Assistenter reflekterar anonymt om deras arbete
– Generellt har det gått bra. Jag tror att jag varit ganska omtyckt, att de liksom känt tillit till mig. Jag är ganska noggrann och har inga problem med att ta ett steg bakåt och ”ta order”. Men jag är inte så rolig, så de som velat bli underhållna har kanske varit besvikna.
– Fy sjutton, det är en svår fråga. Det är ju i grund och botten politik och det kanske vi inte har tid att prata om just nu. Det är ett viktigt och ibland avancerat yrke trots att det i regel inte kräver någon utbildning. Men att jobba med människor värdesätts inte; man tror att vem som helst kan göra det och då blir lönen därefter. Men jag tröstar mig lite med att jobbet ofta ger utrymme till att syssla med annat och på många sätt går att kombinera med studier eller något fritidsintresse man brinner för. Som i sin tur kanske kan ge mer välbetalda jobb i framtiden. Fast att tänka så är ju det samma som att säga att det är och ska vara ett genomgångsyrke och det tycker jag ju egentligen inte… Så det är knepigt.
– Om det är roligt eller inte beror ju en hel del på vem man jobbar för. Jag har ganska brett spektra av intressen och kan ha ganska roligt bara genom att lyssna på någon annan som berättar om något hen gillar att prata om. Men om man har gemensamma intressen går det naturligtvis lättare, att man har vissa samtalsämnen som hela tiden återkommer och som man kan nörda in på tillsammans. Om hon eller han vill förstås. Men å andra sidan… jobbet är ju överordnat att jag ska ha kul. Det finns ju också något gott i känslan av att man är professionell och utför ett jobb på ett bra sätt.
– Jag har sett dåliga assistenter. Som inte kan någonting, inte koka potatis, som förstör tvätten eller inte förstår vad assistansanvändaren säger. Men jag tror det är värre med assistenter som tar över. Jag var inte så bra på att minnas saker… alltså detaljerna, alla ”grepp”, ta på kläder, hur man gör alla processer… det tar lite tid att lära sig.
Vicki säger att hon oftast är bredvid sina assistenter och talar om vad de ska göra. Men inte alltid. Det handlar om att hitta balansen mellan att styra och att låta assistenterna jobba på egen hand.
Om Vicki till exempel ska laga mat så talar hon om hur de ska göra. Men ibland handlar det också om att lita på att assistenterna själva ska kunna ta hand om ett göromål. ”Ska jag koka makaroner så förväntar jag mig att alla kan det och då står jag inte och hänger över dem. Vill jag däremot ha en köttfärssås kryddad står jag bredvid och hjälper till med det.”
Det handlar i hög grad om vad det är för sysslor det rör sig om. ”Man växer med ansvar”, säger hon, ”så ska jag dammsuga så ber jag de göra det och då springer jag inte efter och kollar. Man måste kunna lita på människor, det är nästan A och O om man har assistans. Sen får man väl gå in och rätta till efteråt om det inte blev som man tänkt”.
– Man får ju en introduktion så man vet hur man ska bete sig eftersom personen kanske inte kan ta besluten själv. Det skulle bli helt tokigt om jag gjorde på ett annat sätt än vad hon eller han är van vid. Introduktionen är viktig för det tar ju sin tid innan man lär känna personen.
– Man ska kunna ta kritik så att man kan utvecklas och bli bättre. Även negativ kritik är bra för att man ska kunna ändra på saker så det ska bli bättre för personen man jobbar för. Man måste kunna lyssna för att kunna ändra på små detaljer som kan vara så viktiga. Jag tror man kan lära sig att hålla tankarna för sig, för man har ingen rätt att säga något. Jobbet går ju ut på att personen ska leva sitt eget liv och inte mitt.
– Jag har verkligen ingen koll på vad jag tjänar, jag har inte lagt det på minnet. Men jag kan betala räkningar och barnen klarar sig så jag vet att det funkar. Det är ju inte bra betalt men jag skulle aldrig välja ett annat yrke bara för att få en bättre lön men sen inte trivas. Viktigast är att man trivs, om man har en lön som man kan leva på.
– På jobbet. Inte hemma, men när jag kommer till jobbet blir jag lugn för då måste man 
vara det. Det är jättebra för jag behöver det lugnet för att orka resten av mitt vanliga liv… Men jag kan växla, ställa om och jobba med mer energi också om det behövs. Det är roligt att kunna vara åt olika håll, att kunna läsa av hur man ska vara, jag vet ju aldrig hur en dag ska bli innan jag kommer till jobbet.
– Hon kände någon som var assistent och den som hon jobbade för ville ha nya assistenter. Jag hade bott i Sverige i sex månader och hade gjort SFI, så jag klarade av att förstå och göra mig förstådd. Så det gick. Jag lärde mig svenska där, på jobbet. Det var bra, även om de inte hade det ”bästa språkbruket” och det kom att prägla min egen svenska… Men det var en jättebra inblick i svenska samhället.