Britt hade en bror med assistans och på frågan hur det var att vara tillsammans som syskon med två assistenter med svarar hon såhär: ”Ibland ville vi prata bara med varandra och så sitter det okända bredvid. Ibland fick assistenterna gå ut på en promenad. För att vi skulle kunna prata ostört och bara vara syskon, inte behöva tänka på assistenterna. Vi kunde då vara syskon och vara privata.”
Britt tycker det hjälper att prata med personer som själva lever med assistans. De har en annan förståelse för hur situationen än personer som inte inte lever med assistans. Britts bror hade personlig assistans tidigare än Britt. Han tyckte det viktigaste var att personkemin skulle stämma, de skulle kunna skoja tillsammans, prata och trivas.