Om Anonym

Personer som delar tips utan att avslöja sina namn. Här har vi samlat alla tips från personer som av olika skäl vill vara anonyma. Vi har ibland gett tipsaren ett fingerat namn. Om förståelsen för tipset kräver en bakgrund (exempelvis tipsarens funktionsnedsättning) anges det i tipset.

Balansgång att tänka på arbetsmiljön

Att få den assistans Anna vill och på det sätt hon vill kan ibland innebära att balansera mellan hennes egna behov och vilja och assistentens arbetsmiljö. Det kan också finnas individuella skillnader hos hennes assistenter, vad de tycker är okej att göra både fysiskt och mentalt eller socialt; det som är okej för en kanske inte är det för en annan assistent. Exempelvis kan någon tycka att det är otäckt att skära i rått kött eller gräva i jord medan någon annan tycker det är jobbigt att ”vara utanför” i en social situation. Någon annan tycker det är obehagligt med djupt vatten eller med höga höjder. De kanske då kan tycka att arbetsmiljön blir dålig om Anna ändå vill göra dessa saker.

Anna menar att det framförallt handlar om att lära sig vad det är viktigt att fråga om eller berätta redan i ett tidigt skede, gärna redan vid anställningsintervjun. Det handlar både om att veta vad som är viktigt för henne själv och vad hon själv vill men också vad som skulle kunna dyka upp med tanke på hur olika alla människor är. Det är ju heller ingen garanti att alla människor verkligen berättar när man börjar en anställning, som exempelvis personlig assistent, vad som kanske är just den personens brister eller svårigheter.

Väldigt få rutiner

Anna väljer att ge instruktioner och berätta eftersom i olika assistanssituationer och moment. Nedskrivna rutiner passar inte för hennes assistans, det skulle bli alltför rutinmässigt och ”stelbent”.

Det här sättet innebär en hel del arbetsledning även i detaljer. Det tar förstås ganska mycket tid när Anna först berättar, sen gör assistenten det hon uppfattat att Anna vill, kanske dubbelkollar och Anna får kommentera. Det är skönt, befriande och lugnt när någon lärt sig ”hennes sätt” och kan bli mer självgående, tycker Anna men vissa delar i assistansen kan hon aldrig få på det sättet eftersom hon inte vill ha så mycket rutiner. Det är mest de små detaljerna som det går att bli mer självgående i.

All arbetsledning och instruktioner innebär en del anpassning till den assistent som jobbar just då beroende på att alla är individer och exempelvis har olika bakgrund och erfarenheter och kommunicerar olika. Anna menar att det är något man lär sig hantera eftersom och för varje ny assistent.

Alla är vi individer

Anna menar att vi alla är individer och hennes assistans ska ju passa just den hon är. Hon vill göra vissa saker som andra kanske aldrig gör och omvänt. Ibland planerar hon saker i detalj och andra gånger vill hon vara mer spontan. Hon är väldigt noga med att vissa saker som hon vill göra blir gjorda på ett visst sätt och bryr hon sig inte lika mycket om annat. En dag vill hon göra något på ett sätt, en annan på ett lite annat sätt, kanske exempelvis olika noggrant. Därför har Anna heller inga rutiner nedskrivna för hennes assistenter; de skulle ändå inte hålla.

Hennes assistenter är ju också individer och de är alla olika. Hon förväntar sig ändå att få assistans med vad hon behöver på ungefär det sätt som om hon hade gjort det själv. Det blir nästan aldrig exakt lika men hon vill förstås att det blir så lika som det går.

Att vi alla är olika individer och även våra assistenter är både intressant och en utmaning om man, säger Anna, tycker det är intressant med mänskliga beteenden och olika typer av relationer. Men det kan ju också vara jobbigt och ta extra mycket tid och energi att fungera som arbetsledare och försöka anpassa sättet att instruera till de individuella skillnaderna hos de olika assistenterna. Man får exempelvis förhålla sig till olika personligheter, tempon, sinnesstämningar, intressen, förmågor och sätt att kommunicera.

Förbereda en assistent inför ett arbetspass

Anna kan tycka att balansgången mellan att förbereda sina assistenter inför ett arbetspass och att kunna vara spontan ibland är svår. Att kunna leva sitt liv som hon vill, vilket ibland innebär att planera saker i minsta detalj och andra gånger göra saker helt spontant, är enligt Anna av de viktiga delarna i assistansen. Det är en viktig del av att kunna ”leva som andra”.

