Annika säger att personlig assistent är det ”ultimata serviceyrket” – att kraven är höga på den service som en assistent ska leverera. Hon jämför med skillnaden mellan McDonald’s och en fin restaurang – på en fin restaurang ska man inte behöva be om en servett, servitören ska förstå om man behöver en eller fråga. ”Mitt liv är inte ett McDonald’s” säger hon, ”det ska inte fungera med nöd och näppe, det ska fungera bra”.
Annika ropar om det är något hon behöver ha hjälp med, få något att dricka, eller få kanalen bytt på tv:n. När det är gjort stämmer de av, hennes assistenter frågar om allt är okej och om det är någonting annat hon för tillfället behöver.
”Jag ska aldrig behöva känna mig utelämnad”, säger och hon vill ha en så tydlig kommunikation som möjligt. ”Men det är något man måste lära sig, inget man bara säger till folk och sen gör de det. Det är jättesvårt, det tycker jag verkligen.”