”Där brukar jag säga såhär; frågar jag så får jag skylla mig själv. Det kan ju bli en samtalsgrej, man pratar om någonting, så kanske jag frågar assistenten; tycker du den här blusen var snygg? Och assistenten säger: ja, men jag tycker inte den passar till bla bla bla. Då kan jag känna såhär, varför frågade jag? Det är första grejen. Sedan kan man ju tänka på hur man svarar, det är nästa steg”.
Veronica fortsätter ”Om vi hamnar i det läget att assistenten har en åsikt om någonting, det får bara förekomma om jag själv har bett om det, för då får jag skylla mig själv. Skulle assistenten lägga sig i ändå, då kan jag nog inte glömma det. Alternativet är att jag säger att det där vill jag inte höra”.