Författararkiv: Annika M

Annika vill ha assistenter som är över 30. Hon säger att hon har ett behov av lite äldre människor, som har livserfarenhet. ”Jag hade en tjej en gång och hon kunde inte känna om potatisen är klar”, säger hon.

Men det är inte ett benhårt krav, och hon tycker själv att det är lite knepigt att sätta en så fast gräns: ”Alla människor är olika och man kan ju vara hur barnslig och naiv som helst om man är 45 och man kan vara jättemogen vid 19, men det känns som att det är en större risk att anställa någon som är 20 än 35”. Hon säger också att det har ”slunkit in yngre som har varit hur bra som helst”.

En annan orsak är att hon helst inte vill ha assistenter som själva har små barn eftersom risken är stor att de ska vara hemma mycket för vård av barn.

För mer tips som handlar om att anställa; magkänsla när man anställer assistenter, vem passar som assistent till mig? återanvända annonsen, tittar efter personlig touch på arbetsansökningen.

Redaktörens kommentar

Att endast anställa personal ur en viss ålderskategori kan anses som åldersdiskriminering. Det finns undantag mot förbudet om det finns ett berättigat syfte till att anställa en person ur en viss åldersgrupp.

Annika tycker det är jobbigt när bra assistenter slutar och själv har hon haft ”turen” att ha många assistenter som jobbat länge med henne. Hon tror att det beror på att hon utgår från tanken: ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad”.

Annika känner sig inte alls komfortabel med resonemanget att en assistent ”jobbat så länge så att det är dags att gå vidare”. Målet för henne är att ha kvar sina assistenter så länge som möjligt. ”Jag tycker att det är jobbigt att ha nya människor i mitt liv. Att man har jobbat för länge och därför måste byta, nej det tycker jag är konstigt.”

Och Annika säger att hon har haft tur. Den assistent som varit längst hos henne har jobbat i tretton år och den som jobbat kortast i sex år. Även vikarierna har stannat länge. Men hon tror att orsaken till det också beror på hur hon är som person, att hon är lätt att ha att göra med, ”glad, positiv, kör med öppen kommunikation och raka rör – mina assistenter och jag ger och tar, vi lagar en god middag en lördagkväll, har trevligt tillsammans, veckor går och vips så har de blivit till år”.

Det här är inget hon tar upp i anställningsintervjun men hennes assistenter vet ”naturligtvis” att hon uppskattar att de arbetat länge hos henne.

Hon känner ingen oro att någon assistent inte skulle ”våga” sluta eller få skuldkänslor om de gör det. ”Vi är vuxna människor”, säger hon.