– De jag jobbat för har gjort så olika saker och då har jag tänkt att jag prövar de sakerna, för att veta att hur det känns. Privat har jag känt att ”aldrig att jag ställer mig i en slalombacke”, jag har aldrig åkt slalom men är det så att den jag jobbar för säger att det här ska jag pröva då gör jag det trots att jag är jätterädd. Så jag åkt slalom, ridit, kört bil mitt i Stockholm… Skulle det ha varit privat skulle jag sagt nej, men när det är på jobbet säger jag ja. Så jag tycker att det är jättespännande att säga ja till saker. Jag ville säga nej till den här intervjun för jag tycker inte om och prata och är jätteblyg men nu har jag börjat mitt nya ja-liv, så jag sa ja. Man får mycket roligare om man säger ja.
Månadsarkiv: december 2014
Att förhålla sig till sig själv
Att behålla sin integritet, menar Andreas, handlar först och främst om att ha ett förhållningssätt till sig själv som förlamad.
Man måste inse att man är en ”viktig människa i alla fall på något sätt” som han säger, det är kärnpunkten för hur man förhåller sig till sig själv. Men det är inget som kommer av sig själv utan man måste bestämma att man behöver integritet och privatliv. ”Så jag skapar den möjligheten, det kommer inifrån mig själv”, säger han.
Ett sätt att hitta den känslan är att man har lite egen tid då och då.
Hjärtat måste vara med
För Helena är det viktigt att känna att assistenten verkligen är närvarande, att personen tycker om henne och vill henne väl. Men det är en känsla som är svår att sätta ord på, säger hon.
Hon vill att personen ska vara ”behaglig att ha omkring sig”. Det räcker inte med att på ett instrumentellt sätt göra ”som man ska”. Hon beskriver en situation: ”Det kan vara när jag klär på mig, att personen inte gör sitt bästa eller inte förstår att det här är ett viktigt moment för mig och sen säger ’ja, men jag gjorde ju så som du sa’. Men ändå har jag känt mig otrygg. Man måste vara där med hjärtat också”.
När hon är med om sådant kan hon få en känsla av att ”äh, det blir nog bra”. Men den känslan signalerar det motsatta ”då blir det inte bra, när man känner så”, säger hon.
Märkning av hyllor
För att kunna hitta i sina skåp har Conny ett system. Han märker hyllorna med tejpbitar för att handdukar och lakan ska hamna på samma ställe och för att det ska vara lätt att hitta för alla assistenter.
Raka rör undviker konflikt
Annika säger att hon sällan eller aldrig har konflikter med sina assistenter. ”Nej det är vuxna personer som har hög arbetsmoral”, säger hon.
Annika säger att hon ställer höga krav, men är lätt att ha att göra med. ”Öppen kommunikation och raka rör håller jag hårt på”, säger hon.
Om en konflikt skulle uppstå så tänker hon att hon har möjligheten att ringa och få hjälp av hennes anordnare. ”De får ta det i så fall, det är ju det som de är anställda för. Det har inte inträffat så jag har aldrig gjort det men den möjligheten finns ju.”
Redaktörens kommentar
För mer information om konflikthantering se tipsen, undvika konflikt genom att prata och stämma av, kommunikationsmissar uppstår men är lättare att ta när man har haft sin paus, mota Olle i grind vid konflikter, eget ansvar för kommunikation, dialog och information undviker missförstånd, rätta till en händelse.
Katrine om vikten av att kunna ta kritik
– Man måste kunna ta kritik i det här jobbet. Det är så man utvecklas och blir bättre. Även negativ kritik är ju nödvändig för att kunna ändra saker och bli bättre för personen man jobbar för. Man måste lyssna och ta åt sig och ändra också på små detaljer som kan vara så viktigt för den personen. Man kan själv tänka att det spelar väl ingen roll hur jag vattnar blommorna men om nu personen tycker det så gör det ju faktiskt det.
Vill att assistenterna stannar länge
Annika tycker det är jobbigt när bra assistenter slutar och själv har hon haft ”turen” att ha många assistenter som jobbat länge med henne. Hon tror att det beror på att hon utgår från tanken: ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad”.
Annika känner sig inte alls komfortabel med resonemanget att en assistent ”jobbat så länge så att det är dags att gå vidare”. Målet för henne är att ha kvar sina assistenter så länge som möjligt. ”Jag tycker att det är jobbigt att ha nya människor i mitt liv. Att man har jobbat för länge och därför måste byta, nej det tycker jag är konstigt.”
Och Annika säger att hon har haft tur. Den assistent som varit längst hos henne har jobbat i tretton år och den som jobbat kortast i sex år. Även vikarierna har stannat länge. Men hon tror att orsaken till det också beror på hur hon är som person, att hon är lätt att ha att göra med, ”glad, positiv, kör med öppen kommunikation och raka rör – mina assistenter och jag ger och tar, vi lagar en god middag en lördagkväll, har trevligt tillsammans, veckor går och vips så har de blivit till år”.
Det här är inget hon tar upp i anställningsintervjun men hennes assistenter vet ”naturligtvis” att hon uppskattar att de arbetat länge hos henne.
Hon känner ingen oro att någon assistent inte skulle ”våga” sluta eller få skuldkänslor om de gör det. ”Vi är vuxna människor”, säger hon.
Lisa om yrket:
– Vi är ju där för att hjälpa till med deras liv. De ska ju leva sina normala, vad det nu är, liv och skapa sina egna äventyr och för att de ska kunna genomföra det måste vi vara där för att hjälpa till. Samma sak gäller ju även om de har en utvecklingsstörning, och om de inte själva kan ta initiativ till aktiviteter är det ju bra om de får hjälp med det med.
Stopp för att inte ramla ur sängen
Ett enkelt sätt att slippa ramla ur sängen, eller att oroa sig för det, är att ha en stor rullad badlakan bakom sig
Oftast ligger Conny på sidan och sover och det har hänt att han ramlat ur sängen, när han vänt sig. Det har i sin tur väckt en oro för att han ska ramla ur som i sig är obehaglig. ”Ibland kan det bli spasmer, det vill säga ofrivilliga kroppsrörelser och då kan jag känna ’oooh nu var det nära’, säger han. Men ett badlakan ”rullad som en rulltårta” intryckt bakom ryggen är väldigt effektivt. ”Då tar det stopp och jag kan inte rulla bakåt, det känns väldigt tryggt”, säger Conny.
Egen tid
Andreas anser att tid för sig själv är väldigt viktigt, bland annat för att bibehålla sin egen integritet.
För honom kan det vara framför datorn, att ”genom en sådan här prick i pannan”, styra allting helt själv, skriva brev och chatta med kompisar.
Ett annat alternativ är att rulla ut en stund helt ensam och ta en promenad med rullstolen.
Han säger att det kan vara skönt att bara sitta helt ensam i ett rum.