Anna menar att vi alla är individer och hennes assistans ska ju passa just den hon är. Hon vill göra vissa saker som andra kanske aldrig gör och omvänt. Ibland planerar hon saker i detalj och andra gånger vill hon vara mer spontan. Hon är väldigt noga med att vissa saker som hon vill göra blir gjorda på ett visst sätt och bryr hon sig inte lika mycket om annat. En dag vill hon göra något på ett sätt, en annan på ett lite annat sätt, kanske exempelvis olika noggrant. Därför har Anna heller inga rutiner nedskrivna för hennes assistenter; de skulle ändå inte hålla.
Hennes assistenter är ju också individer och de är alla olika. Hon förväntar sig ändå att få assistans med vad hon behöver på ungefär det sätt som om hon hade gjort det själv. Det blir nästan aldrig exakt lika men hon vill förstås att det blir så lika som det går.
Att vi alla är olika individer och även våra assistenter är både intressant och en utmaning om man, säger Anna, tycker det är intressant med mänskliga beteenden och olika typer av relationer. Men det kan ju också vara jobbigt och ta extra mycket tid och energi att fungera som arbetsledare och försöka anpassa sättet att instruera till de individuella skillnaderna hos de olika assistenterna. Man får exempelvis förhålla sig till olika personligheter, tempon, sinnesstämningar, intressen, förmågor och sätt att kommunicera.
Jag göra likadant, men ibland blir man sjukt trött på att anpassa sig, och vill bara skrika
– Gör som jag säger, och ta det inte som kritik mot dig som person,
jag vill göra så här, utan att du lägger en värdering i det, för det är mitt liv.