En film om Johannas syn på sin assistans.
För mig handlar det om kommunikation. Om att vara tydlig, sätta gränser, att våga ta reda på vad jag vill och faktiskt genomföra det. För mig har det underlättat att hålla undan den här kompis relationen. Mina personliga assistenter får aldrig ställa frågor till mig, dom får aldrig prata om sitt privata. Jag frågar aldrig hur dom mår, hur deras helg har varit, för att det blir en mental belastning för mig. Det gör också att vi kan ha en mental distans trots att vi är så nära fysiskt många gånger.
Jag har varit mer kompis med assistenter och jag märkte direkt att jag inte hade tid och energi till mina kompisar, till min familj, för all tid och energi gick åt till assistenterna. Varje gång jag har någon sån bakgrundshistoria så brukar jag förklara. Då förstår dom, ”ja, ja då är det självklart, då förstår jag hur du tänker, då förstår jag hur jag ska tänka”…
Och så tar jag en tomat där nere den där gula… allting sker på mitt initiativ. Det kommer inte ett saltkorn ner i maten om inte jag har sagt till om det. Vilket gör att det är jag som kokar kaffe, det är jag som lagar mat men det är någon annans händer som gör rörelserna.
Jag håller med! Jag gör samma sak men människor har svårt att förstå och acceptera. Jag har bråkat med kommunen och med facket som påstår att jag kan inte förvänta mig att mina pa ska arbeta utan att fråga och utan att diskutera privata angelägenheter. Har du också haft svårt?
Jag har haft mina samtal med både släkt och anhöriga, kollegor och andra jag arbetat med som ibland håller med och ibland inte alls. Däremot har de alltid visat respekten och sagt att det är mitt val och om det funkar för oss. Vissa assistenter tycker inte om arbetssättet vilket är helt okej men då ska inte jag samarbeta med dem. Det går inte.
En gång har kommunens handläggare, när jag sökte dubbelbemanning för en resa, sagt att assistenten ska ju vara glada om de får åka med på en sån härlig resa. De ska se resan som lön och inte behöva lön för alla timmar de arbetar för de får ju en resa och massa upplevelser.
Min lösning har varit att ignorera dessa som jag anser väldigt okunniga och inskränkta kommentarer. De förstår uppenbarligen inte vad professionellt arbete innebär eller personlig assistans för den delen. Speciellt inte hur det är att leva med det dygnet runt.
Hej, aspekterna på detta med kompisrelation eller inte är komplicerad. Det är ett så pass nära samarbete en brukare och personlig assistent har att min erfarenhet nog är att det är bra för långsiktigtheten att man även är ”vänner”. Det blir allt för ”stelt” annars. Med vänlig hälsning, Tobias
Jag förstår nog vad du menar men jag har bara löst det på andra sätt. Tex genom personalmöte, julaktiviteter osv. Där kan vi vara utanför arbetsrollen och mer privata. De som jobbar hos mig skulle dock inte vara bekväm med kompisgrejen då de inte anser att det är den delen av mitt liv dem är där för. De känner sig lite obekväma om de hamnar i en för ”nära” situation som de inte vill vara i. Som de anser är privat. Men visst blir man sammansvetsade dels pga att de ser och hör istortsett allt som sker i mitt liv men också för den fysiska närheten de har till mig i assistansen. Vi klarar oss bra med att prata om väder och vind 😊
Tack för ditt inlägg Tobias!