Om Anonym

Personer som delar tips utan att avslöja sina namn. Här har vi samlat alla tips från personer som av olika skäl vill vara anonyma. Vi har ibland gett tipsaren ett fingerat namn. Om förståelsen för tipset kräver en bakgrund (exempelvis tipsarens funktionsnedsättning) anges det i tipset.

Introduktion

Pusselbitar på plats

När jag har introduktion har jag alltid en erfaren assistent tillsammans med den som går introduktionen. Jag har en slags mall som jag följer för att se till att alla nödvändiga moment kommer med. Då vet jag att personen kan eller har sett de moment jag vill att de ska känna till när de börjar jobbet. Jag har en nedskriven arbetsbeskrivning som förklarar praktiska saker i hemmet, på jobbet och hur jag vill att assistansen ska fungera.

De får prova vissa hjälpmedel och andra moment på varandra. Jag börjar med en eftermiddag/kväll och sen morgon/dag. Då får de uppleva ett dygns händelser utan att behöva ta in allt på en gång. Jag hinner även vila mellan passen. Sen pratar vi om passen som varit och efter de två passen pratar vi om förlängning och hur vi vill att den ser ut. Efter ytterligare några pass pratar vi igen om hur det känns, hur vi tycker att det fungerar. Jag frågar alltid om de tycker att intervjun stämmer överens med jobbet de nu provat på. Om vad de tycker är mest utmanande och överraskande. Försöker stämma av och kolla om de behöver mer stöd i någon uppgift och poängterar att de alltid kan maila om de kommer på något mellan våra samtal.

Jag påminner och pratar också mycket om min känsla/upplevelse av situationen för att personen ska få en förståelse för hur jag tänker och känner i de olika situationerna. Det tror  jag gör att vi snabbare kan hitta varandra och lättare hitta ett sätt att samarbeta på. Det kan tex vara att jag alltid vill vara över permobilen eller toalettstolen när jag är i liften. Så kort tid som möjligt där i mellan då det känns tryggare att falla ner i permobilen ifall något skulle hända med liften eller selen. Jag brukar också säga att jag klär på mig på detta sätt för det gör att det känns minst som att bli påklädd utan känns mer som det gjorde när jag själv kunde klä på mig. Sånna småsaker men som är väldigt viktiga för mig och min känsla av trygghet och bekvämlighet i situationen.

Relationer, sambo

Jag tycker det är svårt att ha en sambo och assistans. Även om jag inte vill så märker jag att assistansen påverkar mig på så många sätt. Jag har dagar när jag är irriterad på allt och alla och då blir även tyvärr måste jag säga assistenterna också ett irritationsmoment. När sambon väl kommer hem så finns varken energi eller tålamod kvar hos mig. När jag har introduktioner så tar det ofta så mycket energi att jag inte orkar vårda mina närmaste relationer. Så mycket tankeverksamhet, tålamod, pedagogik och åter tålamod går åt att introducera assistenten i mina rutiner, mitt sätt att tänka och uttrycka mig samt lita på en främmande människa.

Jag har den senaste tiden påmint min omgivning om att jag orkar inte delta på samma sätt som vanligt för att jag håller på med inskolning av en ny assistent. Jag ber sambon om mer avlastning för att inte behöva förbruka onödigt med energi. Jag har även funderat på att ha delade pass så att den nya assistenten inte jobbar hela dygn som de gör normalt utan kanske halva, allt för att ge mig mer möjlighet till återhämtning.

Samtidigt är det en sån frihet när jag lärt känna de nya assistenterna och de. De ger mig en enorm trygghetskänsla i att jag kan vara självständig och fri att göra val helt baserade på vad jag vill och föredrar i samborelationen. Jag behöver inte känna mig som en börda eller belastning. Jag behöver inte vänta tills sambon kommer hem för att kunna göra saker. Jag kan åka och handla när jag vill och vad jag vill. Jag tar mig till jobbet på morgnarna och går och lägger mig när jag vill.

Jag och sambon har även pratat mycket kring assistansen och hur den fungerar för oss. Mina behov och önskemål står alltid i centrum men jag vill gärna veta hur sambon upplever  assistansen. Vi är medvetna om att jag verbalt måste kommunicera mycket med assistenterna och det gör att vissa moment som att tex laga mat tillsammans tar längre tid eller att samtalen blir avbrutna lite titt som tätt. Men det är fullt hanterbart och vi ser till att ha en hel del stunder då det bara är han och jag.

