Om Andreas O

Andreas är egen arbetsgivare. Han har ungefär 27 assistanstimmar per dygn. Andreas hjälpbehov skulle kunna beskrivas som att han behöver hjälp med allting i princip. Det enda Andreas kan göra själv är att köra rullstolen och styra datorn. Han arbetar cirka 85 %, både med politiska uppdrag och eget företag.

Studenter som assistenter vid studier

ta anteckningar

ta anteckningar

Under en period pluggade Andreas på distans och hade då bara högskolestudenter som jobbade för honom.

Under Andreas studietid var han i behov av assistenter som kunde föra anteckningar. Så under den perioden hade han bara studenter som assistenter. ”De var ju vana att anteckna så jag behövde inte teaterviska så mycket för de visste själva vad som är viktigt på en föreläsning och vad som borde skrivas. Jag såg under tiden vad de skrev men självklart fick jag teaterviska ibland men det gick så otroligt mycket lättare med personer som själva var vana vid föreläsningar.”

När Andreas rekryterade nya assistenter under den perioden skrev han i annonsen på arbetsförmedlingen att det var en fördel att de var studenter och han säger att det gav det jättemånga svar.

Men han säger samtidigt att det inte fanns någon ”plan” bakom det och att det även fanns sociala skäl bakom. ”När jag själv började plugga så bara blev det så, efter ett tag så märkte jag att jag valde just de som själva pluggade eller hade pluggat. Det kanske blir så att intressena man har gör att man söker vissa människor”, säger han.

Olika assistenter för olika tillfällen

starka assistenter på resaEtt annat tillfälle då Andreas väljer sina assistenter beroende av deras egenskaper (jämför med Olika kompetenser för olika sysslor) är när han reser. Då vill han ha assistenter som är fysiskt starka.

När Anders reser väljer han ut de mest lämpliga för uppgiften: ”Om jag ska resa någonstans så ser jag alltid till att jag har med mig någon som har mycket muskler. Man har ju inte alla grejer som man har hemma. Om jag ska flytta från en tältsäng till en stol till exempel behövs det mer muskelstyrka helt enkelt.”

Det innebär att det blir ändringar i schemat för assistenterna så det gäller för Andreas att vara ute i god tid.

När Andreas ska på en social tillställning väljer han assistent utifrån den han tycker har passande sociala egenskaper för uppgiften. Exempelvis om han ska på bröllop. ”Då kan jag ju absolut inte ha med mig en politisk debattör som bara sitter och pratar politik hela tiden. Då måste jag ha någon som tycker om att softa lite och som tycker att det är kul med bröllop helt enkelt.”

Även i det här fallet innebär det schemaändringar för assistenterna så det gäller att prata med assistenterna i god tid.

Olika kompetenser för olika sysslor

olika kompetenser

olika kompetenser

Andreas väljer ibland ut vissa assistenter till vissa sysslor utifrån deras egenskaper och kompetenser.

Andreas väljer till exempel att ta hand om administrativa göromål just när en assistent som han uppfattar som noggrann jobbar. När Andreas ska ta hand om kvitton, papper eller tidrapporter, väljer han en assistent som är extra noggrann och som han vet sköter det på ett smidigt sätt. ”Det har liksom blivit så”, säger han. Den senaste tiden har jag alltid frågat samma person som jag vet är bra på det.”

Han säger att han ganska lätt märker om de är lämpade till uppgiften, på om de är ”bra på att räkna och skriva och vana vid det”.

I andra fall, då han till exempel ska resa låter han assistenterna byta pass (se olika assistenter för olika tillfällen). Ett liknande exempel var när Andreas studerade (se tipset Studenter som assistenter vid studier)

På frågan om inte ”de bortvalda” assistenterna tar illa upp säger Andreas att det inte brukar vara några problem men det händer att någon ibland säger emot och ifrågasätter varför hon eller han ska byta pass. Andras menar då att hans rätt till att få den assistans han efterfrågar går före assistenterna känslor i det fallet.

Umgås med vänner med eller utan assistent

När Andreas umgås med sina vänner ber han assistenten att ”nollställa sig”, att vara med men ändå inte.

Han menar att han inte vill att assistenterna ska lägga sig i deras samtal, att de ska ”hålla en låg profil”. Det brukar fungera men det gäller att han är tydlig från början, det fungerar sällan ”av sig själv”.

Det händer även att han träffar vänner utan att ha med assistenterna.

För Andreas betyder det mycket att få vara ensam med någon han tycker om, att få chansen att vara privat.

