När jag pratar med en kompis eller annan person så vill jag att vi två har fokus på varandra. För att inte bli distraherad av en ytterligare person (min assistent) så tycker jag att min assistent ska befinna sig lite längre bort.
Annars måste personen som jag möter förhålla sig till min assistent på något sätt. Det kan försvåra relationen mellan mig och den personen jag möter. Att behöva ta hänsyn till två personer i stället för en innebär en stor skillnad.
Om det inte är möjligt att befinna sig längre bort vill jag att min assistent finns med utan att ha ögonkontakt och utan att delta i samtalet. Om det är möjligt att sitta vid ett annat bord så känns det bra. Ofta är det enklare för en assistent att hålla en mental distans om en fysisk distans finns.
Samtalsämnena blir helt andra om assistenten sitter på ”höravstånd” än om han eller hon befinner sig på ett längre avstånd. Min kompis har trots allt valt att träffa mig och inte att ha en till person att förhålla sig till.