Det kan handla om att kunna ändra sina planer utifrån vad som uppkommer i stunden, exempelvis att någon kommer på spontanbesök eller att vädret inte blev det hon trodde på morgonen. Men det kan ju förstås också vara så att hon bara känner för att göra något annat än det som var tanken.

Assistenten som ska jobba behöver ju ibland vara förberedd vad gäller framförallt det praktiska. Kanske behöver hon ha lämpliga kläder, skor eller ha med sig en extra matsäck. Det kan vara förutsättningen för att kunna göra ett bra jobb.Det här är en balansgång. En viktig grund för att det ska fungera är att Anna försöker planera för vad som kan dyka upp och därigenom behövas under arbetspasset och meddela assistenten.
En annan viktig del är att assistenten är flexibel i sitt synsätt och sina tankar. Sedan handlar det om att kommunicera och tillsammans hitta de bästa lösningarna för att Anna ska kunna göra det hon vill just det passet och att det samtidigt fungerar bra även för assistenten ur ett arbetsmiljöperspektiv.
Redaktörens kommentar

För att kunna följa någon annans önskningar om tillvaron än sina egna och vara behjälplig i situationer som kan uppkomma i livet så är det viktigt som assistent att vara flexibel. Förutsättningar kan förändras på kort tid. Att som assistent inte värdera det som händer utan att försöka arbeta med att uppnå det som ska uppnås underlättar ofta för den som har assistans. (Till exempel att inte gå igång och irritera sig på hinder som kan uppstå under vägen).

 

Tvätta håret på resa eller hos frisör

Vid kortare resor använder Tilde en schamposkovel för att få håret rent utan att behöva duscha. Den kan också användas vid färgning av hår hos frisören eller hemma om hon känner sig för trött för en dusch men ändå vill ha håret fräscht. skovel 003

 Inköpsställe

Tilde beställde schamposkoveln hos en grossist för frisörer. Den kostade cirka 1000 kronor.

Redaktörens kommentar

Det finns ett urval av olika hjälpmedel för att kunna tvätta håret på resa. Här kommer några exempel. Den sista kan vara ett alternativ hos frisören.

Reflexväst i tunnelbanan

reflexvästGunilla har börjat använda en reflexväst på grund av att det ibland är väldigt mycket folk i tunnelbanan. ”Folk ser inte varken mig eller assistenten, och då har det hjälpt när assistenten har den här västen på sig, att uppmärksamma att vi behöver lite plats för att lägga ut rampen till elrullstolen för att komma på tunnelbanevagnen”.

En händelse som gjorde att Gunilla började med det här var en situation på tunnelbanan. En äldre dam knuffade hennes assistent, bara för att komma några sekunder före på tunnelbanan. ”Det hände ingenting, men det var väldigt konstigt och det var flera sådana liknande händelser, att folk inte såg, eller ville se”

När rampen används är det viktigt att göra folk uppmärksamma på att de kan vänta eller välja en annan ingång. För att bli mer synliga och få mer tid till att hantera rampen när det är mycket folk i tunnelbanan, så används västen. När det inte är rusningstid eller trängsel används inte västen.

När Gunilla har elrullstolen och ska ta tunnelbanan så sätter assistenten på sig reflexvästen på tåget, så att de har den på sig när de kommer till Fridhemsplan, där börjar den här trängseln med folk och så ska man byta till gröna linjen och där är det oftast problemen, vid gröna linjen, för det är så pass mycket folk.
Reflexvästen ligger alltid i assistentväskan.

Inköpsställe
clas ohlson

Assistentväska

Assistent väska– Ett tips, säger Susanne, är en väska som vi kallar assistentväska. I väskan finns en assistentmobil, en plånbok med bankkort för assistansomkostnader, kontanter, en almanacka, ett anteckningsblock, en reflexväst (se tipset angående reflexväst) och så nycklar.

– För mig är det viktiga grejer som är bra att ha med sig jämt. Den väskan hänger den som jobbar på sig när man är ute och man har den i närheten när man är någonstans så har man alltid telefonen på sig. Det tycker Susanne fungerar väldigt bra.

– Dels handlar det om att Susanne ska slippa ha dessa viktiga saker i minnet och dels handlar det om att förenkla återkommande moment. Susanne delegerar uppgiften och ansvaret med att ta med dessa saker när de går/åker någonstans. Eftersom det tar både energi och tid att vara arbetsledare, vill Susanne underlätta och effektivisera och på så sätt få mer tid och energi över till sitt familje- och privatliv.

