Diskutera konflikter

Är det någonting som är väldigt känsligt för assistenten, då försöker Veronica ta upp det någonstans där de kan vara själva. Oftast får Veronica sina chanser när hon är ute och går, då brukar det bli ganska naturligt. Veronica kan säga ”den här situationen blev inte bra, kan vi göra såhär istället, eller kan du tänka på det här?”. Veronica tror att ju mer man plöjer saker direkt, desto lättare blir det att lösa konflikter.

Veronica är inte rädd att ta konflikten men måste vara överens med sig själv om vad som gäller innan hon pratar med assistenten. Där kommer självkänslan in. Om Veronica är trygg i sig själv blir det ingen stor sak att prata med assistenten eftersom Veronica vet var hon står.

 

 

Prata prata prata

Tina känner sig väldigt nöjd med sin assistans och hon har sällan konflikter. Hon tror att det handlar om information och om att prata mycket.

Tina har inte haft några konflikter med sina assistenter på många år och en av orsakerna tror hon är att hon förebygger det med mycket information. Hon strävar också efter att ha en ständigt pågående kommunikation med assistenterna, ”prata prata prata”, som hon säger.

Det handlar också om att ”ge och ta”.  Så här förklarar Tina: ”Om en assistent ber om att sluta klockan 4 dagen därpå istället för halv 5 då svarar jag: ’ja, det kan du göra, men kan du komma en halvtimme tidigare på morgonen istället så kan vi göra klart det här’. Om de har önskemål om ledighet så är det bara att fråga. Jag har nästan aldrig sagt nej”.

Tina tror också att en av orsakerna till att hon sällan har konflikter beror på vilka assistenter hon anställer. Hon vill att hon och assistenten ”fungerar ihop” och att de delar intressen med henne. Att de är utbildade eller har tidigare erfarenhet av personlig assistans spelar däremot ingen roll för Tina. ”Nej, jag har jobbat med att utbilda själv så det kan jag fixa med hemma”.

Hon säger också att det gäller att ha en bra introduktion.

Anteckningsbok för assistenter

Pethers assistenter har en bok där de antecknar vad som sker under dagen, hur han mår och om det är någonting annat väsentligt som händer på arbetet. Pethers assistenter jobbar dygnspass, det innebär att en assistent är ledig flera dagar efter varandra.

Han tycker därför att det är bra att assistenterna kan läsa om vad som har hänt under tiden som de inte har varit där. Till exempel om någon förändring har skett med träningen eller Pether har haft särskilt ont någonstans.

Det ska flyta

”Bra flyt” är något av nyckelord för Tina. Det gör att hon vill ha assistenter som kan ta egna initiativ.

Tina säger att hon vill ha bra flyt, att hon helt enkelt vill ha det som människor i största allmänhet. Det innebär att hon vill ha assistenter som förstår vad som ska göras och kan ta egna initiativ. Hon vill till exempel inte säga till sina assistenter att ta ut soporna utan de ska själva se att det ska göras. Och när hon kommer innanför dörren vill hon inte vara tvungen att be de att ta av henne jackan. ”Nej, det ska bara flyta. För det gör det för icke-funktionshindrade och så vill jag också ha det. Jag vill inte hålla på och tjata, dessutom tycker inte assistenterna om det heller – de vet ju att de ska ta av mig jackan”.

Själv är hon väldigt nöjd med sin assistans och hon tycker att hon har flytet som hon strävar efter. Mycket handlar om att hon har assistenter som jobbat länge och som delar hennes intressen. ”I dagsläget känner ju vi varandra så extremt väl så jag behöver inte tänka så mycket utan det flyter på helt fantastiskt och det är så jag vill ha det”, säger hon.

Hur får Johanna livet att fungera med hjälp av sina assistenter?

En film om Johannas syn på sin assistans.

För mig handlar det om kommunikation. Om att vara tydlig, sätta gränser, att våga ta reda på vad jag vill och faktiskt genomföra det. För mig har det underlättat att hålla undan den här kompis relationen. Mina personliga assistenter får aldrig ställa frågor till mig, dom får aldrig prata om sitt privata. Jag frågar aldrig hur dom mår, hur deras helg har varit, för att det blir en mental belastning för mig. Det gör också att vi kan ha en mental distans trots att vi är så nära fysiskt många gånger.

Jag har varit mer kompis med assistenter och jag märkte direkt att jag inte hade tid och energi till mina kompisar, till min familj, för all tid och energi gick åt till assistenterna. Varje gång jag har någon sån bakgrundshistoria så brukar jag förklara. Då förstår dom, ”ja, ja då är det självklart, då förstår jag hur du tänker, då förstår jag hur jag ska tänka”…

Och så tar jag en tomat där nere den där gula… allting sker på mitt initiativ. Det kommer inte ett saltkorn ner i maten om inte jag har sagt till om det. Vilket gör att det är jag som kokar kaffe, det är jag som lagar mat men det är någon annans händer som gör rörelserna.

Våga vara tydlig och säga hur man vill ha det

Lite av en nyckel för Conny är att vara tydlig och tala om hur han vill ha det, samtidigt som han tycker att det är viktigt att assistenterna trivs hos honom. Conny tycker att det kan vara en svår balansgång.

Det handlar om att orka och att våga vara tydlig, menar Conny. ”Att inte vara rädd att tala om hur man vill ha det, inte bara tänka ’usch, jag skiter i att det är knöliga lakan’. Man kan inte ta för givet att assistenten ska veta. Ibland har man tur att dom ser och känner själva, men det kan man inte räkna med.”

