Inte helt sanningsenlig
Att man ska vara ärlig men också tänka på i vilka situationer man inte ska vara det. Jag menar såhär, beskriver Veronica, om jag sårar en person genom att säga vad jag tycker, då kanske jag inte ska säga det. Veronica tycker inte att man måste vara hundra procent ärlig heller, hon förtydligar ” jag måste inte säga allt vad jag tänker”.
Om Veronica märker att personen börjar fungera lite på automatik, då kanske hon inte säger lika mycket. Men märker hon att det inte gick bra då kan Veronica fråga ”vill du att jag ska förklara, ja tack får jag ofta som svar och då brukar jag dra det en gång till sedan gör jag det tillräckligt många gånger”. Ibland kan Veronica känna att det inte känns rätt och då upplever hon att hon har turen att både känna om det sitter rätt eller fel och att hon faktiskt kan förmedla det.
Veronica berättar: ”Då brukar jag säga att de gärna får sitta med, men att de inte får delta i diskussionen, för det vill inte jag. Det brukar faktiskt gå bra. Mina assistenter har för vana att bara svara, de är duktiga på det. En instruktion brukar jag ge dem också; om ni får en fråga så svara artigt men för inte samtalet vidare och då kommer man ur det ganska fort. För då märker folk att assistenten inte tar initiativ. Jag har inte haft det problemet på väldigt länge nu”.
Det är en dubbel kommunikation, berättar Erik, jag skulle kunna likna det vid ett förhållande. Assistenten ska lyssna på dina behov och alltid hjälpa dig och du måste också lyssna på assistenten om det är något som inte känns bra eller om assistenten är irriterad på en. Man måste våga ta emot kritik, inte ta skit utan bara lyssna, man kanske kan göra något bättre. Respekt mot varandra är väldigt viktig. Kommunikation är också nyckelordet åt båda håll.
Veronica kan markera med att säga ”ursäkta men, det där har inte du med att göra”. Eller så kan hon säga ”tack så mycket, det är bra så”. Det beror lite på vad det är och vem. En del förstår direkt när de trampar över en gräns. Alla gör det av välmening. Det ska man komma ihåg innan man blir förbannad, man gör det för att man vill vara snäll. Men för Veronica så blir det inte snällt eftersom hon tycker att det är att lägga sig i.
Det har ju också med integriteten att göra. Att våga markera att man inte tycker det är okej tror Veronica är viktigt. Och våga säga varför man inte tycker att det är okej. Sedan behöver man inte gå in på varenda detalj i det, men man kan säga att ”jag tycker inte det är okej för jag känner att…”. Sedan tycker inte Veronica man behöver hålla på så med varje grej. Vissa saker får folk bara acceptera. Lika väl som jag får acceptera assistentens egenheter, så måste de kunna acceptera mina.
Veronica har en assistent som har jobbat med henne i 10 år. Hon har introduktion med de nya assistenterna. Hon går igenom det viktigaste. Som hur man ska vara och lite runt rullstolen och så. Sedan brukar Veronica bara köra på. Hon tycker att man får förklara efter hand, för Veronica fungerar det bra.
Det kan också bero på att Veronica kan förklara varje moment själv. Det är ju skillnad om man kanske inte har den förmågan eller att man inte vill, och det förstår jag absolut, säger Veronica. ”Men jag tycker det är bäst att förklara själv för då vet jag att det blir på mitt sätt och för mig är det väldigt centralt i min assistans, att jag vill ha det på mitt sätt. Att alla gör på mitt sätt oavsett om vi pratar matlagning, kläder eller hur min garderob ska vara eller vad som helst, så vill jag att det ska vara på mitt sätt” förklarar Veronica.
Det jag tycker är viktigt när man förklarar, säger Veronica är att man inte idiotförklarar assistenten. En del kan tycka att det är jätteskönt att få det förklarat, och är tacksamma för det och en del kan tycka det är väldigt jobbigt, för de tycker att de redan kan.
Men om hon anser att personen inte gör det så kan Veronica säga att hon vill att du gör såhär. Och att våga säga ”jag vill”, inte önskar, utan jag vill, då blir det väldigt tydligt berättar Veronica. Och så brukar jag förklara att jag vill att du gör sådär ”för att”, då blir det väldigt tydligt. Ett exempel är att när Veronica suttit sig i sin rullstol ska man ta på säkerhetsbältet först för annars så kan hon ramla ur. Det har hänt när hon var barn. När folk får en förklaring på varför så brukar man också komma ihåg. Så ibland kan det vara värt att dra den där förklaringen, för att folk förstår att det finns en poäng.
Lösa problem
Då brukar jag försöka reda ut med mig själv först vad det är som är fel, klargör Veronica. Är det vad personen gör eller hur den är? Eller är det jag som inte förstår mig på assistenten?
Är det som personen gör, att kommunikationen inte funkar, då kan jag försöka väldigt länge, berättar Veronica. Då kan det gå upp till två månader innan hon gör något åt det. Tyvärr brukar det sluta med en uppsägning, förklarar Veronica, för bådas skull, MEN det brukar vara ömsesidigt.
När man kommer till den punkten att man kan säga hur man känner så brukar assistenten säga likadant, jag tycker inte heller att det fungerar utvecklar Veronica. Sedan finns det ju tillfällen när man tyvärr säger upp någon och hen bara inte förstår.
Samförstånd
Ewys erfarenhet är att bästa sättet att lösa konflikter är genom samtal. Och att ta tag i det ganska snabbt innan det blir för sent.
Ewy, som själv också är anordnare, anser att det är bäst att lösa konflikter genom samtal: ”vi har en policy som säger; raka puckar, man talar ut, man går inte och tiger om saker och samlar på sig utan man försöker lösa problemen innan dom blir jättestora. För när man försöker tiga ihjäl det blir det så stort att det inte går att lösa sen.”
Ewy berättar om när hon själv slutade röka: ”jag kunde vara otroligt grinig utan att jag märkte det själv och min assistent kunde säga ’vad grinig du är’. Då satt vi oss ner och pratade. Att man har en öppen och rak kommunikation, det tror jag är A och O för att det ska fungera.”
Ewy säger att det är insikter som vuxit fram under åren. ”Generellt är jag en rak människa men att det är så viktigt, det insåg jag inte från början.”