Namn på kläderna

Tina har olika namn på sina kläder. Det förenklar mycket när hon klär sig.

Många av Tinas kläder har fått namn, till exempel: David Bowie-tröjan, Ullisbyxorna eller Barbrotröjan. Det gäller de flesta av hannes plagg, säger hon. ”Oftast så har jag döpt dem till nånting”. Att ha namn på kläderna förenklar påklädningen eftersom assistenterna har lärt sig namnen och det gör också att det blir lättare att hitta i garderoberna.

Namnen kommer till logiskt och spontant. ”Det finns oftast en koppling”, säger hon ”som Ullisbyxorna till exempel, det är ett par byxor som en assistent, Ulrika, sydde till mig. En tröja jag fick av svärmor fick heta Barbrotröjan”.

Helénas egen ”utbildning” räcker

Heléna tycker att den utbildning och den handledning hennes assistenter får av henne räcker.

Heléna säger att det tar minst ett år att lära sig arbeta hos henne, att förstå vad hon behöver och lära känna hennes identitet. Men själv anser hon att det inte går fortare eller bättre med en extern handledare eller att assistenten har en utbildning. Hon tycker heller inte att det är någon fördel med att assistenten har tidigare erfarenhet av att jobba som personlig assistent eftersom de tar med sig värderingar från de tidigare assistansanvändarna.

Samtidigt säger hon att det skulle kunna ändra sig om ett behov skulle uppstå, till exempel om något skulle hända henne så att assistenterna skulle ha nytta av handledning. ”Men än så länge känner jag att jag kan ta hand om det själv”, säger hon.

Heléna är inte skeptisk till utbildning men hon betonar att den ska vara ”adekvat”.  Många utbildningar för personliga assistenter menar hon är rena vårdutbildningar, ”och det är inte vad personlig assistans handlar om”. Hon tycker heller inte att det är någon fördel att assistenten har en utbildning i till exempel handikappkunskap.

Finn fem fel

Pether har delade turer, dels assistans på morgonen men också på eftermiddagen. När assistenten ska gå, är det viktigt att kontrollera så att Pether kommer att klara sig tills att assistenterna är tillbaka. Därför har Pether kommit på systemet med finn 5 fel. Är telefonen på plats? Har Pether fått påfyllning av vatten? Är kaffebryggarsladden uttagen? Har medicinen tagits fram? När allt detta är kontrollerat så är det okej för assistenten att gå.

Låta assistenterna delta på läkarbesöken

I tipset Har inget nedskrivet utan vill ”involvera” assistenterna beskriver Pernilla hur hon vill skapa största möjliga förståelse för henne och hennes funktionsnedsättning för assistenterna.

Ett sätt att göra det är att ta med dem och låta de delta på läkarbesök. Hon ser en rad fördelar med det. För det första för att det, som hon säger: ”är bättre med fyra ögon än med två, läkare idag kan ju vara väldigt svåra att förstå”. För det andra får de lära sig om hur muskelsjukdomen fungerar och för det tredje kan de ibland, när hon själv är mycket trött, föra Pernillas talan.

Har inget nedskrivet utan vill ”involvera” assistenterna

Pernilla har ingen manual – inget nedskrivet för hur hennes assistenter ska jobba. Hon vill istället att de ”involveras” i hennes liv och sin funktionsnedsättning.

Pernilla säger att hon är öppen gentemot sina assistenter och vill att de ska få en förståelse för hur hon vill ha det: ”jag involverar mina assistenter i den här funktionsnedsättnings-bilden så de vet vad ska göra i olika situationer”, säger hon.

När det gäller hennes muskelsjukdom, som gör att hon stundtals mår riktigt dåligt, gäller det att teoretiskt förbereda oerfarna assistenter på situationer som kan uppstå. Så här beskriver Pernilla det: ”Jag kan ha ont och kanske inte orkar, kanske är trött och helt slut, och då är det viktigt att mina assistenter vet vad de ska göra och vad de ska säga till exempel till en läkare. Det brukar räcka med att jag beskriver det en gång för de nya assistenterna så brukar det fastna. Och när de varit med om de situationerna en eller två gånger förstår de mig och min muskelsjukdom.”

Personlig assistans – ett avancerat yrke

Heléna anser att personlig assistans är ett komplicerat yrke och för henne är det viktigt att ha ett respektfullt förhållande till assistenterna. ”De är ju det viktigaste jag har i mitt liv”, säger hon.

Hon tycker illa om vissa uttryck som sägs om assistenterna, till exempel att de är mina armar och ben eller de ska vara som en fluga på väggen. Hon tycker att det speglar ett ”nervärderande sätt att se på medmänniskor som har en så otroligt viktig uppgift. I det här yrket går det verkligen inte att ’ta av sig huvet och lägga det på hyllan’ – det är ett väldigt komplicerat yrke men det är få som fattar det”, säger hon. ”De måste vara lyhörda för signaler och stämningar. Och den man jobbar hos kan ju vara som en berg- och dalbana, det är ju så livet är för en del.”

