nedskrivna instruktioner
Ninnie har nedskriva instruktioner för hur assistenterna ska agera med barnen. Dessa har förändrats genom åren och i takt med barnens utveckling. Ninnie är öppen för dialoger och pratar mycket med sina assistenter. Även hennes mer erfarna assistenter sätts på prov när det händer något som inte brukar hända. Ninnie ger ett exempel: ”Säg att någon av barnen springer ut i gatan, då måste de såklart springa efter. På andra gator där det inte finns trafik då ska de inte springa efter. Vi kan prata om olika situationer och så där men jag respekterar verkligen att det är svårt alltså nästan alla har ju egna barn. Att inte knyta an till barn som man träffar så ofta, så därför får man ju prata om det.”
Detta är exempel på vad Ninnie har nedskrivit för hur hon vill att assistenternas kontakt med hennes dotter ska vara:
Det är bra att säga ett enkelt Hej och Hejdå (inte mer än så) om Alma ser att du kommer/går.
-Alma ska inte känna sig ignorerad.
Om Alma tar initiativ till samtal med dig så är det helt ok att svara. Jag vill dock inte att du påbörjar samtal med henne i onödan, typ ”Hur har du haft det på dagis?”.
Vid morgon- och kvällsrutiner så pratar jag med Alma. Du är en fysisk hjälp men jag säger vad som ska göras. Ibland kan det krävas att du hjälper till att lirka med henne.
-Jag vill att rutinen blir samma oavsett vem som jobbar. Ofta är det också en mysig stund för oss.
Undvik onödig fysisk kontakt med Alma. Jag vill inte att du tar på henne eller ”gullar” i förbifarten.
– Det är många människor runt henne och jag vill inte att hon ska få beröring av alla, mer än nödvändigt
