Semester kontra vardagsrutiner

Efter sommar och semester är det oftast en omställningsperiod när jag går från slappa, lediga dagar till möten, arbete och andra åtaganden. Det blir lite annorlunda nu när jag lever med assistans. Som assistansanvändare behöver jag fortfarande arbetsleda och guida en annan person för att få saker på mitt sätt även under semestern. När jag har extra behov av att känna mig ledig talar jag om för assistenterna att ”under denna period kommer jag vara ledig”. Jag talar om för assistenterna att akuta frågor och situationer är okej att höra av sig om. Allt annat som tillexempel att byta pass eller andra saker/frågor som kan vänta tills efter min semester får vänta. Vill de ha kontakt med mig får de maila och de vet om att jag tittar på den sporadiskt. Eftersom jag också driver min assistans i eget företag behöver jag vara tillgänglig till viss del men en vecka eller två kan jag vara ledig utan att det påverkar. Så länge assistenterna vet om det har det gått bra.

Jag gillar inte rutiner. Jag tycker inte om att fastna i ett mönster och känna att varje dag ser likadan ut. Jag kan tänka mig att för vissa så är det dessa rutiner som gör livet oavsett om man har assistans eller inte lättare. Samtidigt så kan jag konstatera att jag har rutiner utan att jag tänker på det. Jag tvättar ansiktet varje morgon och det gör jag på liknande sätt. Ett sätt som känns behagligt och effektivt för mig. Varje morgon klär jag på mig och det fungerar istortsett likadant oavsett om jag har byxor, klänning eller kjol. Dessa saker vill jag ska gå snabbt och smidigt utan att behöva förklara varje moment. Jag vill bara inte känna att det förväntas något av mig. Jag mår inte bra av tanken eller känslan av att någon står och väntar på att jag ska gå upp för att jag brukar gå upp vid kl 8. Jag vill inte behöva känna känslan av att behöva förklara varför jag låg kvar till kl 10 imorse. Jag vill leva utan påtryckningar eller förväntningar från mina assistenter och det gör jag idag.

Jag har haft så mycket samtal med assistenterna under åren att jag vet att de inte värderar saker jag gör eller inte gör. Jag har testat mina egna bekvämlighetsgränser på vad ska jag eller behöver jag förklara, berätta eller som det känns ibland försvara mina handlingar och val. Vissa dagar är lättare än andra men med åren kommer det en trygghet och styrka i vem jag är och hur jag vill ha assistansen och det gör det lite lättare att veta när jag fungerar med en assistent.

Tipset postades i Arbetsledning, Rutiner av Anonym. Bokmärk permalänken.

Om Anonym

Personer som delar tips utan att avslöja sina namn. Här har vi samlat alla tips från personer som av olika skäl vill vara anonyma. Vi har ibland gett tipsaren ett fingerat namn. Om förståelsen för tipset kräver en bakgrund (exempelvis tipsarens funktionsnedsättning) anges det i tipset.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *