Författararkiv: Dennis

”regler”

Dennis har en rad ”regler” för sina assistenter. De är inte nedskrivna men de upprepas muntligen då och då, när de behövs.

För Dennis är det viktigt att assistenterna:

• kommer i tid
• att respektera andra
• inte bråkar med varandra
• att de tar problemen med varandra och inte med honom
• inte kommer när de är sjuka
• ringer och sjukanmäler sig i tid
• att man förstår vad man gör här
• att man lämnar sina egna problem hemma

”Det kan låta hårt”, säger Dennis, ”men det är viktigt att de förstår att det är ett jobb, att de faktiskt har betalt för att vara här. Men det gäller förstås att säga ifrån på ett bra sätt.”

Tydlighet

För att få en bra assistans gäller det enligt Dennis att vara tydlig.

I tidigare tips har Dennis beskrivit hur han redan i anställningsintervjun (se Långa intervjuer) pratar om vikten att assistenten förstår sin roll (se Makten över sitt eget liv) och att inte komma för nära varandra (se Inte för djup relation till assistenten). Han menar också att det är viktigt att vara rak och tydlig. ”Det gäller att kaxa till sig men utan att bli dominant… bara vara tydlig och säga ifrån på en gång om man tycker att något blivit fel. Det låter hårt men det funkar”, säger han”.

Dennis betonar också kravet han ställer på sig själv, att vara konstruktiv då han säger ifrån. ”Det är viktigt att sätta ord på det som blivit fel och kunna beskriva pedagogiskt hur jag vill att det ska vara”.

Han betonar också vikten av positiv feedback och att ge beröm. ”När de gör saker som är bra så är det viktigt att säga det. Annars blir det lätt så att de tappar motivationen och tänker att ’den där jäveln, han bara gnäller’. Det som är bra måste komma fram”.

Dennis har inga problem med att assistenterna gör sporadiska misstag men att upprepa samma misstag gång på gång ser han som tecken på att de inte lyssnar och egentligen inte vill jobba hos honom.

För Dennis är det viktigt att assistenten förstår Dennis rätt till makten över sitt eget liv och sin egen livsstil, att assistenten har ett jobb och inte förväxlar det med andra typer av sociala relationer. ”Vill man vara en ”mamma” eller ”pappa” eller ändra rutinerna kan man inte börja jobba hos mig”, säger Dennis.

I relationen mellan assistenterna och Dennis är det viktigt att assistenterna förstår att deras roll är professionell, ”att de är här för att göra ett jobb”. De, menar han, måste förstå att det är han som bestämmer och att det är han som ställer villkoren i hans liv. ”De måste förstå att de är här för att hjälpa mig att leva det liv jag skulle kunna göra utan min funktionsnedsättning.”

Assistenterna måste anpassa sig till hans liv och inte tvärtom, säger han, och berättar om en kvinna som varje dag ville äta lunch på en speciell tid och förväntade sig att han skulle planera sin dag efter det.  Assistenternas egna uppfattningar ifråga om till exempel religiös tro får inte sätta sina spår i deras yrkesutövande, ”man får tro på vad man vill men det får inte påverka jobbet”, säger han, och tycker det är självklara krav på någon som har ett arbete att sköta.

Vissa assistenter som Denis har haft säger han har trott att de ska ha ett slags föräldraansvar och tala om för honom när han ska gå och lägga sig, och vad han ska äta eller hur ofta han ska gå på toaletten. ”Att ge tips är en annan sak”, säger han, ”att säga att något är nyttigt… men de kan inte försöka bestämma vad jag ska äta”.

Vanligtvis är inte det något som ställer till problem men Dennis tror det beror på att han är så tydlig.