Pernilla har haft väldigt lite personalomsättning – en har jobbat i 17 år. Hon säger att hon tror att det beror på att hon försäker vara en medmänniska.
Orsaken till att hennes assistenter stannat länge tror hon är att hon, trots att hon är arbetsledare och ”ska få leva som jag vill och få vara den jag är” samtidigt är medmänniska. Hon säger att assistenterna mycket väl vet vad de ska göra när de jobbar hos henne, men att det får gå i den takt som assistenten själv vill.
Pernilla har jobbat för ett brukarstödcenter och, som hon säger, ”umgåtts mycket med andra som haft assistans och jag har märkt att om man bara är vanlig människa och samtidigt tydlig med hur man vill ha det och vad som är viktigt för mig och min självständighet, så går det bra.”
Hon säger också att hon har väldigt lätt att läsa av andra personer, att hon har lätt att känna vad den andre känner. Hon tror att hon har nytta av det i relationerna till hennes assistenter.