Känna stolthet som assistent

Erik berättar att han inte tror att det är bra att assistenten går till jobbet och gör det hen ska bara för att få pengar. En assistent måste kunna känna stolthet. Assistentens hjälp gör att den assistansberättigade personen får möjlighet att leva sin dröm. Att kunna ta hand om sina barn eller åka ut och resa.

Jag försöker alltid vara respektfull mot mina assistenter, säger Erik och är noga med det, vilket har fått dem att känna sig som en i gänget. Jag är tacksam och jag säger även det till assistenten, förklarar Erik.

 

 

Anpassa assistansen till barnen

När Annika ser tillbaka på hur det har gått att ha barn och personlig assistans så tycker hon att det generellt har gått väldigt bra. Men det gäller att anpassa assistansen så att den passar barnens behov.

När man har barn och personlig assistans gäller det att vara uppmärksam på barnens förändrade behov i takt med att de växer. Ett exempel som Annika beskriver är att det var naturligt att assistenterna var ”en del av familjen” när barnen var små och att barnen var vana vid deras närvaro men att de som tonåringar ibland helst ”valde bort” assistenterna. Annika berättar om sin dotter som kommit upp i tonåren: ”hon tyckte att det var jättejobbigt att komma hem och berätta något från skolan när assistenterna satt med. Så vi bestämde att assistenterna skulle vara inne på assistentrummet vid den tiden.”

Prata prata prata

Tina känner sig väldigt nöjd med sin assistans och hon har sällan konflikter. Hon tror att det handlar om information och om att prata mycket.

Tina har inte haft några konflikter med sina assistenter på många år och en av orsakerna tror hon är att hon förebygger det med mycket information. Hon strävar också efter att ha en ständigt pågående kommunikation med assistenterna, ”prata prata prata”, som hon säger.

Det handlar också om att ”ge och ta”.  Så här förklarar Tina: ”Om en assistent ber om att sluta klockan 4 dagen därpå istället för halv 5 då svarar jag: ’ja, det kan du göra, men kan du komma en halvtimme tidigare på morgonen istället så kan vi göra klart det här’. Om de har önskemål om ledighet så är det bara att fråga. Jag har nästan aldrig sagt nej”.

Tina tror också att en av orsakerna till att hon sällan har konflikter beror på vilka assistenter hon anställer. Hon vill att hon och assistenten ”fungerar ihop” och att de delar intressen med henne. Att de är utbildade eller har tidigare erfarenhet av personlig assistans spelar däremot ingen roll för Tina. ”Nej, jag har jobbat med att utbilda själv så det kan jag fixa med hemma”.

Hon säger också att det gäller att ha en bra introduktion.

Assistenter på jobbet

När Annika är på sitt jobb förväntar hon sig en sorts ”naturlig balans” från assistenterna.

När Annika är på sin arbetsplats vill hon å ena sidan inte att assistenterna ska ta för mycket social plats men å andra sidan ser hon gärna att ”de är med och pratar och att de inte bara sitter knäpp tysta och tittar i golvet, det skulle bara kännas ännu mer onormalt”.

Om det är fika så sitter de med vid bordet. ”Det skulle kännas konstigt om de satt någon annanstans, nästan lite nedvärderande”, säger Annika.

Arbetsuppgifterna för hennes assistenter är mest praktiska, ”att ta ner någon pärm, kopiera ett papper, sätta på och ta av jackan eller hälla upp kaffe på fikarasten. ”Oftast behöver jag inte så mycket hjälp eftersom att jag sitter mycket vid datorn.”

Olika assistenter olika roller

För Annika har det blivit ”naturligt” att de olika assistenterna har fått lite olika roller för henne. Dels beror det på att de jobbat olika lång tid för henne men mest beror det på deras olika personligheter.

På frågan om hur Annika ser på sina assistenter säger hon att det är olika men att hon inte kan se dem som sina armar och ben – ”fast det kanske är så egentligen” som hon säger. Hon tycker att de är för mycket människor för att den metaforen ska stämma.

Samtidigt säger hon att hon ”känner mer vänskap för vissa”. En av assistenterna, till exempel, har jobbat i många år och har blivit som en nära vän. Men så skulle hon inte vilja ha det med alla. ”Det skulle bli jättejobbigt. Då skulle jag aldrig kunna sitta och läsa i min bok en hel söndag.” Dessutom säger hon att hon skulle riskera att försumma alla hennes ”riktiga” vänner.

Annika, som strävar mycket efter att det ska vara rättvist mellan hennes assistenter, tycker att det kan vara lite problematiskt att en assistent fått en så särskild roll för henne. Det blir gärna så att hon får göra lite mer än de andra. ”Hon får sällan gå hem några minuter tidigare som de andra”, säger Annika, ”men det är något vi pratar om och hon tycker inte att det gör någonting”.

Nyttja assistenternas olika personligheter

Tina strävar efter bra flyt och beskriver sig själv som flexibel. För allas bästa nyttjar hon assistenternas olika personligheter och väljer sysslor utifrån vem som jobbar.

