Månadsarkiv: juli 2014

Anna menar att vi alla är individer och hennes assistans ska ju passa just den hon är. Hon vill göra vissa saker som andra kanske aldrig gör och omvänt. Ibland planerar hon saker i detalj och andra gånger vill hon vara mer spontan. Hon är väldigt noga med att vissa saker som hon vill göra blir gjorda på ett visst sätt och bryr hon sig inte lika mycket om annat. En dag vill hon göra något på ett sätt, en annan på ett lite annat sätt, kanske exempelvis olika noggrant. Därför har Anna heller inga rutiner nedskrivna för hennes assistenter; de skulle ändå inte hålla.

Hennes assistenter är ju också individer och de är alla olika. Hon förväntar sig ändå att få assistans med vad hon behöver på ungefär det sätt som om hon hade gjort det själv. Det blir nästan aldrig exakt lika men hon vill förstås att det blir så lika som det går.

Att vi alla är olika individer och även våra assistenter är både intressant och en utmaning om man, säger Anna, tycker det är intressant med mänskliga beteenden och olika typer av relationer. Men det kan ju också vara jobbigt och ta extra mycket tid och energi att fungera som arbetsledare och försöka anpassa sättet att instruera till de individuella skillnaderna hos de olika assistenterna. Man får exempelvis förhålla sig till olika personligheter, tempon, sinnesstämningar, intressen, förmågor och sätt att kommunicera.

Anna kan tycka att balansgången mellan att förbereda sina assistenter inför ett arbetspass och att kunna vara spontan ibland är svår. Att kunna leva sitt liv som hon vill, vilket ibland innebär att planera saker i minsta detalj och andra gånger göra saker helt spontant, är enligt Anna av de viktiga delarna i assistansen. Det är en viktig del av att kunna ”leva som andra”.

Det kan handla om att kunna ändra sina planer utifrån vad som uppkommer i stunden, exempelvis att någon kommer på spontanbesök eller att vädret inte blev det hon trodde på morgonen. Men det kan ju förstås också vara så att hon bara känner för att göra något annat än det som var tanken.

Johanna har skrivit rutinbeskrivningar som hon har i en pärm. Hur en proffsig assistent ska vara är en av rubrikerna. Här kommer det tredje stycket.

Lyssna på vad jag säger. Jag måste kunna ge en instruktion på vad jag vill ha och du ska komma ihåg den. Fråga om du är osäker på mina instruktioner eller var en sak ska vara istället för att tolka och göra som du tror. Men du kan inte fråga om varenda sak heller. Om jag säger att jag vill ha den randiga tröjan och det ligger en randig och prickig tröja vill jag inte att du frågar en extra gång ”är det den här tröjan?”. Jag säger till om det eventuellt skulle vara någon annan jag menar.

I kontakt med andra människor, vänner eller anhöriga är det okej att svara vid tilltal. Grundregeln är att aldrig ta egna initiativ men blir du hälsad på är det ibland lättare att bara säga hej och sedan vända sig lite om, titta ner i marken eller backa något steg. Tanken är att du ska ta så lite plats som möjligt alltså märkas så lite som möjligt för att jag inte ska behöva dela mitt liv, min vardag med en assistent. Men som sagt är det någon annan som tar initiativ är det okej att besvara kortfattat. Tänk bara på att inte söka kontakt för då är det mer troligt att de vill komma fram och hälsa. Du ska inte vara rädd för att fråga om det är något du undrar eller är osäker på. Det är mycket bättre att du frågar då än att chansa på hur något ska göras.

Johanna har skrivit rutinbeskrivningar som hon har i en pärm. Hur en proffsig assistent ska vara är en av rubrikerna. Här kommer det andra stycket.

Min sjukdom är progressiv så förutom alla vanliga förändringar alla människor går igenom förändras min kropp märkbart gällande styrka och ork. Balansen och stabiliteten i både kroppen och leder blir också sämre så det krävs lite känsla från din sida att hitta min balans, hur mycket du ska trycka, hålla emot osv. Men detta är saker som du kommer märka med tiden och som vi pratar om ifall det behövs. Fråga om du är osäker på något.  Jag är noggrann och förväntar mig att du också är det.

I början får saker lov att ta tid sen när du lärt dig hur saker ska göras kommer det att gå fortare. Om jag säger att handfatet ska göras rent förväntar jag mig att det blir rent också. Stressa inte, jobbet blir oftast inte bra gjort då. Ibland måste saker få ta tid. Jag berättar en eller två gånger hur jag vill ha det och förväntar mig sen att du ska kunna det, det gäller att lyssna noga jag vill inte förklara från grunden varje gång hur jag vill ha något gjort. Sen är det självklart att du får fråga om det behövs. Om jag har sagt eller skrivit här hur jag vill ha vissa saker vill jag inte behöva tjata, upprepa eller påminna om det hela tiden utan läs pärmen med jämna mellanrum.

Johanna har skrivit rutinbeskrivningar som hon har i en pärm. Hur en proffsig assistent ska vara är en av rubrikerna. Här kommer det första stycket.

Jag säger att jag gör saker. Jag tvättar, jag städar, jag lagar mat etc. Jag är en person. Jag har alltid någon med mig, du kanske arbetar en dag i veckan men det är alltid någon annan här med mig. Jag vill inte komma på andra plats i mitt liv och när jag träffar kompisar träffar dem mig och inte mig och en assistent. Jag vill också att du ska säga ”vill du” istället för ”ska jag”. Ex ”vill du ha tomaten skuren?” istället för ”ska jag skära tomaten?”. ”Vill du lägga in tröjan?” istället för ”ska jag lägga in tröjan?”. Var beredd på att ändra vanor. Jag kan ändra mig efter en tid hur något ska göras. Det är mina vanor som gäller. Saker görs på mitt sätt även om du tycker ditt sätt är bättre, enklare eller effektivare.