Om varför Lena blev assistent

Jag har träffat många assistenter som har en anhörig med funktionsnedsättning och sett det här på nära håll och därför valt det här yrket. Först kanske hjälpt till som familjemedlem sen gått över till att bli att assistent ”på riktigt”. Men jag har inga såna erfarenheter. Aldrig varit kompis eller knappt sett personer som har några funktionshinder innan jag började. Men jag har alltid tyckt om att hjälpa andra och velat ha det som yrke. Jag började som undersköterska inom äldreomsorgen och sjukvården men det störde mig att bara bli ”halvfärdig” innan jag måste gå vidare till nästa patient. Jag kände mig aldrig nöjd med min arbetsinsats och var jämt stressad. Så jag tänkte att personlig assistent borde vara ett sånt jobb; att kunna koncentrera mig på en person och se till att göra det perfekt, inte göra nåt halvdant. Det var nog det som gjorde att jag kom in på den här banan. Det handlade om min egen inställning till hur jag vill jobba. Och trivs ju med det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.