Christinas assistenter märker vilket humör Christina är på. När hon är på gott humör och har mycket energi pratar Christina mycket och är väldigt social med sina assistenter. Märker assistenterna att hon inte är på gott humör jobbar de precis som vanligt men tonar ner den sociala biten. ”De utför sitt jobb utan det sociala umgänget så att säga” säger Christina. Assistenterna försöker vara mer i bakgrunden samtidigt som de alltid är närvarande för Christina.
Reda ut tankarna
Anna tycker att det ibland är svårt att definiera vad det är som inte känns bra med en assistent, oavsett om den är ny eller har jobbat länge. Lite svårare kan det förstås vara med en person man inte alls har lärt känna. Hon tycker nämligen att det är viktigt att skilja på om det handlar om personlighet eller beteende eftersom hon inte vill att någon ska behöva ändra sin personlighet. Däremot beteendet vill hon att en assistent är beredd att ändra på.
Det kan vara många saker, ibland riktigt små detaljer, som gör att jag inte känner mig bekväm med en assistent säger Anna. Då behöver hon först kunna ”sätta fingret på” för sin egen del innan hon pratar med assistenten. Exempelvis kan det handla om en upplevelse av att assistenten frågar henne saker av nyfikenhet, att någon gör saker så snabbt att det blir slarvigt eller är oförsiktig när hon hjälper henne på och av med kläder.
Anna tycker feedback är väldigt viktigt, särskilt för någon som nyss börjat. Hur ska de annars kunna veta hur jag vill ha det? säger Anna. De flesta är ju inte bra på att läsa tankar och jag vill ge seriösa och ambitiösa människor en ärlig chans.
Christina är alltid ärlig, hon är alltid rak på sak. Hon säger alltid vad hon tycker. Känner Christina att hon behöver ha egen tid då ber hon assistenten sätta sig i köket eller i vardagsrummet.
Till exempel kan hon säga: ”Skulle du kunna gå och sätta dig i köket jag tror att jag skulle behöva lite tid för mig själv. Men var lyhörd för när jag behöver din hjälp ropar jag, sms eller ringer jag till dig”.
För att behålla sin integritet säger Vicki att hon ”inte berättar mer än det jag vill att de ska veta”.
För Vicki är det viktigt att assistenterna respekterar tystnadsplikten även mellan varandra. ”Det jag berättar för den ene vill jag kanske inte att den andre ska veta. En assistent är kanske den enda som vet något och då vill jag att det ska vara så.”
Assistenterna får heller aldrig läsa hennes post eller använda hennes dator. ”Och de lämnar mig när jag vill vara i fred eller pratar i telefon”.
Om Tina vill resa någonstans där tillgängligheten är sämre tar hon först ett snack med assistenterna.
Tina reser ibland till platser som är dåligt anpassade till personer med funktionsnedsättningar. Men när hon gör det pratar hon först med sina assistenter – hon frågar vad de tror, om det går att genomföra. ”De har aldrig sagt nej faktiskt. Jag tycker att man ska våga chansa lite. När man har en funktionsnedsättning och är ute och reser så går det ju aldrig att få det helt perfekt. Jag förstår att man vill ha det och jag är lite trygghetsmänniska själv men då får man ju inte chansen att uppleva lika mycket heller.”
Om hon föredrar att resa dit anpassningen är bra rekommenderar hon Paris och Barcelona, se Paris och Barcelona – städer med hög tillgänglighet.
Ett sätt för Lasse att behålla sin integritet är att undvika att få kompisrelationer med sina assisten
ter. ”De är ju här för att göra ett jobb”, säger han.
Ett sätt att slippa hamna i kompisrelationer med assistenterna är att undvika vissa privata samtalsämnen, bland annat sådant som har med förhållanden och sex att göra. ”Den biten är jag väldigt hemlig med”, säger han.
Ett annat sätt att slå vakt om sin integritet är att försöka vara ensam så mycket som möjligt och har därför exempelvis inga assistenter vissa dagar, se tipset Dagar utan assistenter.
Tummen upp för ett bra jobb
Våga säga det, våga prata om sin relation, berättar Veronica. Att få assistenten att se små saker, som att ”vad bra att du gjorde det där” och att fokusera väldigt mycket på det positiva, framförallt i början för att assistenten ska känna sig säker.
Våga säga att jag blir faktiskt väldigt trött när du gör så… att våga säga det.
I början är det så lätt att bara fokusera på det som inte fungerar, jag tror inte på att det fungerar, säger Veronica. Det kan man behöva göra ibland, men inte på varje arbetspass.
Man måste få höra att man gör ett bra jobb. Jag tycker att man kan säga tack för ett bra pass, avslutar Veronica.
Fråga!
Maria beskriver sitt självbestämmande som en ständigt pågående process. Hon vill inte att assistenterna ”tar över”. Så även om hon föredrar assistenter som är något sånär självgående och tar egna initiativ så känner hon att det är viktigt att assistenterna samtidigt respekterar att det handlar om hennes liv och att det är hon som bestämmer över vad som ska göras. Hon vill därför att de ska ha en ständigt pågående kommunikation med henne: ”att de frågar innan de gör saker och ting, att de förstår att det är jag som bestämmer vad jag ska göra”.
Genom att fråga om saker behöver göras kan assistenten ta egna initiativ. Sedan är det upp till Maria att bestämma om hon vill det eller inte.
Att vara tydlig
I mötet mellan assistenten och den assistansberättigade är det viktigt att vara rak, tydlig och sann. När man är det kan man få mer integritet och respekt. Båda parter tjänar på att vara tydliga. Assistanssitutionen är ett givande och tagande mellan två människor. Det går inte heller undkomma konflikter trots att man är rak och tydlig.
T.ex. Assistenten plockar in disk i skåpen trots att Mika vill sitta i fred och läsa tidningen. När han ställer frågan ”Hur tänkte du nu?” får Mika många intressanta svar. T.ex. att assistentens behov att vara effektiv kolliderar med hans lugna stund med kaffe och tidningen. Assistenten vill vara duktig och göra rätt för sig, medan Mika vill få en lugn stund.
Konflikter generar utveckling och ska leda till fördjupat samförstånd. Assistans är levande och kan aldrig tvingas in i regler och system.
”Det jag ville ha igår gäller inte idag”, förtydligar han. När konflikt uppstår ställer Mika alltid frågan: ”Hur blev det såhär? Hur kan vi göra nästa gång?” Men oftast inleder vi med ett ”varför” som bara låser in konflikten i en onödig bubbla. Börjar man frågan istället med ett: ”hur” istället för ”varför” så öppnar man för en dialog. ”Hur” för dialogen framåt och fördjupar samtalet kring den aktuella konflikten.
Att vara tydlig
“Jag försöker vara tydlig” säger Lotta och tycker det är bra att ha det nedskrivet för då har man något att gå tillbaka till om det uppstår problem.
Lotta har skrivit i sin arbetsbeskrivning om hur hon vill att assistenterna förhåller sig till hennes katt. Hon har bland annat skrivit att hon sköter katten själv (med hjälp av assistans). Lotta vill inte att assistenten lägger sig i själva uppfostran. Hon har även lagt till att man inte behöver älska den men respektera den.
Svartsjuka?
Nej, säger Lotta. Det finns ingen svartsjuka de gånger katten söker sig till en assistent. Katter är självständiga djur och gör som de vill.