Att resa i rullstol

Resa i rullstolMan får nästan ha gjort klart allting och bestämt allt i förväg för de som jobbar på flygplatsen, de är så stressade. De ska inte behöva ta massa beslut om de inte behöver, förklarar Erik.

Säg till när du checkar in exakt hur du ska ha det. Se till att assistenterna är klara när det är dags att gå in så att ingen behöver stå där ”ojojoj vad händer nu, vad ska vi göra?”, utan att alla är klara för att gå på. Då ska assistenterna stå där och vara redo att hjälpa dig in. En assistent fäller ihop rullstolen och går ner med den till specialbagageinlämningen.

Och för guds skull, se till att få en ”tagg” på rullstolen! Det är mitt bästa tips när man reser, säger Erik. ”Tagga” rullstolen som ett bagage för det är inte kul om man inte har ”tagg” när den kommer bort. Då kan den vara i Kuala Lumpur om man har otur och då går det inte att hitta den. Så ”tagga” rullstolen. Erik erkänner att han glömmer det ibland, eller ganska ofta. ”Tagga” stolen! Då går det att hitta den även om den kommer bort.

Ingen ”bredvidgång” under introduktionen

Ny assistentNär Pernilla introducerar nya assistenter låter hon inte de gå bredvid någon av de gamla erfarna assistenterna. Hon vill sköta introduktionen på egen hand säger hon. Hon är öppen och berättar hur hon vill ha det.

Att ta hand om introduktionen på egen hand, menar hon, gör henne självständig ihop med den nya assistenten. Det gör att de snabbare får en egen relation till varandra vilket också innebär en större ömsesidig respekt.

För Pernilla är det viktigt att först berätta om sin muskelsjukdom eftersom den kan vara svår att förstå för personer som inte känner henne. Nästa steg är att hon visar hur de ska göra och att de får pröva själva. ”Jag berättar vad jag tycker och känner och jag tycker inte det är något konstigt. Det räcker med att jag beskriver ett moment en, högst två gånger, sedan sitter det. Jag rättar när de gör fel och jag uppskattar när de är ärliga och ställer frågor. Jag brukar säga att ’om det känns obehagligt eller konstigt så säg till’. Det har sällan hänt, nej jag kan inte komma ihåg sist det hände, att jag upplevt att jag har fått dålig feedback”, säger hon.

Efter några dagar lär de känna varandra ”sen brukar det flyta på”.

Katrine har arbetat hos många med vitt skilda behov

– Inför varje ny assistentberättigad person som jag börjat jobba för har jag först trott att jag inte ska klara det. Men samtidigt har jag velat utmana mig själv och tänkt att jag vill lära mig nya saker. Och tänker man så gör man det, lär sig nytt. Så jag tycker det är jättekul att jag hamnat i de här situationerna och att jag träffat de här människorna. Jag är inte den som börjar för att jag ska sluta, om jag inte ska flytta. Om jag trivs blir jag kvar.

Korta arbetspass

Pernilla har tre personalbyten per dygn så att varje dygn är uppdelat i tre olika pass: förmiddag, eftermiddag och natt.

Hon säger att hon alltid har haft det så och att hennes assistenter trivs med tiderna: ”jag vet att det finns de som har längre pass och att det är jättebra för dem, men jag känner, utifrån mig själv, och min funktionsnedsättning att korta pass passar mig bäst”.

Alla assistenterna går runt på ett schema och alla jobbar alla pass.

Kluriga frågor vid intervjun

När Anders rekryterar nya assistenter brukar han ställa ”kluriga frågor”. Svaren ger en fingervisning om egenskaper hos den som söker jobbet.

Anders brukar ställa frågor som tvingar den sökande att tänka till. Svaren tycker han kan ge vägledning om egenskaper hos personen. En sådan fråga kan vara: Om jag frågar en kompis vad du är bäst på, vad svarar den då? En annan: Om vi sitter i en taxi och taxin krockar men ingen skadas, vad gör du då?

Anders poängterar att det inte finns något rätt eller fel svar. Däremot kan svaren ge vägledning till vad för egenskaper personen ifråga har, till exempel huruvida hen är handlingskraftig eller ej.