Reflektioner från anhöriga

Anhöriga reflekterar kring hur det är att leva tillsammans med eller nära en person som har personlig assistans. I vissa fall arbetar även den anhörige som personlig assistent.

Vad kan man göra med sin assistans egentligen?

Tips postat av

Chatharina berättar att hon i början tyckte det var lite svårt att veta vad man ska ha assistenterna till och vad man får göra. Vad man kan använda dom till och om det fanns några begränsningar. Det var funderingar kring om det var okej att skaffa en kolonilott och om assistenten får hjälp till då? Och om man vill skriva en bok kan man be assistenten hjälpa en att skriva då?

Redaktörens kommentarer: Det kan vara en omställning att få assistans om man är van att hitta sätt för att få sin vardag att fungera exempelvis genom att anhöriga och vänner ställer upp. Personlig assistans handlar om att kunna leva det liv man vill leva och få möjlighet till självbestämmande och inflytande över sitt liv. Allt som du har tänkt eller vill göra själv kan man be assistenten göra så länge det inte är farligt eller förbjudet. De två F:en är de enda begränsningarna som finns, för övrigt så kan du leva det liv du vill och göra det du vill göra med hjälp av assistansen.

Ny med assistans

Tips postat av

Bosse hade hemtjänst tidigare men han fick inte sina behov tillgodosedda med den insatsen. Bosses fru Catharina jobbade då själv inom hemtjänsten och kunde komma hem till sin man som inte fått den hjälp han behövde. De sökte då personlig assistans och när Bosse fick beslutet bestämde de att Catharina skulle börja jobba som personlig assistent åt Bosse.

De valde att Catharina skulle jobba mest men att de även skulle ha utomstående assistenter. Catarina är ledig en hel dag i veckan och de har en assistent som jobbar ett bestämt antal timmar i veckan plus att de har tre stycken vikarier.

”I början var det jobbigt att ha någon annan här, det tyckte väl båda två. Det blev vissa begränsningar och tidspassningar, men nu är det bra. Dom dagar vi har den andra assistenten här så har vi anpassat tiderna lite till det. Och efteråt eller före så gör vi det vi vill”.

Catharina berättar om hur det i början var att släppa in nya människor i hemmet:

”Det är ju alltid jobbigt att ta in en person man inte känner och vet något om i hemmet sådär, och det är mycket nära, jag kände att jag var tvungen att städa till exempel innan han kom hit så att det var rent och fint. Det blev mera sysslor för mig på något sätt, men nu struntar jag i det, han får ta det som det ser ut, så när jag är inte är hemma jag känner mej trygg.”