För Dennis är det viktigt att assistenten förstår Dennis rätt till makten över sitt eget liv och sin egen livsstil, att assistenten har ett jobb och inte förväxlar det med andra typer av sociala relationer. ”Vill man vara en ”mamma” eller ”pappa” eller ändra rutinerna kan man inte börja jobba hos mig”, säger Dennis.
I relationen mellan assistenterna och Dennis är det viktigt att assistenterna förstår att deras roll är professionell, ”att de är här för att göra ett jobb”. De, menar han, måste förstå att det är han som bestämmer och att det är han som ställer villkoren i hans liv. ”De måste förstå att de är här för att hjälpa mig att leva det liv jag skulle kunna göra utan min funktionsnedsättning.”
Assistenterna måste anpassa sig till hans liv och inte tvärtom, säger han, och berättar om en kvinna som varje dag ville äta lunch på en speciell tid och förväntade sig att han skulle planera sin dag efter det. Assistenternas egna uppfattningar ifråga om till exempel religiös tro får inte sätta sina spår i deras yrkesutövande, ”man får tro på vad man vill men det får inte påverka jobbet”, säger han, och tycker det är självklara krav på någon som har ett arbete att sköta.
Vissa assistenter som Denis har haft säger han har trott att de ska ha ett slags föräldraansvar och tala om för honom när han ska gå och lägga sig, och vad han ska äta eller hur ofta han ska gå på toaletten. ”Att ge tips är en annan sak”, säger han, ”att säga att något är nyttigt… men de kan inte försöka bestämma vad jag ska äta”.
Vanligtvis är inte det något som ställer till problem men Dennis tror det beror på att han är så tydlig.