”jag vill att du…” utan bara ”gör såhär” det funkade jättebra.

När förklarar du avsikten bakom dina tankar och när gör du det inte?

”Jag gör det när det är viktiga saker som jag tycker assistenten ska klara själv”, beskriver Veronica. Hon gör det inte om hon anser att det är någonting som bara är hennes åsikt. Ett exempel kan vara, ”jag vill att du ställer knivblocken där för annars vet jag inte var de är”. Det kan räcka, ”eller jag vill att kopparna ska stå i det skåpet, för det är så jag vill ha det”.

Det behöver inte vara så drastiskt, det kan vara små saker också. Sedan försöker Veronica i början att inte lägga in för mycket information, ofta är folk väldigt upptagna med att lära sig allt praktiskt. Man kan inte ta in hur mycket som helst. Veronica tydliggör ”för assistenten är det här nytt, det är det inte för mig”.

Hur får du allt på ditt sätt?

”Jag säger instruktioner väldigt ofta, och jag ber min assistent att inte lägga till, utan är det så att jag bränner en maträtt, ja då är det mitt problem”, berättar Veronica, hon skulle heller aldrig skylla på någon annan. ”Det är själva grejen med mitt sätt att se på det, att jag tar på mig ansvaret totalt”.

”Så länge det inte är så att jag har sagt någonting till en assistent och assistenten inte gör det den ska, då är det inte mitt ansvar, då är det en annan sak. Då gör man ju inte sina arbetsuppgifter” förklarar Veronica.

Veronica förklarar och instruerar väldigt mycket, även de som har jobbat hos Veronica länge, får hela tiden vänta tills att hon säger, att nu vill jag göra det här. ”Sedan är det självklart så att vissa saker blir ju vanor, som toalettbesök till exempel, det behöver jag inte förklara i detalj när man har jobbat i 5 år, det ska man ju inte behöva”, förklarar Veronica.

Men hon tycker man måste anpassa sin assistans efter en själv och det förändras ju hela tiden. Veronica tillägger ”och sedan måste jag ju milt medge att självklart blir det olika med olika assistenter”.