En stor utmaning med att ha assistans är att ha ett socialt ”sällskap” som man annars inte skulle ha valt. Anna blir ibland ganska trött av det. Även om det är personer hon valt som assistenter så skulle hon varit ensam mycket mer om hon inte haft sin assistans och att vara ensam kan hon tycka är ganska skönt. Att få vila hjärnan och ”vara ifred med sina tankar”.
Anna märker att hon ibland omedvetet ”kopplar bort sig”, hon är liksom inte med i nuet och relaterar inte till sina assistenter just då. Hon tror att det är något som ibland händer automatiskt i hjärnan när den behöver vila, en slags självbevarelsedrift. Men andra gånger gör hon det som ett medvetet val.
Se vidare ”När assistenter vill ”umgås” på ett mer privat plan”