Författararkiv: Anonym

Anna menar att vi alla är individer och hennes assistans ska ju passa just den hon är. Hon vill göra vissa saker som andra kanske aldrig gör och omvänt. Ibland planerar hon saker i detalj och andra gånger vill hon vara mer spontan. Hon är väldigt noga med att vissa saker som hon vill göra blir gjorda på ett visst sätt och bryr hon sig inte lika mycket om annat. En dag vill hon göra något på ett sätt, en annan på ett lite annat sätt, kanske exempelvis olika noggrant. Därför har Anna heller inga rutiner nedskrivna för hennes assistenter; de skulle ändå inte hålla.

Hennes assistenter är ju också individer och de är alla olika. Hon förväntar sig ändå att få assistans med vad hon behöver på ungefär det sätt som om hon hade gjort det själv. Det blir nästan aldrig exakt lika men hon vill förstås att det blir så lika som det går.

Att vi alla är olika individer och även våra assistenter är både intressant och en utmaning om man, säger Anna, tycker det är intressant med mänskliga beteenden och olika typer av relationer. Men det kan ju också vara jobbigt och ta extra mycket tid och energi att fungera som arbetsledare och försöka anpassa sättet att instruera till de individuella skillnaderna hos de olika assistenterna. Man får exempelvis förhålla sig till olika personligheter, tempon, sinnesstämningar, intressen, förmågor och sätt att kommunicera.

Anna kan tycka att balansgången mellan att förbereda sina assistenter inför ett arbetspass och att kunna vara spontan ibland är svår. Att kunna leva sitt liv som hon vill, vilket ibland innebär att planera saker i minsta detalj och andra gånger göra saker helt spontant, är enligt Anna av de viktiga delarna i assistansen. Det är en viktig del av att kunna ”leva som andra”.

Det kan handla om att kunna ändra sina planer utifrån vad som uppkommer i stunden, exempelvis att någon kommer på spontanbesök eller att vädret inte blev det hon trodde på morgonen. Men det kan ju förstås också vara så att hon bara känner för att göra något annat än det som var tanken.

Rollen som arbetsledare tänker Anna att många ”växer in i”. Hon menar att de flesta är inte födda till att leda andra. Det är inte heller enkelt och inget man lär sig snabbt. Men hon tror att alla som verkligen vill arbetsleda sina assistenter på egen hand kan lära sig göra det på ett fungerande sätt.

Själv har Anna nog mest lärt sig av många års erfarenheter och en del mindre misstag. Hon har också delat erfarenheter med andra vilket har gett henne en hel del tips men också fått henne att se hur hon inte vill göra och ha det. Hon har dessutom gått en del utbildningar, både som är direkt riktade till personer med assistans men även mer öppna som då främst handlar om personlig utveckling och ledarskap.

Ledarskap handlar om mycket och Anna tänker att det i grunden handlar om att veta vad hon själv vill och kunna beskriva det så att andra förstår. När det gäller assistansen är det ju ofta extra svårt genom att man ofta är den som arbetsleder OCH har assistansen. Hon tänker att det blir som att växla mellan två roller som ibland också vävs ihop genom att hon hela tiden i arbetet beskriver/berättar om vad hon vill ha assistans med.

Anna berättar i ett tidigt skede för sina assistenter, gärna redan under anställningsintervjun, att det är viktigt för henne att inte prata så mycket. Att berätta och prata om det tidigt är viktigt för att se och höra hur personen reagerar på det. Kanske har den en föreställning om att vi ska ”umgås” vilket inte fungerar för mig, säger Anna. Hon vill inte att hennes assistans tar fokus från hennes övriga liv.

Anna säger att hon inte väljer assistenter utifrån vilka som verkar trevligast att umgås/göra saker med, hon väljer de som hon tror är mest intresserade av att ge bra service på ett professionellt sätt.
En stor anledning till att hon väljer att inte prata så mycket är just att hon inte vill bli privat med sina assistenter. Anna tror att ju mer man pratar med en person (inte bara assistenter) desto mer lär man känna personen och ju närmare kommer man varandra. Hon undviker att prata om det mer personliga och privata så mycket som möjligt. Det gäller för båda håll, Annas personliga/privata får ju hennes assistenter veta mycket om oavsett. När de pratar är det mest om jobbet; med vad och hur hon vill ha sin assistans och kanske lite vardagliga saker.
Ytterligare anledningar är att, i många situationer, finns inte utrymme för att prata med sin assistent; Anna kanske pratar med någon annan samtidigt som hon får assistans eller hon kanske bara vill sitta tyst i sina egna tankar.