För Annika gäller det att se skillnaden på vad hon faktiskt behöver assistans till och vad hon inte behöver assistans till. ”Jag måste till exempel ha en personlig assistent till att köra rullstolen men inte till att säga ’ursäkta’ om det är någon som står i vägen, eller till att prata med expediten när jag ska betala.”
Hon försöker göra det tydligt även för assistenterna. Hon menar att de först och främst ska vara ett verktyg för henne, att det ingår i deras yrkesroll att hjälpa henne med det hon behöver ha hjälp med men inte till något annat. ”Ska man vara jäkligt krass så kan man ju säga att ingen kommer in till stan utan ett busskort eller en bil, men jag kommer inte in till stan utan busskort eller bil och min assistent. Det är inte mer än så. Och det innebär inte att jag ser ner på dem som människor eller något, utan det är deras arbete”.