Förhållningssätt i vardagen med barn och djur

Assistenten

Assistenter

Jag håller en väldigt professionell relation till mina assistenter. För mig underlättar det i min vardag och dem jag delar vardagen med. Mina anhöriga, vänner och familj behöver aldrig fundera på mina assistenter. De behöver inte fundera på vem som jobbar eller om de behöver något för det tar jag och assistenten hand om. Assistenten vet att den alltid kan vända sig till mig om den har tankar eller frågor och det gör dem tryggare i sin arbetsroll. Jag är ofta barnvakt och djurvakt åt familj och vänner och jag har valt att ha samma förhållningssätt kring assistansen även kring dem. Assistenterna svarar inte på frågor från barnen utan hänvisar till mig. De gör inga små ljud. Inga grimaser eller något för att påkalla eller dra uppmärksamhet till sig.

De korrigerar aldrig eller kallar på djuren för jag tror att det förvirrar djuren. De har nu lärt sig att även om det är någon annans hand som ställer fram mattskålen så är det jag som säger: Var så god. Att det är jag som initierar promenader och lek även om någon annan håller i kopplet och pinnen som kastas. Samtidigt ska allt flyta på så smidigt som möjligt så det räcker oftast med en blick, en nick eller ett hmmm från mig så vet assistenten vad den ska göra. Vi vet båda två att det är jag som är huvudpersonen i mitt liv och de runt mig ska inte behöva påverkas eller behöva stå tillbaka mer än nödvändigt för att jag har assistans.

Att resa med assistans

Balans

Att resa med assistenter kan både vara en befrielse och ett stressmoment. Första gången jag reste utomlands hade jag samtal med assistenten innan resan. Vi skrev ner vad den fick berätta om resan och inte för sina anhöriga. Vi skrev ner arbetstider och bestämde traktamenten. Jag talade om att jag ville ha en avslappnad resa utan att behöva ”ta hand” om assistenten. Jag var också tydlig med att de behöver vara lite avslappnade i sociala situationer men ändå visa hänsyn och inte ta för mycket utrymme. Jag talade också om att assistenten kommer bo i eget rum och hur ersättningar ser ut såsom restid. Jag ville också poängtera vad jag behöver lite extra ögon på vid flygplatsen och vad jag tycker känns okej att flygbolagets personal gör och vad jag vill att assistenten gör. Resan gick jätte bra och efteråt pratade jag och assistenten om det så att jag fick veta vad den tyckte var bra, vad som kunde gjorts annorlunda och vilken information som var överflödig.

Nu tycker jag att resor med assistenter ger mig en frihet och självständighet som jag inte kan få om jag endast reser med anhöriga. Det går bra ett dygn eller två och då kan jag se det som avlastande och skönt att slippa arbetsleda. Men det går lite i perioder vilket jag föredrar mest. Jag tror att vetskapen om att båda sätten fungerar och att det är jag som väljer gör det lättare.

Semester kontra vardagsrutiner

Efter sommar och semester är det oftast en omställningsperiod när jag går från slappa, lediga dagar till möten, arbete och andra åtaganden. Det blir lite annorlunda nu när jag lever med assistans. Som assistansanvändare behöver jag fortfarande arbetsleda och guida en annan person för att få saker på mitt sätt även under semestern. När jag har extra behov av att känna mig ledig talar jag om för assistenterna att ”under denna period kommer jag vara ledig”. Jag talar om för assistenterna att akuta frågor och situationer är okej att höra av sig om. Allt annat som tillexempel att byta pass eller andra saker/frågor som kan vänta tills efter min semester får vänta. Vill de ha kontakt med mig får de maila och de vet om att jag tittar på den sporadiskt. Eftersom jag också driver min assistans i eget företag behöver jag vara tillgänglig till viss del men en vecka eller två kan jag vara ledig utan att det påverkar. Så länge assistenterna vet om det har det gått bra.

