Lotta har behov av att få prata med sin man, vänner eller bekanta utan att känna att assistenterna lyssnar och värderar det hon säger. Som om de, så att säga, inte var där.
Lotta vill slippa känslan av att hon måste ”stå till svars” även inför assistenten – att varken känna sig tvingad att anpassa det hon säger för att en assistent är närvarande eller att efteråt vara tvungen att försvara eller förklara sig för assistenten.
Lottas assistenter känner till detta så de har en överenskommelse om att inte ställa frågor angående något de hört Lotta kommunicera med någon annan. Lotta säger att hon ”känner sig fri genom att inte prata sönder saker” och att hon måste få ha rätten att vara sig själv i sitt eget hem.