Författararkiv: Assistenter

– De jag jobbat för har gjort så olika saker och då har jag tänkt att jag prövar de sakerna, för att veta att hur det känns. Privat har jag känt att ”aldrig att jag ställer mig i en slalombacke”, jag har aldrig åkt slalom men är det så att den jag jobbar för säger att det här ska jag pröva då gör jag det trots att jag är jätterädd. Så jag åkt slalom, ridit, kört bil mitt i Stockholm… Skulle det ha varit privat skulle jag sagt nej, men när det är på jobbet säger jag ja. Så jag tycker att det är jättespännande att säga ja till saker. Jag ville säga nej till den här intervjun för jag tycker inte om och prata och är jätteblyg men nu har jag börjat mitt nya ja-liv, så jag sa ja. Man får mycket roligare om man säger ja.

– Man måste kunna ta kritik i det här jobbet. Det är så man utvecklas och blir bättre. Även negativ kritik är ju nödvändig för att kunna ändra saker och bli bättre för personen man jobbar för. Man måste lyssna och ta åt sig och ändra också på små detaljer som kan vara så viktigt för den personen. Man kan själv tänka att det spelar väl ingen roll hur jag vattnar blommorna men om nu personen tycker det så gör det ju faktiskt det.

– Vi är ju där för att hjälpa till med deras liv. De ska ju leva sina normala, vad det nu är, liv och skapa sina egna äventyr och för att de ska kunna genomföra det måste vi vara där för att hjälpa till. Samma sak gäller ju även om de har en utvecklingsstörning, och om de inte själva kan ta initiativ till aktiviteter är det ju bra om de får hjälp med det med.

– Att ha förmåga att lägga sina tankar och åsikter åt sidan. Att kunna finnas i bakgrunden, vara lyhörd, tolka signaler och snabbt lära sig läsa av en person. Att man är ansvarsfull och känner till sina uppgifter och fokuserar på den assistansberättigade. Anpassningsförmåga är också proffsigt.

– Det är klart att det är bra med utbildning och erfarenhet men ska man jobba hos någon i många år så måste ju kemin finnas. Det är ju trevligare för båda om personkemin stämmer. Jag tycker det borde kännas så även för den man jobbar med. Om jag själv skulle hamna i en situation då jag behöver assistans så skulle jag vilja hitta assistenter som jag känner att jag klickar med.  Jag tror inte det går att lära sig att vara lyhörd genom en utbildning utan det är något man har inom sig. Så jag tror personkemin borde avgöra i slutänden.

– Svårt att säga. Jag tror att jag är professionell, eller gör mitt bästa för att försöka vara det. Det är viktigt för mig att göra ett bra jobb och jag tror att det märks. Samtidigt så ser jag det inte som ett jobb vilket som helst, jag värderar bra relationer utan att man för den skull blir kompisar. Jag bryr mig verkligen, engagerar mig och är noggrann och tycker att det är viktigt att det blir som den jag jobbar för vill ha det.

– Hos den jag jobbade med förut var man inte riktigt närvarande som sig själv utan bara som fysisk assistent. Jag gick inte dit med mina personliga tankar utan var helt avskärmad från mina egna åsikter. Den nya personen vill att man ska vara mer social och ha oss assistenter som kompisar. Det kan vara lite krävande för jag hade lärt mig det där med att stänga av och vara där bara som assistent.  Nu måste jag vara social samtidigt som jag ska ha kvar det professionella. Så jag försöker vara social och trevlig och lyssna på det som behövs men samtidigt inte bli för mycket vän med henne. Det är en svår avvägning.

– Det är klart att man ibland har hajat till och tänkt att det här hade gått fortare eller smidigare om man gjort si eller så. Men då brukar jag alltid påminna mig själv om att det inte är det som är det viktiga. Och sedan tänker jag att det säkert finns någon anledning till att jag ska göra ”så här” och att jag inte behöver veta den orsaken. Det är klart att man kan känna för att ta över och säga att jag gör det så här, men det är ju inte det som är poängen.

Assistenter

– När man lärt känna varandra bra kan man vara lite privat, det tycker jag känns skönt. Om man kan läsa av personen ser man om eller när det är lämpligt eller inte. Personen som jag arbetar hos nu är så tydlig med att förklara hur hon vill ha det och det gör att det känns enkelt för mig att veta hur jag ska hantera och bete mig i olika situationer och då behöver jag inte själv vara orolig för vad som kan sägas. Ibland kan jag bara fråga om hon har tid en minut…

– Det är ju inte bra betalt men jag skulle aldrig välja bort ett yrke som jag trivs så bra med och som har en lön som går att leva på. Lönen är viktig men inte viktigare än att man trivs. Många utbildar sig eller byter yrke för att få bättre lön men jag tänker att, nej, det är ändå viktigare att trivas.