Hanna har skriftliga riktlinjer för det mesta och en lång arbetsbeskrivning, och menar att det är viktigt att ha. Hon förankrar det hos assistansgruppen och att de får skriva under så att de visar att de förstått.
”Visst har jag möten ibland när jag informerar men jag avskyr personalmöten. Det är verkligen mitt värsta men jag har det ändå ibland för att jag tänker att det är bra för att få ihop gruppen. Jag får panik av det. Sitter nog kvar från kommuntiden när de sitter och pratar om mig och jag var inte ens välkommen. Assistenterna får inte prata om mig själva. Om det är en situation då någon ska säga upp sig så kan medarbetsledaren ta emot den. Men när det gäller allt runt mig och min familj och om det man är nöjd och missnöjd med i sitt jobb det kommer direkt till mig. Det skulle vara jobbigt om de inte säger vad de önskar exempelvis vill dom ha ett skohorn så är det inte jobbigt för mig att köpa ett eller be en assistent göra det och lämna in kvittot. Det kan bli väldigt störande om man har annat omkring sig och tänka på ett skohorn om jag visste att de ville ha det. Vi har ett assistentrum som vi inrett efter önskemål och få så mycket egen tid som möjligt. Min man är arbetsmiljöansvarig och man kan lämna in önskemål om det är nåt som fattas eller saknas”.