Att förhålla sig till sig själv

Att behålla sin integritet, menar Andreas, handlar först och främst om att ha ett förhållningssätt till sig själv som förlamad.

Man måste inse att man är en ”viktig människa i alla fall på något sätt” som han säger, det är kärnpunkten för hur man förhåller sig till sig själv. Men det är inget som kommer av sig själv utan man måste bestämma att man behöver integritet och privatliv. ”Så jag skapar den möjligheten, det kommer inifrån mig själv”, säger han.

Ett sätt att hitta den känslan är att man har lite egen tid då och då.

Egen tid

en person mot solnedgångenAndreas anser att tid för sig själv är väldigt viktigt, bland annat för att bibehålla sin egen integritet.

För honom kan det vara framför datorn, att ”genom en sådan här prick i pannan”, styra allting helt själv, skriva brev och chatta med kompisar.

Ett annat alternativ är att rulla ut en stund helt ensam och ta en promenad med rullstolen.

Han säger att det kan vara skönt att bara sitta helt ensam i ett rum.

Självbestämmande skapar integritet

Andreas menar att man någon gång måste välja, fatta ett beslut på, hur mycket man vill bestämma själv och sen skapa möjligheterna för det. Det är ett sätt att slå vakt om sin egen integritet.

Andreas menar att man själv styr över vilken grad av integritet man har och att man genom självbestämmande skapar integritet. Andreas själv rekryterar sin personal och han väljer vilka personer som ska jobba, han skriver schemat och bestämmer så mycket han kan över allt i sin assistans och att det i sin tur skapar integritet. ”Det kan ju vara jobbigt också och passar kanske inte alla”, säger han.

Ta hjälp av personer som suttit i rullstol i några år

Som nyskadad tog Andreas mycket hjälp av ”äldre” personer med funktionsnedsättningar, ”de som haft assistans och suttit i rullstol några år”. De hade svar på alla hans frågor, säger han, och de gav honom nästan all information som han behövde.

Han anser att som nyskadad är det jätteviktigt att umgås med andra personer med funktionsnedsättning. Men inte senare, nu umgås han sällan med andra i rullstol, eftersom han inte först och främst identifierar sig med sin funktionsnedsättning. ”Nu är jag politiker, egen företagare och träffar mest vanliga rörliga människor”, säger han.

Det är jag som gör

När Andreas mat lagar så står han själv bredvid och han säger att det är han som har lagat maten om någon frågar.

Det är inte alla som förstår det, säger han. Samma personer tycker också att han ska tacka för maten men han menar att det är han som lagat maten så han tackar inte. Han jämför med en restaurang som har en stjärnkock, rent fysiskt lagar han inte all mat själv, men han smakar av och bär ansvaret. Den jämförelsen brukar få folk att förstå, säger Andreas.

Samma sak gäller när han ska på promenad. Då säger han att ”nu ska jag ut och rulla, inte att vi ska ut och rulla eftersom det är jag som ska ut”. Assistenterna följer bara med. På samma sätt säger han att ”jag städar” och ”jag handlar”.

Det är viktigt menar Andreas. ”Gör man inte så riskerar man att bli passiv”.

Lite distans till assistenterna

Andreas säger att han har sett tre olika sätt att förhålla sig till sina assistenter, tre ”standardroller” som han kallar det. Antingen vill man vara kompis med sina assistenter, med risk för att man tappar alla sina andra vänner. Eller den andra ytterligheten, att ”behandla sina assistenter som om de vore tjänstefolk för hundra år sedan, att låta de sitta på sin plats i ett hörn utan att säga ett ljud”. Andreas själv försöker vara ”någonstans mittemellan”.

Han strävar inte efter att vara ”bästa kompis” med assistenterna utan vill ha lite distans. Han säger också att han är ”väl medveten” om att det är ett genomgångsyrke: ”folk börjar plugga eller hittar något bättre jobb”. Men när de arbetar med honom vill han att de pratar med varandra och har trevligt tillsammans. Han säger också att han och någon enskild assistent ”ibland kan höras på fritiden, för att jag tycker att det är en kul människa”.

Det finns dock speciella situationer då han väljer att inte vara ”vän”, till exempel när han umgås med släktingar och sina ”riktiga” vänner. ”Då kan jag bli lite distanserad mot assistenterna som jobbar”.

Redaktörens kommentar

Socialstyrelsen har i en skrivelse beskrivit personlig assistans som yrke (2007). Där framgår bland annat att personalomsättningen i genomsnitt är på cirka 40%. Ungefär lika många 38,5 procent uppgav att de hade för avsikt att stanna inom yrket.