Jag gillar inte rutiner. Jag tycker inte om att fastna i ett mönster och känna att varje dag ser likadan ut. Jag kan tänka mig att för vissa så är det dessa rutiner som gör livet oavsett om man har assistans eller inte lättare. Samtidigt så kan jag konstatera att jag har rutiner utan att jag tänker på det. Jag tvättar ansiktet varje morgon och det gör jag på liknande sätt. Ett sätt som känns behagligt och effektivt för mig. Varje morgon klär jag på mig och det fungerar istortsett likadant oavsett om jag har byxor, klänning eller kjol. Dessa saker vill jag ska gå snabbt och smidigt utan att behöva förklara varje moment. Jag vill bara inte känna att det förväntas något av mig. Jag mår inte bra av tanken eller känslan av att någon står och väntar på att jag ska gå upp för att jag brukar gå upp vid kl 8. Jag vill inte behöva känna känslan av att behöva förklara varför jag låg kvar till kl 10 imorse. Jag vill leva utan påtryckningar eller förväntningar från mina assistenter och det gör jag idag.

Jag har haft så mycket samtal med assistenterna under åren att jag vet att de inte värderar saker jag gör eller inte gör. Jag har testat mina egna bekvämlighetsgränser på vad ska jag eller behöver jag förklara, berätta eller som det känns ibland försvara mina handlingar och val. Vissa dagar är lättare än andra men med åren kommer det en trygghet och styrka i vem jag är och hur jag vill ha assistansen och det gör det lite lättare att veta när jag fungerar med en assistent.

Anhörig som assistent

Jag får lite paus från att vara arbetsledare de dagarna som min anhörig jobbar. Men vi är samtidigt väldigt tydliga med var gränserna går. Jag vet att jag omedvetet anpassar mig lite efter min assistent som också är anhörig men samtidigt vet jag också att jag inte behöver ta ansvar för den personen på samma sätt jag gör för en utomstående assistenter. Det finns fördelar och nackdelar med att ha en assistent som känner mig så väl privat som en anhörig gör men så länge det inte är tvång från varken min eller min anhörigs sida så fungerar det.

En period hade jag min mamma anställd ett tag. Det fungerade då men skulle inte fungera idag. Jag vet att ingen av oss skulle tycka det var speciellt trevligt i längden.

Barnvakt

Eva berättar.

Jag är ofta barnvakt till mitt syskonbarn. Trots att jag fysiskt inte kan lyfta upp barnet springer barnet fram till mig i permobilen och klappar mig på knät. Det betyder: Jag vill sitta i knät!

Jag tittar då på assistenten som kommer närmare och lyfter upp barnet i mitt knä. Vi har diskuterat många av dessa situationer innan de uppstår – jag och assistenten. Jag vill att barnets och min relation ska stå i fokus. Barnets behov ska tillgodoses och det gör de bäst av mig som känner barnet. Hur det ska gå till det blir ett jobb för mig och assistenten att klura ut.

Det kan dock vara svårt att ta den diskussionen när vi väl befinner oss i den aktuella situationen så vi försöker prata om situationerna innan och efter. Däremellan gör vi så gott det går. Eftersom jag oftast är tydlig och bestämd kring många situationer och kring förhållningssätten fungerar det som en röd tråd i assistansen. Det underlättar för assistenterna som då kan ana hur jag vill att de agerar i en situation som vi ännu inte hunnit diskutera.

Sommarschemat

”Jag mår inte bra av att ha för mycket folk som kommer och går så jag försöker undvika vikarier så mycket som möjligt. Oftast löser jag sommarschemat genom att de ordinarie är lediga olika veckor. Genom att assistenterna arbetar längre arbetspass så det färre tillfällen de arbetar på vilket underlättar. Jag tar in vikarie om det behövs men då under en begränsad tid, förra sommaren hade jag en under juli månad. Det får mig att slappna av lite och kan njuta mer av sommaren och semestern.” säger Eva som schemaplaneringen inför sommaren.

Introduktion

Introduktion

Introduktion

Christina sköter introduktionen helt själv. Det kan vara så att arbetspassen överlappar varandra och då är det enklast att visa hur saker ska gå till och vara samt att prata om vissa saker tillsammans både Christina, den nya assistenten och den erfarna.

Ording och reda?

Oordning på skrivbordet

Oordning på skrivbordet

Har du ordning och reda för att veta var saker är?

”Nej, jag gillar oordning jag gillar lite kaos runt omkring mig då hittar jag saker och ting bättre. Christina blir irriterad om hennes assistenter flyttar runt på diverse olika saker vare sig det är i hemmet eller på jobbet utan hennes kännedom. Är det nödvändig att en viss sak måste flyttas så vill Christina att assistenterna meddelar henne direkt efteråt så hon kan hitta saken utan att behöva vända ner på hem och kontor när nästa assistent börjar sitt pass.