Författararkiv: Erik N

Erik förordar en tydlig dialog med assistenterna. Hans erfarenhet är att det är viktigt att man talar om hur man vill ha det och han pratar gärna med sina assistenter om sitt funktionshinder. Han menar att man på det viset kan undvika missförstånd som kan leda till irritation och konflikter med assistenterna.

Förutom detta ständigt pågående informella samtal så har Erik även formella möten med assistenterna ungefär en gång i månaden. Även assistenterna har formella interna möten med varandra då Erik själv inte är med.

Också information till assistenterna är viktigt menar Erik. När han vill sprida viktig information till sina assistenter skickar han ett mejl till alla och sätter även upp anslag i personalrummet.

Redaktörens kommentar

För mer information om konflikthantering se tipsen, kommunikationsmissar uppstår men är lättare att ta när man har haft sin paus, undvika konflikt genom att prata och stämma av, raka rör undviker konflikter, mota Olle i grind vid konflikter, genom dialog och flexibilitet undviks konflikter, eget ansvar för kommunikation, rätta till en händelse.

Erik säger att han vill ha en viss professionell distans till sina assistenter. Han tror inte att det är bra att bli för nära eller för personlig med assistenterna. Samtidigt menar han att ”vi är ju människor allihop så det är ju omöjligt att det alltid funkar felfritt” och att det måste finnas ett visst utrymme för en friare mänsklig relation.

Erik säger att det gäller att hitta en balans: att det å ena sidan finns en risk att komma varandra för nära så att rollerna assistansanvändare och assistent suddas ut. Assistenten ska inte ersätta en vän, resonerar han, ”i så fall blir som att man köper sina vänner”. Han säger även att risken finns att man ”lägger sig i varandras liv och de egna besluten försvinner utan att man märker det”. Men samtidigt måste man kunna skämta och vara öppen, det får inte vara stelt, med bara regler och strama strukturer.

För Erik är det viktigt att hitta luckor och andrum från assistansen. Assistansen är absolut nödvändig för att hans vardag ska fungera men/och är det jobbigt att jämt ha folk runt sig. Han vill få möjlighet att kunna släppa tanken på assistansen en stund genom att gå på stan, på bio, lyssna på musik eller träna.

Han säger att det inte alltid lätt att, när man har personlig assistans, skilja på arbete och det privata och att det gäller både assistansanvändaren och assistenten. Med jämna mellanrum uppstår en osäkerhet om han ska agera som ”brukare” eller som ”person”. Som ”brukare” tvingas han vara extra tydlig och markant i vad han säger, gör och menar.

Genom dessa avbrott kan han, som han säger, återhämta sig och samla energi så att han kan komma tillbaka mer samlad och orka fokusera igen på vardagsbestyren. Risken för kommunikationsmissar är mindre efter en paus och att det är lättare att hålla humöret om det blir missförstånd mellan honom och assistenten.

Redaktörens kommentar

För personer som har mycket assistans finns ett behov av att uppleva en mental paus från den. Den mentala pausen kan handla mer om vilket fokus vi har. Det vill säga som på bio då vi ”släpper” vår vanliga värld och får vila i någonting annat. Någonting som är allmänmänsklig för oss alla. Som assistansanvändare finns ett stort fokus på just assistansen. Att bryta det fokuset genom att lyssna på musik eller göra något kreativt kan skapa en bättre arbetsledare.