– Den här lösningen har de haft ganska länge, i fyra, fem år.

– Anteckningarna kan handla om att Susanne säger att assistenten ska göra några saker, som är viktiga att komma ihåg, så kan assistenten använda den som en påminnelse. Kanske inköp eller sådana saker. Det är mer en minnesgrej för den som jobbar. Det är inga journal anteckningar eller något sådant.

Att växa in i arbetsledarrollen

Rollen som arbetsledare tänker Anna att många ”växer in i”. Hon menar att de flesta är inte födda till att leda andra. Det är inte heller enkelt och inget man lär sig snabbt. Men hon tror att alla som verkligen vill arbetsleda sina assistenter på egen hand kan lära sig göra det på ett fungerande sätt.

Själv har Anna nog mest lärt sig av många års erfarenheter och en del mindre misstag. Hon har också delat erfarenheter med andra vilket har gett henne en hel del tips men också fått henne att se hur hon inte vill göra och ha det. Hon har dessutom gått en del utbildningar, både som är direkt riktade till personer med assistans men även mer öppna som då främst handlar om personlig utveckling och ledarskap.

Ledarskap handlar om mycket och Anna tänker att det i grunden handlar om att veta vad hon själv vill och kunna beskriva det så att andra förstår. När det gäller assistansen är det ju ofta extra svårt genom att man ofta är den som arbetsleder OCH har assistansen. Hon tänker att det blir som att växla mellan två roller som ibland också vävs ihop genom att hon hela tiden i arbetet beskriver/berättar om vad hon vill ha assistans med.

En väg till en professionell relation

Anna berättar i ett tidigt skede för sina assistenter, gärna redan under anställningsintervjun, att det är viktigt för henne att inte prata så mycket. Att berätta och prata om det tidigt är viktigt för att se och höra hur personen reagerar på det. Kanske har den en föreställning om att vi ska ”umgås” vilket inte fungerar för mig, säger Anna. Hon vill inte att hennes assistans tar fokus från hennes övriga liv.

Anna säger att hon inte väljer assistenter utifrån vilka som verkar trevligast att umgås/göra saker med, hon väljer de som hon tror är mest intresserade av att ge bra service på ett professionellt sätt.
En stor anledning till att hon väljer att inte prata så mycket är just att hon inte vill bli privat med sina assistenter. Anna tror att ju mer man pratar med en person (inte bara assistenter) desto mer lär man känna personen och ju närmare kommer man varandra. Hon undviker att prata om det mer personliga och privata så mycket som möjligt. Det gäller för båda håll, Annas personliga/privata får ju hennes assistenter veta mycket om oavsett. När de pratar är det mest om jobbet; med vad och hur hon vill ha sin assistans och kanske lite vardagliga saker.
Ytterligare anledningar är att, i många situationer, finns inte utrymme för att prata med sin assistent; Anna kanske pratar med någon annan samtidigt som hon får assistans eller hon kanske bara vill sitta tyst i sina egna tankar.

En professionell relation

Anna berättar att det fungerar bäst att ha en professionell relation med sina assistenter. Hon vill skilja på sina assistenter, sin assistans och sitt liv som den hon är och det hon gör. Hon har lärt sig att det är vad som fungerar i långa loppet. Det har hon gjort genom sina erfarenheter, misstag och genom att se hur andra gör.

Det här fungerar bäst eftersom hon både har assistans och ska arbetsleda den. Anna sitter ju på två roller. Hon tänker att dessa roller hamnar alltför långt ifrån varandra om hon ena stunden är vän/kompis med sin assistent och nästa dennes chef/arbetsledare. Det blir inte lika långt steg att skifta mellan när hon pendlar mellan att vara ”kollega” och chef/arbetsledare, säger hon. ”Kollega” är den närmaste och mest lättförståeliga benämning, att beskriva det som, när relationen är mer professionell.

För att underlätta till att kunna ha en professionell relation till sina assistenter är en del att inte prata så mycket annat med dem än vad som behövs för jobbet. Anna märker att det fungerar bäst om hennes förhållningssätt är ”arbetsledarens” så mycket det går, hela tiden.

Skulle det sen ändå bli så, av någon anledning, att de kommer varandra nära och det känns mer som en kompis/vän än en assistent så tycker hon att de måste välja det ena eller andra. Hennes assistenter är ”hennes redskap” för att kunna leva sitt liv och hon har inte anställt dem för att de är trevliga, även om de också är det, säger Anna.