Anna berättar att det fungerar bäst att ha en professionell relation med sina assistenter. Hon vill skilja på sina assistenter, sin assistans och sitt liv som den hon är och det hon gör. Hon har lärt sig att det är vad som fungerar i långa loppet. Det har hon gjort genom sina erfarenheter, misstag och genom att se hur andra gör.
Det här fungerar bäst eftersom hon både har assistans och ska arbetsleda den. Anna sitter ju på två roller. Hon tänker att dessa roller hamnar alltför långt ifrån varandra om hon ena stunden är vän/kompis med sin assistent och nästa dennes chef/arbetsledare. Det blir inte lika långt steg att skifta mellan när hon pendlar mellan att vara ”kollega” och chef/arbetsledare, säger hon. ”Kollega” är den närmaste och mest lättförståeliga benämning, att beskriva det som, när relationen är mer professionell.
För att underlätta till att kunna ha en professionell relation till sina assistenter är en del att inte prata så mycket annat med dem än vad som behövs för jobbet. Anna märker att det fungerar bäst om hennes förhållningssätt är ”arbetsledarens” så mycket det går, hela tiden.
Skulle det sen ändå bli så, av någon anledning, att de kommer varandra nära och det känns mer som en kompis/vän än en assistent så tycker hon att de måste välja det ena eller andra. Hennes assistenter är ”hennes redskap” för att kunna leva sitt liv och hon har inte anställt dem för att de är trevliga, även om de också är det, säger Anna.