Ewys krav på assistenten

Ewy jobbar själv som assistansanordnare och när hon anställer någon ny assistent tittar hon extra på några specifika detaljer, till exempel på hur de förhåller sig till tystnadsplikt och integritet.

Det Ewy förväntar sig av assistenterna är att de har en ”sund inställning och inser att de är gäster i sin assistansanvändares hem”. De får inte ”ta över” utan måste vara medvetna om att det är assistansanvändaren som bestämmer och har sista ordet. Vidare är hon noga med tystnadsplikt och integritet gentemot den de jobbar hos. Ett sätt att i intervjusituationen testa den arbetsstökande är att ställa frågor om hur de skulle reagera i olika situationer.

Hon har långa provanställningar. ”Ett par dagar orkar man hålla masken men inte i två veckor. De får pröva sig fram och assistansanvändaren måste få tid på sig att känna efter”, säger hon.

Ewy har inga särskilda krav på utbildning men vill att de ska kunna hjärt- lungräddning, lyftteknik och Heimlichmanövern ifall någon sätter i halsen.

Men mycket handlar om det Ewy kallar fingertoppskänsla, att ha rätta känslan för när man till exempel ska vara med och när man ska gå ifrån.

Ha nytta av assistenternas personligheter

Conny har insett att alla assistenter är olika. Å ena sidan bemöter han det med att vara väldigt tydlig och ställa krav på att vissa saker ska göras på samma sätt, se tipset Sätta en gemensam nivå. Men å andra sidan gäller det enligt Conny att anpassa sig och ha nytta av olikheterna.

Conny tycker att det av olika skäl ibland finns anledning att anpassa sig till att assistenterna är bra på olika saker. Dels tror han att assistenterna trivs bättre, se tipset Assistenterna ska trivas, men också för att själv ha nytta av det.

Ett exempel är matlagning som Conny själv är intresserad av. När assistenter som är mindre bra på att laga mat jobbar väljer Conny att göra enklare maträtter medan de som är bättre får assistera med mer avancerad mat. ”Det blir ju lite sådär. Man tänker inte så mycket, det går ju lite på rutin nu.”

När han reser gör han alltid det tillsammans med en speciell assistent som han alltid har rest tillsammans med och som han vet är bra på det.

Sätta en gemensam nivå

En viktig insikt som Conny har gjort är att assistenterna är olika. Conny bemöter det på två olika sätt, dels genom att själv anpassa sig och dra nytta av assistenternas personligheter, men också genom att sätta en gemensam nivå. Det gäller vissa konkreta göromål där han anger tydliga riktlinjer för hur han vill ha det.

Conny berättar om en händelse för flera år sedan. På den tiden dammsög han vid behov och en dag var det otroligt sandigt i hallen, ”så att det knastrade när man åkte där”. En assistent frågade: ”vill du att jag ska dammsuga?” Conny svarade: ”Vad tycker du själv?”. ”Det kanske kan vänta en vecka”, sa assistenten.

Händelsen fick Conny att inse att när det gäller vissa göromål fungerar det inte med att låta assistenternas eget tycke vara avgörande utan han måste ha en gemensam nivå. Så när det till exempel gäller städning har Conny ett schema på vad, när och hur det ska städas.

Ett annat krav är att alla saker läggs tillbaka på rätt ställe. Conny har därför märkt hyllor: stora handdukar, små handdukar, lakan etc. ”så det inte blir kaos därinne och ingen hittar till slut. Det är ju för allas trevnad. Ibland får jag gå in och korrigera lite och till slut så sitter det och de lär sig vad som är viktigt för mig”.

Dygnspassen går fort

Hos Annika jobbar assistenterna hela dygnspass, med byte 15.30 varje dag. Det skulle kunna vara påfrestande för bägge parter men det fungerar bra säger hon.

Hon jämför med att vara sambos. Det kan vara så att hon och assistenten befinner sig i helt skilda delar av huset, att Annika till exempel ser på TV och assistenten inte har lust att också göra det. ”Då sitter hon kanske på nedervåningen och läser. Det kan gå flera timmar utan att vi säger något till varandra.”

Många nya, berättar Annika, tycker att det verkar som långa och jobbiga pass: ”herre gud, ska jag vara här ända till halv fyra i morgon”. Men de flesta av hennes assistenter tycker det går fort. ”Man lagar mat och fixar och grejar, sen ska jag sova, nästa dag jobbar jag, det blir lunch och sen är klockan halv fyra igen. Så dom flesta, eller alla, har sagt att det går ju jättefort.”