Tina bor i villa och det blir mycket arbete med att ta hand om huset och trädgården och hon har insett att de olika assistenterna är bra på och också roade av olika saker. ”På våren, till exempel, ska jag fixa i trädgården och förrådet. Då får den som orkar och har lust ta hand om förrådet medan en annan kanske tycker om blommor och vill plantera”, säger hon.

Enligt hennes schema sker ett byte klockan fyra varje eftermiddag så det finns möjligheter för Tina och assistenten att fullfölja dagens sysslor, utan ett byte mitt i.

Tina har också olika ansvarsområden för olika assistenter. Se tipset Assistenterna har olika ansvarsområden.

Personkemi är det viktigt?

Ja, jag tycker det är viktigt till viss del, säger Veronica. Om man har assistenter 40 timmar i veckan som jag har. Veronica säger att hon skulle ha väldigt svårt att vara med en person så mycket om hon inte kände att de skulle gå ihop. Sedan beror det på hur man definierar gå ihop.

För Veronica är det viktigt att hon känner att assistenten och hon kan ha trevligt och att det finns någon slags värdegrund som man delar. Som ett exempel säger Veronica att hon inte skulle kunna ha en assistent som var nazist, om det inte var så att hon inte visste det såklart.

Om en assistent skulle uttrycka väldigt olika saker som inte stämde med Veronicas värdegrund skulle hon känna att, nej det här är inte okej. Sedan har det ju hänt att hon faktiskt har fått gett upp folk för att Veronica har känt att det inte går. Då handlar det ofta om kommunikation. Att Veronica inte når fram, det spelar ingen roll hur mycket hon vrider och vänder på saker.

Det ska flyta

”Bra flyt” är något av nyckelord för Tina. Det gör att hon vill ha assistenter som kan ta egna initiativ.

Tina säger att hon vill ha bra flyt, att hon helt enkelt vill ha det som människor i största allmänhet. Det innebär att hon vill ha assistenter som förstår vad som ska göras och kan ta egna initiativ. Hon vill till exempel inte säga till sina assistenter att ta ut soporna utan de ska själva se att det ska göras. Och när hon kommer innanför dörren vill hon inte vara tvungen att be de att ta av henne jackan. ”Nej, det ska bara flyta. För det gör det för icke-funktionshindrade och så vill jag också ha det. Jag vill inte hålla på och tjata, dessutom tycker inte assistenterna om det heller – de vet ju att de ska ta av mig jackan”.

Själv är hon väldigt nöjd med sin assistans och hon tycker att hon har flytet som hon strävar efter. Mycket handlar om att hon har assistenter som jobbat länge och som delar hennes intressen. ”I dagsläget känner ju vi varandra så extremt väl så jag behöver inte tänka så mycket utan det flyter på helt fantastiskt och det är så jag vill ha det”, säger hon.

Höga krav på närvaro

Redan i anställningsintervjun pratar Heléna om att det är viktigt att assistenterna tar ansvar för sitt jobb och hon betonar vikten av en hög närvaro.

Helena är väldigt nöjd med de assistenter hon har nu. ”Att ha personlig assistans är så pass sårbart att jag är ganska hård på den punkten”, säger hon, ”det skulle aldrig funka att det kom in nån strulpelle och det är jag otroligt tydlig med när jag anställer någon. Med en sån person skulle det inte funka”.

En av de viktigaste orsakerna är att det är svårt att få tag i vikarier, men, som hon säger ”det är tack och lov sällan det behövs”. Alla hennes assistenter jobbar heltider men schemat är lagt så att de har långa ledigheter. Det gör att om någon är sjuk får någon av hennes ordinarie personal hoppa in och jobba extra. Det brukar gå bra. Vid sådana tillfällen är det inte säkert att de jobbar hela pass utan delar det med någon annan.

Har inget nedskrivet utan vill ”involvera” assistenterna

Pernilla har ingen manual – inget nedskrivet för hur hennes assistenter ska jobba. Hon vill istället att de ”involveras” i hennes liv och sin funktionsnedsättning.

Pernilla säger att hon är öppen gentemot sina assistenter och vill att de ska få en förståelse för hur hon vill ha det: ”jag involverar mina assistenter i den här funktionsnedsättnings-bilden så de vet vad ska göra i olika situationer”, säger hon.

När det gäller hennes muskelsjukdom, som gör att hon stundtals mår riktigt dåligt, gäller det att teoretiskt förbereda oerfarna assistenter på situationer som kan uppstå. Så här beskriver Pernilla det: ”Jag kan ha ont och kanske inte orkar, kanske är trött och helt slut, och då är det viktigt att mina assistenter vet vad de ska göra och vad de ska säga till exempel till en läkare. Det brukar räcka med att jag beskriver det en gång för de nya assistenterna så brukar det fastna. Och när de varit med om de situationerna en eller två gånger förstår de mig och min muskelsjukdom.”