Ett exempel på när han tycker att det känns svårt att samtidigt vara chef och vän är när han ibland får besök och han vill vara ensam med den som kommit. ”Då kan det vara tufft att be assistenten att ta en promenad eller gå någon annanstans”.

Att vara tydlig är också ett sätt att förebygga konflikter med assistenterna. ”När det händer något som inte känns bra tar jag det direkt”, säger han ”så att inget ligger och pyr och blir det jättetokigt sen. Att man är rak i kommunikationen. Det funkar inte alla gånger men man får försöka”.

Conny tycker dock att det har blivit lättare under årens lopp. ”Jag tror jag har landat och vuxit in mer och mer i min situation. Just kontakten mellan brukaren och assistenten är ju hela ens liv så den måste funka annars blir det inte bra.”

Se även tipset Assistenterna ska trivas.

Ställa höga krav på servicen

Annika säger att personlig assistent är det ”ultimata serviceyrket” – att kraven är höga på den service som en assistent ska leverera. Hon jämför med skillnaden mellan McDonald’s och en fin restaurang – på en fin restaurang ska man inte behöva be om en servett, servitören ska förstå om man behöver en eller fråga. ”Mitt liv är inte ett McDonald’s” säger hon, ”det ska inte fungera med nöd och näppe, det ska fungera bra”.

Annika ropar om det är något hon behöver ha hjälp med, få något att dricka, eller få kanalen bytt på tv:n. När det är gjort stämmer de av, hennes assistenter frågar om allt är okej och om det är någonting annat hon för tillfället behöver.

”Jag ska aldrig behöva känna mig utelämnad”, säger och hon vill ha en så tydlig kommunikation som möjligt. ”Men det är något man måste lära sig, inget man bara säger till folk och sen gör de det. Det är jättesvårt, det tycker jag verkligen.”

Avdramatisera i mötet med andra

När Annika möter främmande människor försöker hon avdramatisera att hon har personlig assistans. Visa att det ”inte är hela världen” eller något som inte behöver göras någon stor affär av.

I grund och botten är hennes tanke att funktionsnedsättningen inte ska ta för stor plats av hennes personliga identitet, se även tipset: Inte låta skadan bli identitet. Den tanken sätts ofta på sin spets vid mötet med främmande människor. Hennes erfarenhet är att folk i allmänhet är ovana vid att möta personer som har assistans, att de inte förstår innebörden av det och till exempel söker kontakten med assistenterna och inte med henne.

Hennes assistenter får lära sig att demonstrativt undvika det sociala mötet när Annika träffar främmande personer (se tipset Assistans i sociala situationer). Samtidigt som Annika själv visar att det är henne de möter.

Hon säger att hon är väl medveten om att det snuddar vid klyschan ”tänk positivt”, men att det skulle vara ”förödande för självkänslan att ta illa vid sig”. I grund och botten är hon är övertygad om att en person som på avstånd får iaktta henne och hennes assistenter i fem minuter skulle förstå att det inte är något konstigt.

När Annika till exempel är bjuden på middag eller bröllop brukar hon påminna om att hon kommer att ha en assistent med sig, för bordsplaceringens skull. Men med hjälp av det här förhållningssättet uppelever hon inga andra problem. ”Folk som inte känner mig kanske kan höja på ögonbrynen men sedan är det ’jaha så där gör du’, och sedan är det bra med det”.

Fullmakt för inköp med Visakort

Fullmakt för inköp med Visakort Tilde använder en fullmakt som möjliggör att assistenterna kan handla med hennes Visakort utan att hon behöver lämna ut sin pinkod.  På det sättet kan Tilde välja om hon vill lämna ut sin pinkod eller inte. När hon inte vill lämna ut pinkoden väljer hon att använda fullmakten. Assistenten signerar alltid med sina initialer. Intyget gäller i samband med assistentens legitimation.

Redaktörens kommentar

Vissa affärer, till exempel apoteket har sina egna rutiner för fullmakter. Det innebär att det kan vara svårt att ha en egen fullmakt på just apotek.

Att välja en assistent och inte en vän

Anna tycker det är viktigt, som tidigare också framgått i hennes tips, att inte vara kompis eller vän med sina assistenter. Det är hon tydlig med från början när hon rekryterar. Men ibland kan hon känna att balansen att veta vad som är vad, när hon träffar nya personer som kanske ska börja jobba, inte är helt enkel. Hon vill ju trivas med personen eftersom de ska vara tillsammans under stor del av hennes tid, både hemma och på andra platser.

Anna menar att när hon känner att hon tror att hon skulle trivas med en person så behöver hon också kunna urskilja vad hon trivs med. Kommer det att kunna fungera bra att ha personen just som personlig assistent? Eller trivs hon mer allmänt med att vara med personen? Det underlättar förstås rekryteringen och det vidare arbetet, för båda parter, om Anna kan skilja ur det här tidigt. Ju tidigare desto bättre. Hon söker ju, som sagt, inga vänner.

Anna försöker då tidigt föreställa sig personen i sin yrkesroll som assistent med Anna. Kommer hon exempelvis att kunna följa instruktioner och jobba praktiskt och i bakgrunden utan att behöva ”vara trevlig” och prata mycket? Kommer Anna själv att kunna hålla distans och att se henne som assistent och inte en vän? Det handlar om att inte lära känna varandra så mycket att man märker att man ”synkar” och gärna vill ”umgås”, menar Anna. Men går inte det att undvika kan inte personen jobba hos henne och då väljer de om vill ha en privat kontakt i stället.